Mitt sannaste jag

Det är lördagkväll och jag sitter framför datorn. För "normala" människor kan det kanske tyckas vara lite annorlunda och rent ut sagt tråkigt, men jag har inte alls haft något emot att städa lägenheten och garnera typ 5000 pepparkakor med rosa glasyr. Nej då, inte alls. Pepparkakorna ska jag bjuda på imorgon på min förfest. Det är nämligen JAG som så snällt ska bjuda på lite gästfrihet innan årets sista Kaninfest. Sist, men inte minst kan man säga. Dock blir vi nog inte så jäkla många eftersom hälften av Sveriges befolkning tycks ha flytt utomlands och dessutom verkar det som att folk även flyr ifrån Göteborg för att ägna tid med familjen inför en stundande högtid. Jag tror den kallas "jul". Ja, "jul" var nog namnet.
Men jag trivs rätt bra i små sällskap. Det är lättare att skina då!

Jag kanske i alla fall bör ta min veckas historia från början. Måndagen och tisdagen har vi ju redan avklarat, men...  (Oj, nu fick jag sms av Phillip Gamble av alla människor... Verkligen inte "när man talar om trollen"!).
I onsdags fick jag äntligen krama om min burrigaste vän d.v.s. Carro. Ingen har ett sådant hår som hon har och hade jag haft ett sådant hår hade jag vaknat lycklig och vacker vareviga morgon. Nu spenderar jag istället 1000000 timmar av mitt liv tillsammans med "sju sorters locktänger" och litervis med hårspray. Carro använder väl säkert också en del spray, men vad gör det när hon hinner spendera 1000000 timmar till annat?
Världens gosigaste, blåa dunjacka hade hon på sig, så det var mysigare att krama om henne än jag mindes. Hehe. Sen kom ju Big E och mötte upp oss och det bidrog ju också en del till den mysiga stämningen som redan intagit ståplats. Egentligen var det tänkt att vi skulle gå och titta på min bror när han spelade på "Razzia", men istället slog vi oss ner med lena stjärtar på Viktoria. Jag visste fan inte att de hade en undervåning också! Visserligen har jag ju lagt märke till en trappa som högst troligast ledde neråt, men visst var det avspärrat där ett tag när stället hette "Afternoon" (eller "Noon", som vi kallade det)?
Efter ett tag kom Hammar och joinade vårt lilla sällskap. En rätt trevlig kväll utan större konstigheter. Alltså som att "en öl" egentligen betydde "flera" och att jag gick igång på "dålig afterski-musik" - som killarna kallade det. Inga konstigheter alls. Självklart föreslogs det efterfest, men när Hammar bangade, bangade också Erik och jag och Carro hade nog ingen direkt lust att köra "Sanning & konsekvens" (det givna efterfest-spelet) på egen hand. Nej... Istället låg jag och läste lite tills Carro hade somnat och sen slöt även jag mina ögon för dagen.

I torsdags var jag äntligen ledig efter fyra dagars lisebergskneg. Man börjar längta efter lite jullov, liksom. Kan inte minnas att jag gjorde en enda vettig grej förutom att träffa Big E på kvällen då förstås. Vi satte oss på det där "flashiga" stället bredvid Avalon, mitt emot Saluhallen. (Namn?) Dröjde väl inte länge förrän vi gled in på kvällens huvudsakliga samtalsämne - "oss", eller ja, det "oss":et som inte finns... vill säga. Det kändes skönt att få snacka och få fråga alla de där frågorna som jag har gått runt och tänkt på medan allt sakta glidit ut i sanden. Som, "varför sade du ingenting?" och "varför lovade du att säga till om du inte ville att det skulle bli något, men sen inte sade något?" o.s.v. Jag fick många bra svar och det räcker kanske med att säga det och påpeka att Erik bad mig om min förlåtelse och intalade mig att han skämts över att ha varit så feg. Han är förlåten. Jag glädjs åt att ännu en gång ha förlitat mig på min magkänsla, som även denna gången hade stämt överens med verkligheten.
"Erik är ingen idiot, utan det MÅSTE finnas en annan anledning till varför allt är som det är" hade jag tänkt om och om igen trots att mina nära vänner bett mig att skita fullständigt i honom och inse att han är precis som alla andra killar.
Nu är han faktiskt precis INTE som "alla andra killar", för den här killen är nu mera en god vän.
Måste ändå tillägga att Erik i en mening använde sig av en textrad ur mitt senaste tillskott av låtar:
"Du tog mig med storm."
Det gjorde min kväll.

Igår, fredag, var jag uppe på benen redan klockan elva. Inte med vilje, dock. Hade fått ett nummer av pappa till killen som "har hand om" Valhalla - min "förhoppningsvis" kommande arbetsplats. Det är GotEvent som har hand om Valhalla och eftersom jag redan är anställd där, så hade pappa frågat om det inte fanns något receptionsjobb eller liknande till mig. Och visst fanns det väl det.
"Ring det här numret innan lunch imorgon" hade pappa sagt. "Pierre heter han".
"Men vad ska jag säga då?" hade jag undrat.
"Eh.. säg bara vad du heter, så fattar han" sade pappa.
"Okej..."
Jag ringde.
"Valhallabadet, det är Pierre" svarade en röst.
"Hej, det här var Sanna Larén" sade jag tydligt, för att inte missa ett enda litet fonem i mitt namn med risk för missförstånd.
"Hej..." sade personen på andra linjen och jag förstod att han inte alls hade reagerat på att jag bara sade mitt namn och att jag nu skulle vara tvungen att - trots det min pappa sagt - förklara varför jag ringde.
"Jo, jag skulle ringa dig angående jobb" sade jag lika tydligt, men än mer nervöst.
"Jaha?" sade Pierre. "Eh... nu får du nog påminna mig..".
Jag dog nästan när jag insåg att jag inte riktigt visste var jag skulle börja eftersom jag fått så få direktiv av min pappa - d.v.s. typ inga alls - men tack och lov, så föll poletten ner hos Pierre och jag slapp göra bort mig.
"Larén, sa du!? Ja, jag har ju pratat med din pappa, men inte med dig va!?"
"Nej, aaa!" sade jag och blev glad över igenkännandet, men skämdes för att det lät som att jag inte hade kapacitet till att fixa mig ett jobb helt på egen hand.
Samtalet flöt och vi bestämde att jag skulle återkomma runt klockan 14, för att bestämma en tid då jag kunde komma till Valhalla och få se vad jobbet innebär.

När jag ändå var uppe begav jag mig ganska snart in till staden. Den här "julen" som jag snackade om innan, innebär tydligen att man ska köpa grejer till varandra för minst en förmögenhet och det var alltså det jag gjorde i centrum. Visserligen inkräktade inte mina inköp på min tighta budget särskilt mycket och dessutom köpte jag fler saker till mig själv än till andra. Vad hade ni förväntat er? Ska jag gå i affärer får jag ju faktiskt också se till att stötta konsumtionen så där bra som bara jag kan. D.v.s. väldigt bra. MVG.

Jag mötte upp Jessica klockan sex på Vasaplatsen (LURAD), med det lockigaste håret på länge. Inspirationskälla? Carro, ännu en gång. Vi käkade gott på Vasastan och uppdaterade varandra om våra liv. Efter restaurangbesöket drog vi åt varsitt håll. Jag gick i alla fall till Kellys där Carro och Carros kompis Elina väntade. Vi drack "en öl", alltså "flera" och kom sen äntligen fram till kvällens mål - Reggae på Pustervik. Guvernor Andy, skulle uppträda och Erik hade gett sina varmaste rekommendationer om denna kväll och då vill man ju gärna inte miss out! Jag hade dock hört lite fel på namnet och sagt till Carro att vi skulle gå och se "Gabbana Randy". Vi hade mycket kul åt min felsägning hela kvällen lång. Fan, vilken grym kväll! Jag dansade hela kvällen och jag + Carro stod längst fram och tog mer än gärna emot Guvernor Andy's blickar medan han spottade ut sina välskrivna, grymma texter. Jag blev något full i skratt när han för första gången bestämde sig för att sjunga en rad till mig.
"Herregud" tänkte jag. "Gubbkeps, uppspärrade ögon, reggae... Det är ju för fan ERIK som står där och sjunger till mig!". En äldre version av Erik, förstås. Såg att Erik stod och sjöng med i alla texter utan att tveka, så jag tog tag i honom och drog fram honom till min frontrow. Kändes mer som att han hade rätt att stå där än jag.
Efter konserten fortsatte hjärtat att slå i baktakt och svetten rann ut medan den jamaicanska ölen rann in. Varför känner man sig lite extra het när man dansar till reggae?
Ingen efterfest igår heller. Det erbjöds(!), men samma gamla killar tackade nej och så låg vi där igen i min mjuka säng. Jag, Carro och den lätta besvikelsen av att ha gått miste om något.

Som sagt, förfest hos mig imorgon klockan åtta. Alla som känner sig manade är välkomna att bestiga mitt berg av pepparkakor. Fan, jag måste fixa AUX-kabel, så att vi slipper prata oss igenom hela kvällen!