Mitt sannaste jag

Nej, nu är det dags att bli "kär" igen... Jag får inte till EN enda text utan det där pirret i magen. Obesvarat eller ej. Jag lyckas ändå alltid vara lyckligt ovetandes. Någon sa: "Man ska inte leka med känslor"... Jag sa: "Va!? sa du nåt'!?"

Hur bra var inte gårdagen?........



Fråga inte mig, jag minns inte:P 

Jag är trött, men jag kan inte acceptera det. Sitter och pimplar kaffe och vägrar inse att jag sov max fyra timmar inatt. Jag kommer säkert komma igång lagom till läggdags... Man har ju tajmingen på sin sida, så att säga. NOT. Det var kul att jobba idag, men mycket tid gick åt till att tänka på min nya man. Min nya vita man i plast. Mr Mac. Vi är fortfarande i lära-känna-stadiet, men han verkar gilla mig och jag är ju inte direkt den som har svårt för att bli förälskad. Som sagt... I'm a crusher.
Fan, vad känslig jag är idag. Stormar mellan glad, arg, irriterad, förbannad, förälskad och nere. Känner mig som en riktig tonåring. Fan.............................................varför står inte JAG med? JAG!!!!! JAG!!!! JAG!!!! JAG!!!! Jag vill...

Gårdagen hamnar faktiskt på min topplista. Först jobbade jag fyra sköna timmar på Valhalla tillsammans med Anita och Sara. Fick världens godaste blåbärsmuffins av Anita. Jag blir helt till mig bara jag tänker på den. Ett ord: perfektion. Bättre än nikotin. Fan, alltså.
Efter fyra timmars kaffedrickande och skrattanfall och ja... jobb, så bytte jag skepnad och klev i min värdinne-uniform. D.v.s stövlar, kavaj, kavajkjol och en LAGOM urringad tröja. Not too much, but still a tease, som jag inte brukar säga, men det lät jäkligt bra nu.
Arbetspasset på Scandinavium påbörjades med en lunch i Arenarestaurangen. Sjukt goda vegetariska spett och en ännu godare potatissallad. Vad hade jag gjort för att förtjäna detta?
Kände mig mer avslappnad bland alla de manliga kollegorna och lät lite mer personlighet skina fram bakom min uppklädda fasad.
"Gillar du hockey?"
"Nej... jag tycker att de har för mycket kläder på sig."
Garv. "Ooookeeej..."
"Vaddå? Alla får väl gilla sport på sitt sätt"
"Absolut!"
Respekten vunnen!
Struntade i alla de olika direktiv som jag fick angående kaffebryggningen och bestämde mig för att göra på mitt eget sätt. Jag körde på att alltid ha tre termosar och två kannor fulla och sen två kannor i full gång för bryggning eller nyss färdigbryggda. Det gick kanon. Det blev bara två kannor över till slut och vad motsvara det? 12 kr? Fuck that! Jag var så jävla nöjd med mig själv och bänken såg strålande ren och fin ut under hela matchen. Mina kollegor märkte nog också att jag kände mig mer bekväm, för... ja, för det kändes så!
Bytte skepnad ytterligare en gång inne på en stor handikappstoalett och blev en någorlunda okej version av Sanna-går-in-för-att-gå-ut. Inget urringat, lite volym i håret och mindre sminkad, men va fan... Jag skulle ju bara ut och träffa Angelica och Jeanette... TRODDE jag:)
Vi gick till Vasastan och träffade ett asskönt killgäng som systrarna redan var bekanta med och ibland kan man faktiskt ha så kul att man sen sitter på en spårvagn hem genom ett nerskräpat "dagen efter"-Göteborg och ser solen sakta gå upp. Man kan t.o.m. känna sig lycklig då. Man kan t.o.m. vara lite salig.
Förutom att det var jävligt kul att träffa Angelica och Jeanette igår så fick jag mig en riktig jävla self esteem boost. Fuckin ey´! "Nå'n där uppe måste ha sett mig". TYP! Precis vad jag behövde.

Nej, nu ska jag i alla fall försöka att vara lite bakis. Puss

Man vill vara någon. Eller hur? Man vill vara någon för alla. Man vill vara någon på jobbet, man vill vara någon bland kompisarna, man vill vara någon i släkten och man vill vara någon i sin stad. Jag vill alltid mer än gärna vara någon överallt, MEN nu har jag bestämt mig för att jag INTE vill vara någon i mitt hus. Jag hoppas att mina nattliga/kvällsliga skvalande badkarsbad eller duschar inte gör mig till någon. Jag hoppas att mina små trippande steg, men oundvikliga smällanden vid otippade tider med luckan till sopnedkastet inte gör mig till någon. Jag hoppas att den där gången då jag glömde min tvätt i tvättstugan och inte kom på det förrän nästa dag inte gör mig till någon. Jag hoppas att mina ofta högljudda sam"tal" inte gör mig till någon. Jag hoppas att jag inte är "hon som aldrig drar upp persinnerna" eller "hon som bara har uppe persiennerna när hon håller på att byta om". Jag hoppas att jag inte är "hon som alltid går ut genom dörren, stänger den, upptäcker att hon glömt något, öppnar dörren igen och går in och sen går ut igen och stänger dörren". Om jag nu MÅSTE vara någon kan jag tänka mig att vara "hon som sjunger jävligt bra", men troligare är jag väl - genom väggar och golv - "hon som sjunger jävligt högt".

På måndag ska jag köpa en macintosch och sen ska han och jag börja dejta på riktigt. Det kommer nog mycket väl hända att jag sakar en och annan utekväll för att jag och Mr Mac ska vara hemma and make sweet sweet lovin'.
Ni vet den där livsvågen som man har!? Mitt musikintresse hänger jävligt tungt på den just nu. Jag hade några jävligt låga tankar idag och då tänkte jag bara på musiken och så sprang mina problem iväg och pippade en kines... eller vad nu problem väljer att göra när de plötsligt inser sig vara jävligt onödiga.

Jag har kommit på ett nytt uttryck också. Inte bara för att det är jävligt skoj utan för att jag är 22 år och måste börja kunna namnge min "exotiska" personlighet. Jag är en riktig jävla CRUSHER! Vad det nu är? ;) 
Ha det, hej!

Har jag alltid varit så här tokig i muskler? Jag kan inte ens minnas tiden före det här som jag har fått för mig nu:
"Once you go muscle, you can't go back".
Jag vet, det rimmar inte lika bra som "Once you go black, you can't go back", men båda ligger och gnager på samma hjärnhalva. För det är väl så? Att halva hjärnan bara är tillägnad åt sex. Det måste väl vara så, eller? Jag menar, halva tiden tänker man ju på sex och hälften av alla man pratar med har man i slutändan sex med... Eller? Detta lär ju kräva en del brain, så jag håller fast vid min teori tills någon bevisar motsatsen. Lisa har sagt att man inte kan vara 100% säker på att vissa av Einsteins teorier stämmer heller, men så länge som ingen kan motbevisa honom, så fortsätter vi med att INTE riva ut kapitlet om honom ur Fysikboken. Däremot är det fortfarande fritt fram att göra vad man vill med Pytagoras uppslag i matteboken. Bring it, killar!

Jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte har bloggat på länge. Däremot tänker jag i förhand be om ursäkt för eventuellt dåliga ordval och syntaxer. Trots att jag gick ett halvår på GU och läste "satslära" (boddobompysch), så är det en helt annan slags satsning som etsat sig fast här inne och gör det svårt för min annars så naturliga koncentrationsförmåga att visa sitt rätta jag. "Mitt sannaste jag" har sålt sin själ till en dröm. En jävligt fucking bra dagdröm. Till mitt försvar så har jag faktiskt slutat snusa och knappt röker jag heller, men eftersom jag clearly är en beroende-människa måste jag väl få lägga det på NÅT!?

Annars mår jag bra, för er som undrar. Kanske har det redan framgått, kanske finns det de som är lite bakom. Kanske finns de dem som borde komma hem till Sverige snart och krama om mig och säga:
"SANNA, MIN SANNA, MIN FINA LILLA SANNA! GUD VAD JAG HAR SAKNAT DIG!"
Vem vet? Kanske bara ett par stycken... Kanske... Om ni råkar känna er träffade.. Jag säge bara OM, så kan ni ju faktiskt försöka boka den där hemresebiljetten snarast, för jag har redan beställt en runda öl på Kings Head och sitter här och väntar!!!
Nej, men seriöst. Ta att hårt tag i kragen nu och kom hem till modersmålet!

Ikväll blir det en sväng utgång. En "sväng"... D.v.s. om jag ringer kl. 04.15 inatt så är det inget tvång på att svara. Jag är antagligen bara ute efter en enda sak...

Peace.

Fuck me back to life. Fan, vad rätt.
Jo, sen när slutade man använda ordet "strula"? Eller "man" och "man". Jag menar jag och folk i min umgängeskrets. Det är ju sällan någon frågar om jag "strulade" med någon i helgen. Kanske är det för att de istället tror de värsta och med det "värsta" menar jag i detta fallet att jag skulle ha legat... även om det "värsta" nog vore raka motsatsen.
Kan det ha varit så att hela "strula"-grejen försvann då det på något lustigt vis blev så att "ett riktigt hångel" bara kunde leda till en enda sak. Jag tror det.
Jag tror också att jag härmed bestämmer mig för att införa strulet i mitt liv igen och då självfallet också i några andra "stackares" liv. Det kommer antagligen att gå käpprätt in i... ja, ni fattar. Men kan man lyckas sluta snusa, kanske man också kan lyckas återuppliva en gammal högstadiehabbit.

Let's try...or dance...or strula?

Ja, det var meningen att det skulle bli lite stillsamt igår för radarparet. Lite pubquiz och kanske max två... vi säger tre glas MAX av sådant där rödtjut. Där satt vi som fån med en sådan där pyttepåse med lättsaltade chips. Jag hade redan gjort bort mig i baren då jag bett att få:
"Chips... POTATISchips". Det fanns några sorter att välja mellan och det var tydligen "potatischipsen" jag fått för mig att jag ville ha. Jag  är ju inte lite dum.
Quizet var av den musikaliska varianten och jag och Jessica sträckte väl lite på oss och föreställde oss nog ett flyt, flytigare en flytigast när jag tryckte in HELT rätt svar på första frågans tre delar. Elton John, Goodbye Yellowbrick Road och Trollkarlen från Oz. Just DE orden kom att bli väldigt viktiga för oss i tävlingen eftersom de var i princip de enda bokstäverna på hela pappret under hela tävlingens gång. Visst kluddade vi ner något lite här och där, men det var nog mest för att det inte skulle se ut som att vi var helt tappade bakom tåget. Det var vi.
Som idioter satt vi och led när laget bredvid rättade vårt papper. Däremot hade vi kommit på ett halvroligt lagnamn och det gjorde oss inte lika rädda inför en eventuell sista plats då quizmastern - enligt traditionen - bör utropa vårt lagnamn i samband med ett "buuu" eller liknande. "När får man gå hem?" hette vi. Det var i alla fall roligt igår... och då hade vi faktiskt inte börjat dricka än. Dock sade Nicke "icke" och vi kom blanka fan NÄST SIST.
"Vart går man när man sen då?"
Blir du väldigt förvånad om jag säger att vi drog till FLAME? Där var det "jamsession" och jag skulle kunna göra det enkelt för mig genom att säga att det var precis som det låter, men eftersom jam SKA innehålla en grymt stor gnutta improvisation, så vill jag göra det svårt genom att säga att så var inte fallet. Inte alls. Jag ifrågasatte detta, men "nej, men hon som sjöng nyss gick ju bara upp och sjung". A, men hon sjung ju liksom en låt som bandet redan hade övat in och hon frånskred inte originalversionen någonting! Ja, men är det så Jam går till i Majorna så vill jag inte vara med.
Som tur var blev det karaoke efteråt och som "tur" var så blev vi bjudna på "champagne" av tre killar. Man vill ju inte gärna flika in med ett "visst, det är mousserat, men fan inte skumpa" när något är gratis. Däremot hade jag gott och väl kunnat klara mig utan de där två-tre extra glasen.
Jag tror t.o.m. att jag hade kunnat klara mig utan den där whiskyn som jag och Jessica satt och smuttade på när vi efteråt kommit upp till Eriks lägenhet. Det KAN också vara så - observera "KAN" - att det t.o.m. var LITE onödigt när jag gick in på toa för att spy och måste ha glömt av hur man gjorde, för helt plötsligt var både mattan och mina röda strumpor med strutsar på, alldeles fläckiga. Usch! Jag fick ropa på Jessica. Hon förstod inte riktigt hur det hade gått till.
"Men... jag brukar luta mig framåt och ha liksom huvudet I toan nästan. Gjorde du inte så!?"
"Jooo... Jag GJORDE det!" sade jag och ljög.
Jessica var hur snäll som helst. Det gjorde inget alls att jag hade hulkat fram lite rödtjut på lite allt möjligt som befann sig i hennes pojkväns badrum.
"Jag lägger allt i badkaret och så tvättar jag det imorgon!"
Så snäll. Jag fick t.o.m. låna ett par nya sockar OCH så följde hon mig ut till spårvagnen.
Var jag hemma runt ett-två kanske? Jag åt i alla fall kommer jag ihåg. Det gör jag ALLTID när jag kommer hem från fyllan... tror jag. Kanske inte med hemsläp? YOU tell me;)

Idag har jag i alla fall jobbat 12 och 1/2 timma på Valhalla. Var jag fräsch? Ja, det var jag faktiskt! Jag började halv tio, men gick upp klockan åtta bara för att kunna få sitta i en timma och dricka saft. Jag mår lite bättre när jag gör så. Egentligen var det meningen att jag bara skulle ha jobbat till klockan sex, men när Pierre kom och bad mig stanna till tio så kunde jag bara inte säga nej.
"Bara fyra timmar extra" sade min arbetskamrat Tina och log.
"BARA fyra timmar..." mumlade jag och tänkte på hur ofta man använder just DET uttrycket. "Sällan" kom jag fram till.
Dagen gick i alla fall bra och jag har haft det riktigt roligt. En kund väckte mig verkligen ur min dagdröm:
"Säljar ni dolmar här?"
"Va sa du!?". Jag spände hela kroppen för att inte kapsejsa och jag ville inte börja skratta när jag såg hur liksom jobbigt kunden tyckte att allting blev helt plötlsigt när jag inte riktigt hört henne från början.
"Dolmar!" sade hon lite högre.
Jag vände mig mot produktskåpet och tänkte:
"Gud i himmelen låt det stå en jävla dolme där nu då!"
Det gjorde det!!=) Det är tydligen en slags träningsgrej som man sätter mellan bena när man simmar. Alltså inte i skrevet utan längre ner. Det var i alla fall vad jag fick förklarat för mig av Tina efter att kunden inhandlat en stor, röd dolme utav plast för 120 kr.
En annan kund var ytterst tveksam till att lämna ut sitt telefonnummer när han registrerade sitt tio-gångers-band. Han trodde att jag skulle ha det till privat bruk.
"Det finns ju så många psykfall där ute" sade han.
"Va attraktiv jag känner mig nu" sade jag fast att jag visste att han sagt det med glimten i ögat.
"Man vet aldrig. En ulv i fårakläder..." sade han.
"Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga" sade jag bara för att säga något medan jag gav honom kvittot och en penna. "Då får du bara skriva ditt namn där".
"Jaha!? Så nu ska du ha mitt namn också!" sade han.
"Ja, det är nog lika bra att du skiver upp adressen också" skämtade jag uppgivet och kände att hans påbörjade skämt gått lite över styr.
"Jag skojar ju bara med dig. Det förstår du va!?" sade han och blinkade åt mig. Och innan han gick drog han till med:
"På tio återseenden då!"
Lustigkurre.
Imorgon ska jag gå med i "städet" igen och lära mig det så att jag kanske äntligen kan få en full eller i alla fall en fullare arbetsvecka.
Nu ska jag bara slappna av.

Reeeelaaax

Ja, jag har inte bloggat på jättelänge nu, men jag orkar inte göra en stor grej av det utan jag bara kör på. Ja, jag har fyllt 22 och när jag för fem minuter sedan hörde mig själv utropa: "Var är det förbaskade blocket!?" insåg jag att man bara är så gammal som man känner sig... eller för sig. Så länge som jag skrattar åt allt, lägger mycket pengar på alkohol och använder ordet "ligga" åtminstone en gång om dagen, så jag är fortfarande ung. Jag borde även rata ord som "förbaskat" eller om jag nu bestämmer mig för att använda detta gammalmodiga ord kanske jag bör tänka mig för innan jag placerar in det i sammanhanget då jag febrilt letar efter min nyinköpta "shoppinglist" eftersom jag måste hinna skriva upp tabasco och värmeljus innan jag glömmer av det. Och speciellt inte som när jag samtidigt blir stressad av att äggklockan ringer och påminner mig om att jag måste springa ner i tvättstugan för att hänga upp en vit 40-tvätt. Inte ALLS då!
I sinom tid kommer det säkert att komma fram vad jag har sysslat med de senaste två bloggfria veckorna, för även en kortfattad resumé skulle bli en inbunden bok med kapitel, så det skippar vi.

Swim in peace.

Jag har träningsvärk... Nej, jag är inte sur. Jag är snarare. Jippi! JAG HAR TRÄNINGSVÄRK. Jag hade varit nådigt besviken om jag inte hade haft det idag, för trots att jag inte sprang så jävla mycket igår, så var det ändå slitigt för mig. Men I did it! Mina första löpminuter gick hur galant som helst.
"Det här klarar väl jag" tänkte jag. 
Några minuter senare blev det lite uppförsbacke och mer och mer folk syntes till. Då blev det plötsligt mycket jobbigare. Jag har ju fått lära mig att när man börjar löpa..tss... Ja, om man inte direkt har sprungit innan, så ska man alltid börja i en takt som är tillräcklig långsam och okrävande att man utan problem kan föra ett samtal med någon. Det blev pinsamt sakta för mig och därför var jag tvungen till att öka på lite när jag märkte att någon såg mig. Det var dumt. Nästa gång ska jag tänka att "jag är i alla fall ute och motionerar till skillnad från er!" och dessutom kan ju inte de ha en aning om hur långt jag har löpt. Jag kanske har sprungit en mil och är lite trött och att det är därför som jag springer så sakta=)
Pinsammast var det när jag hade sprungit tillräckligt länge och skulle varva ner med lite gång. Då kom det ett par som gick OM mig och de var bara ute på finpromenad. Jag tror att de bara ville jävlas! 

På kvällen igår åkte jag hem till Tina. Vi tittade på Let's Dance, sjöng Sing-star och spelade Guitar Hero. Sing-star måste vara ett av världens onödigaste spel. Att sjunga en låt precis som någon annan har sjungt den och sen dessutom få poäng för det. Det är så långt ifrån min verklighet som man kan komma. Men vi hade väldigt roligt och sjunger man tillräckligt kasst så vinner man!

Vad jag ska göra idag? Oh... om jag ändå kunde avslöja det;)

Jag är inte arg längre. För det märktes att jag var arg igår va? Jag tog sju superduper-djupa andetag och fixade iordning min "dödsbädd". Först intalade jag mig att sänghimmeln kanske inte var så osymmetrisk ändå. Sen bytte jag ut min vemodiga svartvita plansch på en svartvit skog i gryningens dimma till min luciaplansch. Dessutom knöt jag till två stycken rosetter av ett rosa sidenband och fäste uppe på sänghimmeln. Ja, hellre barnsligt  sött än att det luktar dött! Ångrar mig kanske lite i val av färg på överkastet. Jag brinner ändå alltid väldigt starkt för rosa och nu valde jag vitt. Jaja, man kan ju alltid ha två.

Jag var svenatrött igår. Om jag ska var ärlig så gick jag och lade mig redan klockan 21. Men det är bara bra, tänker jag, för jag är fast besluten om att ändra på mina vanor. Sovvanorna KOMMER automatiskt att BLI annorlunda i och med att jag typ ska börja jobba 06.00 somliga dagar. Det är bra!
Jag vill egentligen inte säga det här med risk för att det kan sabba alltihop, men... Jag har slutat snusa. Jag antar att ingen kommer att fråga mig "Varför?" så jag har inte kommit på en bra "line" för det än. "Du är dum i huvudet" kanske? Eller "Ja, men du är ju en idiot" eller nå't i den stilen.
SEN mina damer och herrar! (Här tog jag en paus på ungefär 10 min för att kunna fortskrida mitt skrivande i sanningens namn). Jag har härmed anmält mig till VÅRRUSET (180 kr and no turning back!). Det är inte JAG (eng. It's so not me). Nu GÖR jag nå't! Kolla! Så nu har jag ungefär 16 veckor på mig att bygga upp en sjuhelvetes kondition. Jag siktar mot stjärnorna, så jag tänkte vinna det där loppet. Alla vet ju vad som ÅTMINSTONE händer när man siktar mot stjärnorna och det är inte fy skam!
Nu eller aldrig. I många år har jag hört att man kan bli beroende av att träna. Jag har aldrig haft det problemet, men mitt ibland alla mina vardagsproblem tänkte jag nu placera det största problemet av dem alla. TRÄNING.

Run, Forest, Run!

Igår skulle min pappa borra upp min himmelssäng. Fel borr? Ja! Självklart. Givetvis. Absolut. Vad annars? Han fick göra det idag istället när jag inte var hemma... Jag orkar inte!!! Jag sa klart och tydligt att bredden skulle vara 120 cm, d.v.s. lika bred som min säng, men nej... 120 cm betyder tydligen 100-110 cm... Jag får flipp på saker som inte är symmetriska när de prompt ska vara det!! Dessutom ser hela jävla sänghörnan ut som en dödsbädd nu. Tänkte att det kanske skulle göra saken lite bättre att hänga upp den vackra planschen jag köpte. Nej! Verkligen inte. Hur kan jag ha tänkt så fel? Nu orkar jag inte prata mer om det. Jag blir bara arg och det gååår ju att rätta till. Självklart. Givetvis, Absolut. JA!!! Don't push it.

Jobbade på Valhalla idag. Det är ju ingen action direkt. Det gjorde inte saken bättre att jag fick bära en stor shiny skylt med texten "Under utbildning". Stefan - min "föreståndare" sade att:
"Det är för att de ska ha förståelse för att du är ny".
Jag vill inte vara så utpekad. Jag gillar inte att vara i en sådan där tycka-synd-om-mig-position. Dessutom gillade jag inte HUR namnskylten förklarade att jag var ny. "Under utbildning". Vad för jävla utbildning? Folk som aldrig jobbat i reception eller kassa tycker väl att det är världens mest IQ-befriade jobb? Det är det också ibland och därför vill man inte skylta med att man är så pass puckad att man inte kan allt, utan faktiskt går "en liten utbildning" för att ta 50 kr i betalt för ett bad. Gud, nu nervärderade jag mitt nya jobb alldeles mer än nödvändigt. Det är faktiskt närmare 1000 olika knappar och priser att hålla reda på, men det vet ju inte kunderna, så fortfarande... JÄVLA SKYLT.
"Ny på jobbet" hade räckt och faktiskt t.o.m. sett ut lite som en hyllning. Utpekad, men välkommen liksom. Lite så där löjligt pinsamt. Som en nollning ungefär.

Var i stan efter jobbet och köpte nya, svarta, shiny boots. Mmm. Med klack. Köpte nytt löshår med. Funderar på om jag ska limma in det permanent... Tyvärr är jag för trött för att ta ett sådant viktigt beslut nu. Men jag har väl sagt att jag har lagt ner alla planer på en "riktig" hårförlängning eftersom jag ska köpa en MAC istället!? Det är viktigt att poängtera att jag ENDAST lägger ner min stora dröm p.g.a. en ännu större dröm! Mycket viktigt.

Shit, det är lite kul att se hur mina tankar sakta men säkert börjat luta åt ett annat håll... Eller ska jag säga åt EN annANS håll. Mycket märkligt. Jag styr inte över det själv, jag lovar. Gud, mitt hemlighetsmakeri är utan dess gränser! INGEN VET mer än jag och............. så don't worry.

PS. Jag gick upp klockan halv sju i morse...

Folk tycker nog att mitt liv ter sig lite konstigt just nu. Att jag inte gör något viktigt utan bara sover hela dagarna. Det är sant. Så är det. Grejen är att jag går och väntar på att mitt liv ska sätta igång. Det var någon som sade:
"Man kan inte bara sitt hemma och vänta på att livet ska sätta igång. Man måste sätta igång det själv!"
Ja, fast... Jag har ju fått jobb på Valhalla och jag SKA få ett schema med tider. T.ex. så ska jag jobba där imorgon. Jag kan inte göra så mycket mer än att vänta på att de ska fixa tider till mig. Visst, jag ska vara på dem imorgon och säga att jag är väldigt "keen on" att jobba, men mer kan jag inte göra. Och vad det gäller mina fritidsaktiviteter, så MÅSTE jag vänta in födelsedagspengar innan jag kan gå och köpa mig en MAC, som i sin tur gör att jag kan komma igång med mitt musikinspelande. Så är det. Att jag inte festat på ett tag? Jag har för fan varit sjuk. Jag är fortfarande snuvig och halsen vill inte heller riktigt ge sig. Dessutom kommer jag antagligen inte att KUNNA hårdfesta så mycket inom den närmaste tiden för det tillåter inte min ekonomi. Det kommer ju inte hindra mig från att gå ut, men om jag kan dricka är en annan femma.
Fan, nu helt plötsligt slår det mig verkligen hur lite pengar jag har/kommer att ha. Det har ju för fan gått TVÅ VECKOR i januari och jag har inte jobbat mer än TVÅ dagar. Min februari-lön ser strålande ut from over here. Jävlar vad det pengaberget glänser.

Tapetletandet gick åt skogen igår. Det första jag tänkte när jag klev in i butiken och insåg att där fanns 1578 st pärmar med tapeter var:
"Det här kommer aldrig att gå!"
Jag vet vad jag vill ha när jag ser det, men problemet är just ATT se alla tapeter. Det är ju inga lättvikts-pärmar vi snackar om. Vissa pärmar var så otympliga och tunga att jag nästan blev arg.
Till slut gick jag - mot min blyghet - fram till disken och bad om hjälp.
"Jag letar efter tapeter med rosor på" sade jag.
Killen bakom disken såg ut att få en puls på 900 BPM och gick med ens och frågade en annan ur personalen. Istället för att den tillfrågade kvinnan "tog över" mig som kund och började hjälpa mig, så började hon istället att med låg röst förklara för killen var det fanns lite pärmar med rosentapeter. Killen tog fram tre pärmar.
"Bara tre?" tänkte jag.
Där hade jag stått i en kvart och tittat igenom TIO pärmar utan framgång.
"Här har du lite rosor som inte är så färgglada" sade han och pekade på en tapet. "Och här har du en jättestor ros..."
Det kändes som jag var två år och låg bredvid pappa med en sådan där pekbok. Eller det hade snarare varit MER givande. Det är ju oftast inte så att tapeterna i EN pärm skiljer sig åt som kaffe och mjölk. Det brukar nästan alltid vara en och samma tapet i 10 olika färgsättningar bara. Gillar man inte mönstret finns det ingen idé att fortsätta bläddra, men det var precis vad vi skulle göra, verkade killen tycka. 
"Jag kan titta själv" sade jag vänligt och tackade så mycket för den lilla hjälpen. Ja, LITEN minst sagt. De tre pärmarna gav mig - som befarat - ingenting. Det ytterst mest fucking irriterande är att de just nu har en pågående skyltning med just rosentapeter i just den butiken. Ett helt fönster med fina rosor och det var ju dessa jag trodde att någon skulle föreslå och berätta lite mer om när jag ställt min första fråga vid disken. Att gå fram igen och be om mer hjälp skulle vara som att ge någon en kall örfil, kände jag, så jag gjorde inte det. Det skulle säkert bara ha lett till att jag hade varit tvungen att gå fram en tredje gång och så mycket mod fanns helt enkelt inte på lager.
Jag gick hem och så får pappa följa med mig någon annan gång.
Då ska jag inte gå därifrån förrän jag har hittat den rätte. Hehe. Tänk om man körde med det mottot på krogen!

I can run, but I can't ride. Öh. Jo.