Den obefintliga häcken
Ännu en avklarad dag i Lisebergshallen med dånande hårdrock. Jag fick faktiskt vara i garderoben idag, så jag och Li(sa) fick stå ihop. Skoj. Var lite nervös i början eftersom jag inte hade så bra koll på hur allt fungerade, men det gav sig efter några jackor.
Vissa jackor var jättetunga och jag kände ibland hur jag nästan försvann bland all textil när två eller tre personer skulle hänga på samma galge. Innan jag fick in rutinen så svor jag varje gång jag var borta och hängde upp jackorna på stället, men det kanske var mest för det irriterande ljudet när jag - samtidigt som jag hängde upp en eller flera jackor - rev ner en eller flera galgar. Herregud.
Men charmen var med mig och leendet var uppskruvat till max, så jag tror att gästerna var nöjda även fast några plagg föll ner på golvet emellanåt.
"A, jag hade ju aldrig velat ge min jacka till mig" sade jag till Lisa.
"Ta det lugnt, Sanna" sade hon när jag skrek att allt gick åt helvete. "Det är bättre att du hänger upp allt ordentligt, så att de får tillbaka allt de har hängt in att du stressar".
Hon är klok den där och jag blev faktiskt lite lugnare.
Efter den första rushen var det assjyst (ja, det stavas med ett "s") att bara hänga och snacka och kanske lite då och då hämta ut en stackars biljett som blivit kvarglömd i någon jacka.
Vi stod mest och tittade på killar. De var ganska unga idag. Mer ungt folk idag än igår i alla fall.
Lisa snackade något om en sorts häck som hon gillade, men där tappade hon mig helt. Tydligen gillar hon "den obefintliga häcken". Det var något med hur byxorna satt som gjorde den så fin. Jaha?
"Där är en söt kille" sa jag och stötte till Lisa i sidan. Hon skrattade och när hon tjippat efter andan fick hon fram att:
"Ja, men han ser ju typ precis ut som Erik". Tss... Vet inte vad jag svarade, men lät bli att titta in folk efter det. Har väl bara en sak i huvudet ändå, kan tänkas.
På min rast sprang jag till Focus och inhandlade en liten baguette, tomat & mozarella-mjukost på tub, en ramlösa granatäpple (den är bäst) och spaghettiringar med tomatsås på burk.
Hade lite bråttom och självklart så var det en bezzerwisser i min kö, som hade någon slags rabattkupong som han ville använda trots att han redan inhandlat varan med rabatten och... ja.. Det var väldigt mycket tjat för att tillslut få två ynka kronor i handen, som rabattkupongen gav.
"Småpengar, men en prinicipsak" sade han och log.
Va fan? Självklart håller man fast vid principer, men det där var ju nästan pinsamt.
"Nu ska han säkert hem och stolt berätta för sin flickvän eller fru att han hållt fast vid en princip" tänkte jag och önskade innerligt att resten av den framförvarande kön INTE hade mage att ens nämna ordet rabatt eller kupong.
Det är nu jag borde starta ett nytt stycke, men eftersom killen framför mig faktiskt höll i en rabattkupong så väntar jag nog lite till. Jag var stressad och killen före hade inte fyllt i sitt namn på kupongen han lämnade fram. Kassören gav honom en penna och medan han fyllde i sitt namn skämtade han och sade:
"Ja, annars kunde jag ju använt den här igen".
Eh. Varken jag eller kassören förstod skämtet eftersom han ju ändå skulle lämna in kupongen...
Den roliga kön tog slut och iväg sprang jag för att äta min macka bakom skynket i garderoben. Lisa fick också smaka. Jajjamen!
Pether frågade mig om hur jag tyckte det var att jobba på konserter och efter mitt glada svar så lovade han mig fler pass i framtiden. Efter ett tag kom han fram igen och erbjöd både mig och Lisa jobb på fredag och lördag.
"Fredag...?" sa jag och Lisa tveksamt i kör. Skratt. Vi ska ju ut då, så det fick vi tacka nej till, men lördag, då kör vi igen för fulla muggar eller ska jag säga tomma flaskor? Pether har nämligen kommit på att vi ska samla in alla tomma flaskor vi hittar, panta och köpa kaffebröd för "eller kanske en smörgåstårta!". Ja, exalterad var han i alla fall.
Fick skjuts hem av Lisa eftersom hon ville köpa cigg och röka och tyckte att sällskap skulle passa. Stannade till uppe vid mig, snackade om ditten, datten och rökte nog en tre cigg var. Kom hem och åt upp mina spaghettiringar och nu sitter jag här och är inte trött. Tittar lite halvt på "Lucky number Slevin" med tända ljus. Jag är så mysig och önskar att en mysig andra halva var här och gjorde mig sällskap.
Mys. Pys. Mys. Pys. Pys. Mys. Mys. Pys. <---så mysig är jag just nu och inte ens en Big E i sikte.
Ha't bra.
Vissa jackor var jättetunga och jag kände ibland hur jag nästan försvann bland all textil när två eller tre personer skulle hänga på samma galge. Innan jag fick in rutinen så svor jag varje gång jag var borta och hängde upp jackorna på stället, men det kanske var mest för det irriterande ljudet när jag - samtidigt som jag hängde upp en eller flera jackor - rev ner en eller flera galgar. Herregud.
Men charmen var med mig och leendet var uppskruvat till max, så jag tror att gästerna var nöjda även fast några plagg föll ner på golvet emellanåt.
"A, jag hade ju aldrig velat ge min jacka till mig" sade jag till Lisa.
"Ta det lugnt, Sanna" sade hon när jag skrek att allt gick åt helvete. "Det är bättre att du hänger upp allt ordentligt, så att de får tillbaka allt de har hängt in att du stressar".
Hon är klok den där och jag blev faktiskt lite lugnare.
Efter den första rushen var det assjyst (ja, det stavas med ett "s") att bara hänga och snacka och kanske lite då och då hämta ut en stackars biljett som blivit kvarglömd i någon jacka.
Vi stod mest och tittade på killar. De var ganska unga idag. Mer ungt folk idag än igår i alla fall.
Lisa snackade något om en sorts häck som hon gillade, men där tappade hon mig helt. Tydligen gillar hon "den obefintliga häcken". Det var något med hur byxorna satt som gjorde den så fin. Jaha?
"Där är en söt kille" sa jag och stötte till Lisa i sidan. Hon skrattade och när hon tjippat efter andan fick hon fram att:
"Ja, men han ser ju typ precis ut som Erik". Tss... Vet inte vad jag svarade, men lät bli att titta in folk efter det. Har väl bara en sak i huvudet ändå, kan tänkas.
På min rast sprang jag till Focus och inhandlade en liten baguette, tomat & mozarella-mjukost på tub, en ramlösa granatäpple (den är bäst) och spaghettiringar med tomatsås på burk.
Hade lite bråttom och självklart så var det en bezzerwisser i min kö, som hade någon slags rabattkupong som han ville använda trots att han redan inhandlat varan med rabatten och... ja.. Det var väldigt mycket tjat för att tillslut få två ynka kronor i handen, som rabattkupongen gav.
"Småpengar, men en prinicipsak" sade han och log.
Va fan? Självklart håller man fast vid principer, men det där var ju nästan pinsamt.
"Nu ska han säkert hem och stolt berätta för sin flickvän eller fru att han hållt fast vid en princip" tänkte jag och önskade innerligt att resten av den framförvarande kön INTE hade mage att ens nämna ordet rabatt eller kupong.
Det är nu jag borde starta ett nytt stycke, men eftersom killen framför mig faktiskt höll i en rabattkupong så väntar jag nog lite till. Jag var stressad och killen före hade inte fyllt i sitt namn på kupongen han lämnade fram. Kassören gav honom en penna och medan han fyllde i sitt namn skämtade han och sade:
"Ja, annars kunde jag ju använt den här igen".
Eh. Varken jag eller kassören förstod skämtet eftersom han ju ändå skulle lämna in kupongen...
Den roliga kön tog slut och iväg sprang jag för att äta min macka bakom skynket i garderoben. Lisa fick också smaka. Jajjamen!
Pether frågade mig om hur jag tyckte det var att jobba på konserter och efter mitt glada svar så lovade han mig fler pass i framtiden. Efter ett tag kom han fram igen och erbjöd både mig och Lisa jobb på fredag och lördag.
"Fredag...?" sa jag och Lisa tveksamt i kör. Skratt. Vi ska ju ut då, så det fick vi tacka nej till, men lördag, då kör vi igen för fulla muggar eller ska jag säga tomma flaskor? Pether har nämligen kommit på att vi ska samla in alla tomma flaskor vi hittar, panta och köpa kaffebröd för "eller kanske en smörgåstårta!". Ja, exalterad var han i alla fall.
Fick skjuts hem av Lisa eftersom hon ville köpa cigg och röka och tyckte att sällskap skulle passa. Stannade till uppe vid mig, snackade om ditten, datten och rökte nog en tre cigg var. Kom hem och åt upp mina spaghettiringar och nu sitter jag här och är inte trött. Tittar lite halvt på "Lucky number Slevin" med tända ljus. Jag är så mysig och önskar att en mysig andra halva var här och gjorde mig sällskap.
Mys. Pys. Mys. Pys. Pys. Mys. Mys. Pys. <---så mysig är jag just nu och inte ens en Big E i sikte.
Ha't bra.
Kommentarer
Trackback
