Femtio dagar i sträck
(Innan jag börjar detta inlägg vill jag bara tillägga att jag precis redan har suttit och skrivit detta en gång förrut, men att min dator inte ville publicera det och sen försvann allt..)
Måndagen denna veckan gjorde verkligen skäl för sitt namn. Inte att helger är helger för mig och att vardagar är normalt de dagar då jag jobbar, men måndagen i måndags blev en "sådan där" dag. Observera "dag", för ett samtal från min lilla Matilda Sjöberg drog mig ur soffan och lämnade oron och nedstämdheten kvar.
Det blev Diamond Dogs. På en måndag. Igen. Ja, jag vet... Men jag är i alla fall inte som "Dave" - den där engelsmannen som ser ut som en pigg uteliggare men som egentligen bara är en skön engelsman, som gillar att drick öl och dessutom har gott om pengar.
Dave har varit på Diamond Dogs femtio dagar i sträck. Tror att måndagen var hans 49:e. Hans engelska vänner tycker att personalen borde hänga upp ett foto av Dave och det är väl inte mer än rätt.
Betalade nog för två öl själv. Sen kom Matildas engelsman - Adam - och bjöd på drinkar. One too many.
Träffade en snubbe som var någon slags producent/manager. Berusade Sanna ger ut sitt nummer, men nyktrare Sanna svarade INTE i telefonen dagen efter.
Snackade med alla om allt och med allt om alla. Missade min spårvagn med mening - allas mening - och fick följa med Adam och Matilda hem. Viktor kom efter och övertalade mig att det är mycket härligare att vakna upp hemma, så jag kollade också upp en spårvagn. 04.50. Suck.
Lärde mig ännu en grej av Viktor. Jag frågade honom varför alla alltid tror att jag är så ung. Folk väljer alla möjliga olika åldrar UNDER 20. När jag försökte lägga fram att det kunde ha att göra med att jag är kort sade Matilda ifrån:
"Nej, så är det inte längre! När man var tretton och någon var längre än den andra kunde det vara så, men inte nu."
Nehe.
Då förklarade Viktor att man liksom ser det i ögonen. Han förklarade att mina ögon såg unga, pigga och friska ut. Som om jag inte varit med om mycket... Medan hans såg slitna ut. Jag ska tänka på det...
I alla fall så gick vi till var sin spårvagn. Jag mådde piss och var väldigt trött. Den sista drinken hade kommit upp och jag råkade få hicka eftersom Viktor tog upp en jobbig grej så att jag blev stressad.
Min spårvagns avgång stämde tydligen inte, så jag skulle tydligen få vänta i 27 min.
Viktor tog sin spårvagn och... Sa jag att det började regna? Sa jag att jag för fan tog en taxi hem för att det inte höll att stå på ett knäpptyst valand?
När jag ännu en gång vaknade upp med ångest och oro insåg jag att det var något som var fel. Ringde Lisa och lade fram ett par förslag som hon gav great respons på. Mina planer räckte i alla fall till att jag kunde vakna något så när lugn idag.
Övade med Jessica och Erik igår inför julfesten. Det gick som det gick. Jag var hes och ingen var väl särskilt motiverad egentligen. Usch, detta som skulle bli en sådan där "enkel" sak som jag skulle slippa bli nervös över. Nu börjar det kittla i magen i alla fall. Vi ska öva på måndag igen. Hoppas det blir bättre då.
På vagnen hem fick jag världens "roligaste" telefonsamtal - att jag glömt min väska hos Erik. Fuck.
Som tur var hade jag med mig min mobil (givet eftersom de ringde mig) och ännu bättre - nycklar! Så slapp jag hämta väskan igår och kan göra det idag istället.
Skulle kolla på film med Joel och hade lovat att jag skulle hyra en innan de stängde. Det gick ju bra... Kontokortet låg ju i väskan. Vi fick nöja oss med min egen "Pirates of the Caribbean". Jaja, det var mysigt ändå.
Nu är jag hungrig. Lisa ska komma till mig sen och förbereda mig mentalt och verbalt för intervjun imorgon. Åh, herregud vad jobbigt. Ska bli så skönt när den är över. Jag kommer vara asnervös, men det är väl normalt? Jag tror de räknar med att man är nervös. "Intervju" har ju den klangen...
Nu börjar Vänner och - tro det eller ej, men - det blir frukost till det.
Pussas
Måndagen denna veckan gjorde verkligen skäl för sitt namn. Inte att helger är helger för mig och att vardagar är normalt de dagar då jag jobbar, men måndagen i måndags blev en "sådan där" dag. Observera "dag", för ett samtal från min lilla Matilda Sjöberg drog mig ur soffan och lämnade oron och nedstämdheten kvar.
Det blev Diamond Dogs. På en måndag. Igen. Ja, jag vet... Men jag är i alla fall inte som "Dave" - den där engelsmannen som ser ut som en pigg uteliggare men som egentligen bara är en skön engelsman, som gillar att drick öl och dessutom har gott om pengar.
Dave har varit på Diamond Dogs femtio dagar i sträck. Tror att måndagen var hans 49:e. Hans engelska vänner tycker att personalen borde hänga upp ett foto av Dave och det är väl inte mer än rätt.
Betalade nog för två öl själv. Sen kom Matildas engelsman - Adam - och bjöd på drinkar. One too many.
Träffade en snubbe som var någon slags producent/manager. Berusade Sanna ger ut sitt nummer, men nyktrare Sanna svarade INTE i telefonen dagen efter.
Snackade med alla om allt och med allt om alla. Missade min spårvagn med mening - allas mening - och fick följa med Adam och Matilda hem. Viktor kom efter och övertalade mig att det är mycket härligare att vakna upp hemma, så jag kollade också upp en spårvagn. 04.50. Suck.
Lärde mig ännu en grej av Viktor. Jag frågade honom varför alla alltid tror att jag är så ung. Folk väljer alla möjliga olika åldrar UNDER 20. När jag försökte lägga fram att det kunde ha att göra med att jag är kort sade Matilda ifrån:
"Nej, så är det inte längre! När man var tretton och någon var längre än den andra kunde det vara så, men inte nu."
Nehe.
Då förklarade Viktor att man liksom ser det i ögonen. Han förklarade att mina ögon såg unga, pigga och friska ut. Som om jag inte varit med om mycket... Medan hans såg slitna ut. Jag ska tänka på det...
I alla fall så gick vi till var sin spårvagn. Jag mådde piss och var väldigt trött. Den sista drinken hade kommit upp och jag råkade få hicka eftersom Viktor tog upp en jobbig grej så att jag blev stressad.
Min spårvagns avgång stämde tydligen inte, så jag skulle tydligen få vänta i 27 min.
Viktor tog sin spårvagn och... Sa jag att det började regna? Sa jag att jag för fan tog en taxi hem för att det inte höll att stå på ett knäpptyst valand?
När jag ännu en gång vaknade upp med ångest och oro insåg jag att det var något som var fel. Ringde Lisa och lade fram ett par förslag som hon gav great respons på. Mina planer räckte i alla fall till att jag kunde vakna något så när lugn idag.
Övade med Jessica och Erik igår inför julfesten. Det gick som det gick. Jag var hes och ingen var väl särskilt motiverad egentligen. Usch, detta som skulle bli en sådan där "enkel" sak som jag skulle slippa bli nervös över. Nu börjar det kittla i magen i alla fall. Vi ska öva på måndag igen. Hoppas det blir bättre då.
På vagnen hem fick jag världens "roligaste" telefonsamtal - att jag glömt min väska hos Erik. Fuck.
Som tur var hade jag med mig min mobil (givet eftersom de ringde mig) och ännu bättre - nycklar! Så slapp jag hämta väskan igår och kan göra det idag istället.
Skulle kolla på film med Joel och hade lovat att jag skulle hyra en innan de stängde. Det gick ju bra... Kontokortet låg ju i väskan. Vi fick nöja oss med min egen "Pirates of the Caribbean". Jaja, det var mysigt ändå.
Nu är jag hungrig. Lisa ska komma till mig sen och förbereda mig mentalt och verbalt för intervjun imorgon. Åh, herregud vad jobbigt. Ska bli så skönt när den är över. Jag kommer vara asnervös, men det är väl normalt? Jag tror de räknar med att man är nervös. "Intervju" har ju den klangen...
Nu börjar Vänner och - tro det eller ej, men - det blir frukost till det.
Pussas
Kommentarer
Trackback
