Pinsamt saliv
Skrev en låt med Big E i torsdags. Det var kul.. och gick riktigt bra för att vara första gången vi skriver ihop.
Just nu sitter jag och lipar till Desperate Housewives. En galen kvinna håller på och skjuter folk i en affär. Deras anhöriga står utanför och vet inte vem som kommer att komma ut levande. Usch.
I fredags jobbade jag på Jul på Liseberg. Öppningsdagen. Jag gillar arbetskläderna bättre på jul. Då får vi även ha mössa om vi vill och det vill jag. Inte bara för att jag kan skita i att lägga ner tid på en frisyr utan också för att jag är så himla söt i den mössan. Eller i alla fall så sa Ebba att jag var det och hon har ju ganska bra smak.
Åh, blev så himla glad och mysig till mods när jag steg in i kassa 6 - som för övrigt är som kassa 1 på julen - och fick se en vattenkokare, kaffe, te, varm choklad och pepparkakor. Nu är det jul igen, nu är det jul igen!
Kändes både konstigt och naturligt att vara tillbaka. Julsäsongen känns lite lättare att jobba eftersom den leder fram till något roligt. Julafton.
På sommarsäsongen arbetar man när det roliga händer och när man har jobbat färdigt är sommaren slut. I och för sig ligger man väl i ganska hårt för att ta vara på alla sena sommarkvällar, men ändå...
Jocke hämtade upp mig efter jobbet och så drog vi och hyrde film. På något lustigt vis lyckades jag bestämma båda filmerna samtidigt som Jocke ändå verkade nöjd. Det blev "Angel", den med Helena Bergström och "Förtrollad". Jocke var lite skeptiskt till "Förtrollad" men där hade han inget att säga till om.
Första filmen var sjukt seg och det gjorde inte saken bättre att vi avbröt tittandet för en vända pillowfight. Jaja, popcornen var goda, men efter filmen blev vi trötta och Jocke drog sig tillbaka. Mitt i en gäsp kom jag på att jag ju ändå var tvungen att se den andra filmen också eftersom den skulle lämnas åter följande dag. Fy, vad det var värt det! Blev typ kär i något när jag tittade.
Lördagen innebar också jobb på Liseberg. Satt med Patrik och vi lekte filmleken hela dagen. Den går ut på att en person säger titeln på en film och så fortsätter nästa person med att säga en titel på en film, men denna titels begynnelsebokstav måste vara densamma som föregående titels sista bokstav. Got it?
Patrik är helt sjukt grym på film så jag blev lite stressad varje gång det var min tur. Det stod ganska still emellanåt.
Arbetsdagen avslutades lite vackert med att Patrik kom tillbaka till kassan efter en tur till Netto var på han hukade på kassagolvet, började låta som en höna och låtsades värpa ut ett kinderägg. Tack, Patrik! God choklad.
Åkte hem en snabbis för att packa en liten väska och åkte sedan hela långa vägen till Kungsbacka. Vad fan skulle jag i Kungsbacka och göra? Jo, just det... Lisa bor ju där nu. Åh, vilket fint hus hon har! Asmysigt med rum överallt och jättehögt i tak.
Jag, Lisa och Lisas kompis Ellen drack öl, snackade och det blev t.o.m. en liten konsert i vardagsrummet.
Lisa + Sanna + Piano + Öl = konsert. Vi fick faktiskt applåder från vår enmannapublik!
Jag gick och lade mig lite tidigare än de andra galningarna eftersom jag skulle upp och jobba. Sov som en stock. Fan vad bekvämt det var att vakna i ett riktigt hus med riktig frukost. Gott.
Lisa körde mig till stationen och för en gångs skulle fick jag känna på hur det var att bo i Kungsbacka och samtidigt jobba på Liseberg. Kanske lite långt att åka, men i det fina vädret kunde ingenting suga.
Satt med Annika i kassan igår. Hon har gått och blivit så pass förälskad att det blivit svårt att kombinera med ett simpelt jobb.
När jag kom skulle Annika på rast, men den rasten blev mer eller mindre halverad p.g.a. den lilla koppen med varm choklad som hon råkade välta över produkterna. Rätt ner i hålet för biljetterna välte hon den och på vägen lyckades vätskan fördärva både femkampshäften och åkpass. Det blev mycket torkande och jag satt nästan och skämdes för att jag skrattade så mycket.
I begynnelsen av Annikas andra rast gick "produktnerplockningen" bra och man trodde nästan att hon skulle klara sig ut ur kassan utan missöden, men just i det ögonblicket då vi i kör sade "hej då, ses om en timme" så släckte hon lampan i kassan och stängde dörren. Tack! Hon kom på sig själv, öppnade dörren, fick ett skrattanfall och tände snällt lampan igen. Tack.. igen!
Behöver jag säga att hon diffade den dagen?
Efter jobbet blev det förfest hos mig. Förfest bestående av två pers. Lis und San. Oj oj oj. Blev lite stressigt att göra sig fin och dricka upp all öl samtidigt. Vi fick springa till den passande spårvagnen och vi sprang så fort och det var så kallt att när vi väl satte oss på spårvagnen ville jag bara spy.
Åh, nej... Nu kommer det jobbiga som jag inte orkar skriva egentligen, men som jag lovade Lisa att jag skulle skriva.
Jag har i alla fall typ inte mått sämre på en spårvagn och jag har aldrig varit mer andfådd i hela mitt liv. Då sträcker Lisa fram handen.... Pust... och säger "high five" för att vi hunnit med vagnen med nöd och näppe... Mmm.. Och... Mmm...
Det är då som jag och min kropp inser att det finns inget i hela min existens som skulle kunna få mig att göra den kraftansträngningen att klappa hennes hand med min. Det enda som min hjärna fokuserar på är allt saliv som bildats i min mun efter löpningen och hur ont det gör i halsen efter den kalla luften. Så i alla fall... Åh, det här är ju pinsamt. Räcker det inte med att jag ber om ursäkt Lisa? Igen, alltså... I alla fall så spottar jag i Lisas hand som hon sträckt fram för att få en high five. Allt detta sker under bråkdelen av en sekund, så självklart ångrar jag mig bråkdelen efter och undrar var min hjärna var när jag faktiskt lät mitt saliv sippra ner i min kompis hand. Asså... Jag är dum i huvudet och de två hållhakarna som Lisa har på mig nu kommer inte att sluta i frid. Fuck. I'm dead.
När vi kom till Park Lane, Spritluckan vill Lisa gå på toa och tvätta händerna. Då hade jag redan förträngt mitt misstake och frågade "varför?". Jag är ett jubelpucko.
Dansade loss och upptäckte att killarna på bordet bredvid, de var ju två från den där "roliga" serien Andra Avenyn. Även fast de absolut inte var snyggast på stället blev det någon slags grej att vi dansade där de var även fast vi inte hade för avsikt att gå fram. De förstörde koncentrationen!
Lisa sov hos mig och nu sitter jag här.
Jag har bestämt mig för att börja bli lite känslokall. Jag orkar inte gå runt och känna så mycket vad jag än gör. Jag "chillar" aldrig på det även fast uttrycket förekommer i min vardag. Jag vill vara lite så där: "fuck it!". Men just nu är jag mer lite så där: "fuck me!".
Ha det. Hej.
Just nu sitter jag och lipar till Desperate Housewives. En galen kvinna håller på och skjuter folk i en affär. Deras anhöriga står utanför och vet inte vem som kommer att komma ut levande. Usch.
I fredags jobbade jag på Jul på Liseberg. Öppningsdagen. Jag gillar arbetskläderna bättre på jul. Då får vi även ha mössa om vi vill och det vill jag. Inte bara för att jag kan skita i att lägga ner tid på en frisyr utan också för att jag är så himla söt i den mössan. Eller i alla fall så sa Ebba att jag var det och hon har ju ganska bra smak.
Åh, blev så himla glad och mysig till mods när jag steg in i kassa 6 - som för övrigt är som kassa 1 på julen - och fick se en vattenkokare, kaffe, te, varm choklad och pepparkakor. Nu är det jul igen, nu är det jul igen!
Kändes både konstigt och naturligt att vara tillbaka. Julsäsongen känns lite lättare att jobba eftersom den leder fram till något roligt. Julafton.
På sommarsäsongen arbetar man när det roliga händer och när man har jobbat färdigt är sommaren slut. I och för sig ligger man väl i ganska hårt för att ta vara på alla sena sommarkvällar, men ändå...
Jocke hämtade upp mig efter jobbet och så drog vi och hyrde film. På något lustigt vis lyckades jag bestämma båda filmerna samtidigt som Jocke ändå verkade nöjd. Det blev "Angel", den med Helena Bergström och "Förtrollad". Jocke var lite skeptiskt till "Förtrollad" men där hade han inget att säga till om.
Första filmen var sjukt seg och det gjorde inte saken bättre att vi avbröt tittandet för en vända pillowfight. Jaja, popcornen var goda, men efter filmen blev vi trötta och Jocke drog sig tillbaka. Mitt i en gäsp kom jag på att jag ju ändå var tvungen att se den andra filmen också eftersom den skulle lämnas åter följande dag. Fy, vad det var värt det! Blev typ kär i något när jag tittade.
Lördagen innebar också jobb på Liseberg. Satt med Patrik och vi lekte filmleken hela dagen. Den går ut på att en person säger titeln på en film och så fortsätter nästa person med att säga en titel på en film, men denna titels begynnelsebokstav måste vara densamma som föregående titels sista bokstav. Got it?
Patrik är helt sjukt grym på film så jag blev lite stressad varje gång det var min tur. Det stod ganska still emellanåt.
Arbetsdagen avslutades lite vackert med att Patrik kom tillbaka till kassan efter en tur till Netto var på han hukade på kassagolvet, började låta som en höna och låtsades värpa ut ett kinderägg. Tack, Patrik! God choklad.
Åkte hem en snabbis för att packa en liten väska och åkte sedan hela långa vägen till Kungsbacka. Vad fan skulle jag i Kungsbacka och göra? Jo, just det... Lisa bor ju där nu. Åh, vilket fint hus hon har! Asmysigt med rum överallt och jättehögt i tak.
Jag, Lisa och Lisas kompis Ellen drack öl, snackade och det blev t.o.m. en liten konsert i vardagsrummet.
Lisa + Sanna + Piano + Öl = konsert. Vi fick faktiskt applåder från vår enmannapublik!
Jag gick och lade mig lite tidigare än de andra galningarna eftersom jag skulle upp och jobba. Sov som en stock. Fan vad bekvämt det var att vakna i ett riktigt hus med riktig frukost. Gott.
Lisa körde mig till stationen och för en gångs skulle fick jag känna på hur det var att bo i Kungsbacka och samtidigt jobba på Liseberg. Kanske lite långt att åka, men i det fina vädret kunde ingenting suga.
Satt med Annika i kassan igår. Hon har gått och blivit så pass förälskad att det blivit svårt att kombinera med ett simpelt jobb.
När jag kom skulle Annika på rast, men den rasten blev mer eller mindre halverad p.g.a. den lilla koppen med varm choklad som hon råkade välta över produkterna. Rätt ner i hålet för biljetterna välte hon den och på vägen lyckades vätskan fördärva både femkampshäften och åkpass. Det blev mycket torkande och jag satt nästan och skämdes för att jag skrattade så mycket.
I begynnelsen av Annikas andra rast gick "produktnerplockningen" bra och man trodde nästan att hon skulle klara sig ut ur kassan utan missöden, men just i det ögonblicket då vi i kör sade "hej då, ses om en timme" så släckte hon lampan i kassan och stängde dörren. Tack! Hon kom på sig själv, öppnade dörren, fick ett skrattanfall och tände snällt lampan igen. Tack.. igen!
Behöver jag säga att hon diffade den dagen?
Efter jobbet blev det förfest hos mig. Förfest bestående av två pers. Lis und San. Oj oj oj. Blev lite stressigt att göra sig fin och dricka upp all öl samtidigt. Vi fick springa till den passande spårvagnen och vi sprang så fort och det var så kallt att när vi väl satte oss på spårvagnen ville jag bara spy.
Åh, nej... Nu kommer det jobbiga som jag inte orkar skriva egentligen, men som jag lovade Lisa att jag skulle skriva.
Jag har i alla fall typ inte mått sämre på en spårvagn och jag har aldrig varit mer andfådd i hela mitt liv. Då sträcker Lisa fram handen.... Pust... och säger "high five" för att vi hunnit med vagnen med nöd och näppe... Mmm.. Och... Mmm...
Det är då som jag och min kropp inser att det finns inget i hela min existens som skulle kunna få mig att göra den kraftansträngningen att klappa hennes hand med min. Det enda som min hjärna fokuserar på är allt saliv som bildats i min mun efter löpningen och hur ont det gör i halsen efter den kalla luften. Så i alla fall... Åh, det här är ju pinsamt. Räcker det inte med att jag ber om ursäkt Lisa? Igen, alltså... I alla fall så spottar jag i Lisas hand som hon sträckt fram för att få en high five. Allt detta sker under bråkdelen av en sekund, så självklart ångrar jag mig bråkdelen efter och undrar var min hjärna var när jag faktiskt lät mitt saliv sippra ner i min kompis hand. Asså... Jag är dum i huvudet och de två hållhakarna som Lisa har på mig nu kommer inte att sluta i frid. Fuck. I'm dead.
När vi kom till Park Lane, Spritluckan vill Lisa gå på toa och tvätta händerna. Då hade jag redan förträngt mitt misstake och frågade "varför?". Jag är ett jubelpucko.
Dansade loss och upptäckte att killarna på bordet bredvid, de var ju två från den där "roliga" serien Andra Avenyn. Även fast de absolut inte var snyggast på stället blev det någon slags grej att vi dansade där de var även fast vi inte hade för avsikt att gå fram. De förstörde koncentrationen!
Lisa sov hos mig och nu sitter jag här.
Jag har bestämt mig för att börja bli lite känslokall. Jag orkar inte gå runt och känna så mycket vad jag än gör. Jag "chillar" aldrig på det även fast uttrycket förekommer i min vardag. Jag vill vara lite så där: "fuck it!". Men just nu är jag mer lite så där: "fuck me!".
Ha det. Hej.
Kommentarer
Trackback