Ensam Sanna Söker
Trodde i en förutsägbar värld att lördagen skulle bestå av en pytteliten förfest med en pretty good efterföljande utgång. Efter att ha gjort ett sms-utskick med en inbjudan till denna "lilla" kväll och sen inte fått särskilt många entusiastiska svar blev mina förhoppningar inte bättre.
Man ska dock - av egen erfarenhet - inte ropa "hej" förrän man kommit över bäcken. Tre säkra gäster - Lisa, Annika och Clara - blev istället åtta glada.
Lisa, Annika, Clara, Angelica, Jeanette, Per, Gustav Ö och sist och störst VIKTOR HAMMARBERG. Haha. Det var lite som att se ett spöke när Hammar helt plötsligt befann sig i min hall. Man hade ju liksom ställt in sig på att inte se honom förrän si så där i... MAJ!? kanske. Jag var dock överlycklig att någon gett upp Norge och kommit hem igen;)
"Välkommen till Sverige. Det är här du hör hemma." sade jag och gav honom en stor kram.
Tänker nu på att han kramade Linda och Carro för bara en vecka sen. Häftigt.
Förfesten blev lyckad. Jag drack precis rätt mängd öl för att hålla mig på den där skapliga nivån då jag bara är en gnutta flörtig mot allt och alla utan att liksom vara FÖR påträngande.
Vi tog en spårvagn till sta'n och mötte upp Kjellin på Grönsakstorget.
Haha, även om denna kvällen var väldigt rolig och härlig så är det svårt att beskriva den därefter. Det verkar som att stämingen och detaljerna liksom har fallit bort från mitt minne.
I alla fall så dansade jag bara med Hammar första delen av kvällen. Han dansar bra, jag dansar bra, vi dansar bra. Så då dansar vi helt enkelt. Ball.
Tog en drink och kvällen slog över till påträngande och lite för flörtig. Drog till mig Kjellin, vilket är ett ypperligt smart drag av en onykter kicka då denne snubbe är den enda i hela världen - vi säger det - som kan bli onykter och uppraggad av mig men som ändå inte vill hångla. Haha. Han kanske är bättre på att tänka konsekvenser än vad jag är. Jag bryr mig inte så mycket. Tycker mest att allt är roligt (eller tråkigt) i stunden.
Märkte att klockan ändrat plats på sina visare och då jobb väntade på söndagen var jag tvungen att börja bege mig hemåt. Kände (ååååh) hur jag inte ville sova ensam. Mitt stora problem. Försökte få Kjelle att göra mig sällskap, men kanske sände ut fel signaler då jag precis stått och tryckt mig mot honom på dansgolvet. Jag ville bara inte vara ensam, men han ville prompt vakna hemma. Den har jag hört förr.
Jag gav mig efter ett tag och vi gick mot hans tåg. Tanken var väl att jag skulle hitta något slags färdmedel på vägen där. Vi hann inte långt förrän det kändes som jag fick ett slag i huvudet. Jag orkade inte röra ens en tå och kvällen bara vände på en sekund. Kjellin undrade varför jag stannade. Jag vände mig om och stirrade in i ett butiksfönster och bad honom att fortsätta gå. Sen började jag gråta. Varför? Varför?
Kjellin brydde sig inte ens om att fråga "varför" utan tog mig bara under armen, satte mig ner på den lilla trappan bredvid fönstret och lade sin arm om mig. Jag bara grät. "Var är Lisa!?" kom jag ihåg att jag sade.
Har tänkt lite på att jag kanske någon gång skulle kunna börja gråta bara så där med tanke på allt... men har inte oroat mig särskilt mycket eftersom jag tänkt mig att Lisa då skulle befinna sig bredvid och sina mina tårar på 1,7 sekunder.
Vatten + sälta gjorde att Kjellin missade sitt tåg och blev ändå tvungen att spendera natten med "ensam Sanna söker". (haha coolt namn. Hade lätt ställt upp i det programmet.)
Nej, det hände ingenting! Ingenting alls! Eller räknas en godnatt-kram?
Fy, vad jag såg förstörd ut igår på jobbet, men det var nog bara jag, för Ebba tyckte att jag var lika söt som vanligt. Hon är så go den där Ebba. Snäll som hon är blandade hon en extra stark kopp kaffe till mig så att jag skulle vakna till och riktigt ta mig an arbetsdagen. Kaffet blev dock lite för starkt och fick hamna utanför 6:ans dörr, innanför staketet till Farfarsbilarna.
Idag när jag vaknade...tihi... så gick jag fram till mitt fönster...tihi... gjorde en glipa i persiennen...tihi... och där ute på gården låg ett vackert lager med vit, len snö...tihi...
Vintern har hittat fram.
Idag ska jag träffa Anders. Inte K utan H. Aight? Vi ska "filmräjsa" och förvandla min "ensam"-titel till något helt annat.
Nu ska jag gå och leta upp min pulka. Pulka, pulka. Ett av mina framtida barn ska DEFF heta Pulka. Hot.
