Mitt sannaste jag

Jag blev lite full igår. Var så uppe i allt jag satt och skrev och gjorde framför datorn att jag helt kopplade bort att jag satt och drack vin. Ehm... Började ana oråd när jag fick plötsliga behov av att gå in och skicka mail till kändisar för att kanske om möjligt få en autograf. Är jag dum i huvudet? Vad ska jag med en autograf till?
När jag reste mig upp hängde inte kroppen med alls. Gick för att borsta tänderna och fy fan vad mina ögon var helt illröda. Nu fattar jag varför det kallas för monsterfylla. Det som tittade tillbaka på mig i spegeln var skrämmande.

Fick för mig att jag skulle se resten av filmen Adam & Eva innan jag somnade. Hur mycket jag än ansträngde mig blev alla människor två. Ingenting runt omkring mig blev dubbelt, men så fort jag slängde ett öga på TV'n så blev allt snurrigt. Orkade inte bry mig till slut, så jag låg och tittade på två Björn Kjellman och två Josefin Nilssin tills jag bokstavligt talat däckade. 

Hur svårt är det för Kanal 5 att bara ringa hem till mig och säga att kanalen ligger nere? Varför fan skulle jag annars gå upp för? Jag var astrött, men ville inte missa Ellen show och Desperate Housewives. Åh, vad arg jag blir. Come on. Eller är det min vanliga "tur" att det bara är MIN TV som visar svart på femmans kanal?

Måste egentligen tvätta idag. Hade visserligen bokat in en tvättid kl.11-14, men inte en chans att jag orkade gå upp då. Får be päronen om hjälp. Åh, nej, nu känns det som att jag ska få huvudvärk. Nej, nej, nej.

Fick ett trevligt telefonsamtal igår från Rosa Villan. Ja, från Entré-kontoret på Liseberg. Blev tillfrågad om jag ville jobba på konsert i Lisebergshallen fre-sön.
"Fredagen blir svårt, men de andra dagarna kan jag". Sjukt att jag ska missa lördagens alla tokigheter med utklädning och grejer - det som jag tycker så mycket om. Men, men... Hade ändå bara blivit polisdräkten och jag vill inte hamna där...
Hoppas lite på att de som gillar InFlames kan bli lite avundsjuka på mig. Då skulle det inte kännas lika surt att jag går miste om skojigheter.

Jag har ett nytt "mission" också.
Mamma berättade att när hon och pappa hade varit på den där ÖIS-sittningen så skulle alla som spelat i ÖIS ställa sig upp och sjunga en "omklädningsrums-låt". När sången satte igång hade pappa satt sig ner på fläcken eftersom låten hade en sådan "hemsk text" som mamma uttryckte det.
"Men vaddå? Säg, mamma!".
"Nej, jag kan inte, Sanna. Du får fråga Christian".
"Men mamma säg! Du citerar ju bara!".
Hon ville inte säga och då antar jag - himlandes med ögonen - att det handlar om sex, för det är nog i stort sett det enda som vi inte nämner inför varandra. Messade självklart herr fotbollsgranne, men han svarade inte. Sen när har HAN problem med att snacka sex?