Mitt sannaste jag

Jag tror att det är för kallt i mitt kylskåp. Lovisas konserver som står intryckta i ett hörn på mittenhyllan har mer snö på sig än vi lär få se i år. Och min gurka! (Typ som jag alltid har ätit samma gurka hela livet.) Den hade inte alls samma ljusa färg i morse. Den smakade bra, men det visuella är viktigt för mig även när det gäller käk.
Rotade runt lite och insåg att jag måste fan handla.
"Gå och handla då!" skulle vara den normala tillsägelsen, "men!" säger jag. "Jag har ju inget fucking bankomatkort."

Tydligen var jag lite väl tankspridd efter min tripp till systembolaget förra torsdagen (och då hade jag inte ens börjat dricka än). Någonstans mellan olskrokens bolag och Danska Vägen 76B ligger ett hyffsat nytt kontokort begravt om inte någon "ärlig" människa råkat stoppa det i sin ficka.
"Ingen lycka där" säger jag då, för spärrservice tog vänligt emot mitt samtal. I lördags. Borde de inte ha skickat kortet åtminstone i söndags och borde då inte kortet ha dimpt ner på min dörrmatta någon gång..tja.. typ IGÅR!?
"Ingen lycka där", mitt kort med min tur har säkert kommit bort på posten.

Ringde mamma och fick tillåtelse att handla med kreditkortet.
"Så kan jag föra över det till dig sen".
"Nej, men det behöver du inte".
Jag blev lite tyst och hon föreställde sig nog att jag började smida oekonomiska planer så hon tillade:
"A, fast blir det en så där 900 kronor är det ju inte okej".
"Mamma, nej".
"Ja, nej men du ska ju inte köpa juldukar och så menar jag..".
Pust. Vad får hon allt ifrån? Det roliga är att om jag inte hade sagt att jag var tvungen att lägga på hade hon säkert börjat prata om juldukar och de där julgardinerna som hon har tänkt skulle vara så fina i mitt vardagsrum. Tydligen är de lite tjockare och "åh, ja de skulle nog vara jättefina med några silvriga ljusstakar och...".
"MAMMA! Nej."

Skriver mer sen. Måste fixa mig lite innan jag går till ICA. Publikfrieri ni vet.