Hur säger man att ett lejon är rädd?
Kan man gifta sig med en röst? Jag menar allvar denna gången. Jag är nära döden och lever på samma gång när denna människa för 230 0000 gången spelas för mitt öra. Jag orkar inte tackla det här längre. Hur kan en röst få mig att älska, gråta och minnas allt på en och samma gång. It doesn't make any sence. Åh , nu rinner de. Tårarna. Fan. Hur lyckas han? Alla dessa år.
Sen 2005 har en bit (beat) av mitt hjärta tillhört honom. Tre år. Jag vill träffa honom. Det börjar bli nödvändigt. Addade honom på facebook för ett jävla tag sen och inte förän idag fann jag modet att skriva något till honom. Fatta att jag kommer att checka min inbox som ett yrt lejon de närmaste dagarna.
På tal om yrt lejon så talade vi en del om ett sådant kattdjur på svenskan i våras. Hur säger man att ett lejon är rädd? Ett räddt (?) lejon?. det finns helt enkelt inte i vårat vokabulär. Varför inte? Jag lever ett ensamt lägenhetsliv med just ett litet vitt sådant i min bokhyllla och behöver den kombinationen av ord. Ge mig, snälla. Har ni "Snille och Smak" får ni fan lev upp till detta, så enkelt är det.
Åter till kärleken. Jag föreståller mig ett svar i stil med: "jag vill träffa dig, Sanna". Jag hade inget hellre velat än att åka ner till Skåne, möta mr. Valdes på stationen, krama honom och invänta en röst som fått mig att älska och gråta floder. Gud. Jag vill bara stanna upp mitt liv och leva varje sekund med hans musik i åtmínstone ett öra. Jag blir förlamad.
Allt gör ont och lenas på en och samma gång. Hur är det ens möjligt? Det är nu man börjar fundera på meningen med livet, Kanske är det inte bara musiken som är mitt kall, utan kanske är det mer specifitk än så. Kanske är det Boris Valdes som är min mening med livet. Shit. Det här är ingen flickidol jag går och faller flugor för, det här är vuxet shit... Fuck. Jag överlever inte dess känslor, fast ändå är det de enda som håller mig vid stabilt liv.Det visste ni inte om mig. Att mitt liv skulle hänga på en tråd utan honom. Eller hur?
Det är rena plågeriet att lyssna på honom och samtidigt tänka på någon man tycker om... typ tja... you name it... Erik, kanske, för att ge tydligt exempel. Avlidning kan aldrig bli vackrare. Det säger jag.
Sen 2005 har en bit (beat) av mitt hjärta tillhört honom. Tre år. Jag vill träffa honom. Det börjar bli nödvändigt. Addade honom på facebook för ett jävla tag sen och inte förän idag fann jag modet att skriva något till honom. Fatta att jag kommer att checka min inbox som ett yrt lejon de närmaste dagarna.
På tal om yrt lejon så talade vi en del om ett sådant kattdjur på svenskan i våras. Hur säger man att ett lejon är rädd? Ett räddt (?) lejon?. det finns helt enkelt inte i vårat vokabulär. Varför inte? Jag lever ett ensamt lägenhetsliv med just ett litet vitt sådant i min bokhyllla och behöver den kombinationen av ord. Ge mig, snälla. Har ni "Snille och Smak" får ni fan lev upp till detta, så enkelt är det.
Åter till kärleken. Jag föreståller mig ett svar i stil med: "jag vill träffa dig, Sanna". Jag hade inget hellre velat än att åka ner till Skåne, möta mr. Valdes på stationen, krama honom och invänta en röst som fått mig att älska och gråta floder. Gud. Jag vill bara stanna upp mitt liv och leva varje sekund med hans musik i åtmínstone ett öra. Jag blir förlamad.
Allt gör ont och lenas på en och samma gång. Hur är det ens möjligt? Det är nu man börjar fundera på meningen med livet, Kanske är det inte bara musiken som är mitt kall, utan kanske är det mer specifitk än så. Kanske är det Boris Valdes som är min mening med livet. Shit. Det här är ingen flickidol jag går och faller flugor för, det här är vuxet shit... Fuck. Jag överlever inte dess känslor, fast ändå är det de enda som håller mig vid stabilt liv.Det visste ni inte om mig. Att mitt liv skulle hänga på en tråd utan honom. Eller hur?
Det är rena plågeriet att lyssna på honom och samtidigt tänka på någon man tycker om... typ tja... you name it... Erik, kanske, för att ge tydligt exempel. Avlidning kan aldrig bli vackrare. Det säger jag.
Kommentarer
Trackback
