Så'n göteborgska att man blir knäsvag
Klockan är tio och jag har redan varit vaken i mer än fem timmar. Jag visste inte vad jag hette när klockan ringde imorse. Som tur var hade jag tänkt igenom mina morgonsysslor redan dagen innan för att inte behöva använda en så stor del av hjärnan. Fast det var nog inte så farligt ändå när jag väl kommit upp. Det är värre nu. Nu är jag jättetrött och om inte tv.nu talar om att det snart kommer sju avsnitt av vänner på raken, så kommer jag antagligen att bli lite sur. Med andra ord - jag kommer att bli sur.
Är det idag som julen ska dansa ut? Jag har ju ingen koll. I alla fall så har jag valsat runt i Valhallas korridorer innan solen vaknade. Jag fick gå med i "städet" och skola in mig. Det är meningen att jag ska dryga ut med det om jag inte får tillräckligt med timmar i receptionen. Soft jobb och snubbarna jag jobbade med var hur sköna som helst. "Milo" som den ena kallades pratar så'n göteborgska att man blir knäsvag. Jag har lite svårt för att koncentrera mig på det jag egentligen ska göra när den som ger mig direktiven pratar med en über-manlig dialekt. Men jag klagar inte;)
Städjobbet går i stort sätt ut på att torka golv och det gör man med en sådan där brum-sprut-tork-maskin. Inte lättare än lättast att manövrera alltid, men man är väl en stjärna, så det gick fint.
Egentligen skulle jag jobbat till kl.14, men det fanns inte så mycket kvar att göra, så jag blev hemskickad. Helt okej.
Jag går och oroar mig för att jag har tappat bort mitt svarta armband. Jag minns inte när jag hade det senast och nu kan jag inte hitta det. Det är nästan så att jag inte vågar börja storstäda i hopp om att hitta det, för bevikelsen som skulle komma av att jag inte hittar det skulle nog göra hela min dag till ett helvete. Kanske t.o.m. värre än så.
Nu är jag hungrig. Jag ska nog förflytta mig fem meter, så att jag hamnar i köket.
Oj, vad jag aldrig ska skriva på mornarna mer. Fantasin ligger fortfarande med huvudet på kudden. Precis där jag borde ha legat de senaste 12 timmarna.
Är det idag som julen ska dansa ut? Jag har ju ingen koll. I alla fall så har jag valsat runt i Valhallas korridorer innan solen vaknade. Jag fick gå med i "städet" och skola in mig. Det är meningen att jag ska dryga ut med det om jag inte får tillräckligt med timmar i receptionen. Soft jobb och snubbarna jag jobbade med var hur sköna som helst. "Milo" som den ena kallades pratar så'n göteborgska att man blir knäsvag. Jag har lite svårt för att koncentrera mig på det jag egentligen ska göra när den som ger mig direktiven pratar med en über-manlig dialekt. Men jag klagar inte;)
Städjobbet går i stort sätt ut på att torka golv och det gör man med en sådan där brum-sprut-tork-maskin. Inte lättare än lättast att manövrera alltid, men man är väl en stjärna, så det gick fint.
Egentligen skulle jag jobbat till kl.14, men det fanns inte så mycket kvar att göra, så jag blev hemskickad. Helt okej.
Jag går och oroar mig för att jag har tappat bort mitt svarta armband. Jag minns inte när jag hade det senast och nu kan jag inte hitta det. Det är nästan så att jag inte vågar börja storstäda i hopp om att hitta det, för bevikelsen som skulle komma av att jag inte hittar det skulle nog göra hela min dag till ett helvete. Kanske t.o.m. värre än så.
Nu är jag hungrig. Jag ska nog förflytta mig fem meter, så att jag hamnar i köket.
Oj, vad jag aldrig ska skriva på mornarna mer. Fantasin ligger fortfarande med huvudet på kudden. Precis där jag borde ha legat de senaste 12 timmarna.
Kommentarer
Trackback
