Mitt sannaste jag

Sa precis hejdå till Sofia. Vi var först och fikade på Condecco i kompassen och pratade om allt mellan himmel och jord. Hon berättade om sitt jobb på ett äldreboende och att hon fått se en och annan död människa. Fan, va hemskt. Är det bra att vänja sig så vid döden eller bör man undvika det? Måste man vara en speciell typ av människa för att t.ex. vara begravningsentreprenör eller vänjer man sig bara? Jag försöker undvika att prata om döden eftersom det alltid lämnar mig grubblandes och rädd.

Efter kaffedrickandet åkte vi hem till mig eftersom Sofia ville se mitt crib. Fick som vanligt beröm för mitt mysiga krypin. Vi satte oss med laptopen och kollade igenom bilder på gamla klasskamrater. Vissa har förändrats och vissa känner man igen! Hur som helst fick vi oss några glada skratt. Inte alla av den skadeglada varianten, men visst förekom det en del sådana också.

Jag har lite tråkigt, men det är nog ingen idé att ringa någon nu. Klockan är ändå halv elva på en onsdag och de flesta som jag känner som är hemma och bor i stan, är killar. Det kan lätt misstolkas som ett bootycall, speciellt när det är JAG som ringer.

Fan, vad jag längtar efter en MAC nu. Då hade jag kunnat spela in musik som känns LITE vettigare än att glo på TV.

Puss Lisa, Linda, Carro & Hammar.