"Om man bäddar får man ligga"
Lisa börjar dock bli lite orolig.
"Vaddå!? Ska du skriva om allt jag säger nu eller?!" sa hon i världens asgarv.
"Nej, men allt roligt du säger".
"Ah..a ja". Haha.
Lisa säger jämt en massa roliga grejer, så det lär väl bli en hel del.
Det senaste skojiga hon klämde ur sig var egentligen bara en misstolkning från min sida. Jag hade pratat lite om att jag står för allt jag skriver, eftersom jag har "mr truth" som stöttar mig i ryggen. Då sa hon något i stil med:
"A, du får väl bädda sängen då".
Något med "bädda säng" var det i alla fall, men jag lade självklart till med ett:
"Va?".
"Ja, om man bäddar får man ligga!". Jag dog. Av skratt alltså. Det gjorde nästan Lisa med när hon insåg vad jag hade tyckt höra henne säga. Men som penicillinet föddes ur ett misstag så gör även vissa skämt.
På onsdag kommer bror min hit. Då ska han hjälpa mig med att få igång mina inspelningsgrejer som jag inhandlade för ett tag sen. Emanuels försök att tackla den tekniska situationen att hjälpa mig med installationen gick nog inte riktigt som han tänkt sig, men jag var tacksam och vi hade kul ändå med windows ljudinspelare.
I alla fall så har jag nästan skrivit klart en asgrym låt idag. Lyssnade nämligen igenom ett band med låtidéer som mestadels "föddes" när jag gick i trean på gymnasiet. Hittade då världens grymmaste refräng, som jag helt glömt av att jag skrivit. Så om någon sen frågar mig - när denna låten är en megahit - hur lång tid det tog att skriva den där låten. Måste jag då - ärlig som jag blivit - svara:
"tjjjaah...typ tre år".
Så står de där som frågetecken och jag måste tillägga:
"Eller aha! Menar ni effektiv tid? Ja, i så fall är det nog bara tre da'r."
Och så kan de andas ut det där andetaget de tog vid mitt första yttrande.
Nej, nu måste jag välja kvällens film. Liv? JAAA och ett så jävla gött sådant.
"Saknad ziptröja? Hittelön:Mys"
Jag har inte varit ute idag. Än. Kanske inte blir av heller. Däremot har jag lyckats åstadkomma a whole bunch of things.
Jag har t.ex. tvättat. Två maskiner. Upptäckte en kvarglömd, ganska snygg, grå Elvine ziptröja, modell:kille nere i tvättstugan. Tänkte att den nog tillhör min kära fotbollsgranne eller så finns det ännu en oupptäckt, välklädd snubbe i mitt hus. Interesting.
Förrutom doing laundry så har jag diskat (fast det gör jag varje dag...typ.. i alla fall så är det nödv'ndigt varje dag) och även ägnat mig åt lite decorating.
Tyckte det var så tomt ovanför min säng. Nu är det inte tomt längre.
Ivrig som jag är orkade jag inte innan planera hur jag skulle klistra upp alla stjälkar och blad. Jag improviserade, som med mycket annat.
Det som brukar hända när jag improviserar är självklart att något går lite fel. Efter första försöket när alla bitarna var på plats tog jag några lätta steg bakåt för att iaktta mitt verk.
"Typiskt" tänkte jag. Självklart hade jag på något sätt lyckats fästa bitarna på väggen så att de bildade ett hak-kors.
Det kändes inte riktigt som bra karma att sova med ett sådant över huvudet, så det blev till att börja om. "Perfekt".
5 minuter senare hade självklart två blommor och en stjälk trillat ner från väggen. Då blev jag arg, roffade åt mig min Shaper Plus- hårspray från SEBASTIAN och gick loss på väggen. Nu sitter allt där det ska.
Apropå hak-korset där, så hände the strangest thing här om dagen när jag spelade Tetris. För alla som inte vet det så har jag varit beroende av Tetris i - låt oss säga - månad. Det är jag dock inte längre. Har inte spelat sedan i torsdags eftersom jag intalat mig själv att jag får otur då. Och det vill jag ju inte ha.
I alla fall så uppstod ett sådant där tillfälle då man drar på munnen, sen skrattar samtidigt som förvåningen innfinner sig i hela kroppen.
Läskigt.
Grannar emellan
Det bästa med att jag lovat mig själv att vara något så när helt ärlig på denna bloggen är att det kanske också kommer förhindra mig från att göra dumma saker.
"Nej, jag ska INTE!"
Detta hindrar ju självklart inte andra från att göra dumma saker. Eller jag vet inte om avsändaren till meddelandet jag vaknade av i morse tycker att han är särskilt dum. Frågan är om jag ens tycker det.
Det händer ofta att mobilen piper till i ottan och oftast är det faktiskt han - alltså min fotbollsgranne - som är i farten.
Jag ska inte säga att jag är bättre. Snarare kanske värre. I alla fall på antalet sms, för utformningen av mina meddelanden till honom ser ut ungefär som till vem som helst. Typ "läget?", "Vad görs?", "Hemma?".
Inte farligt alls.
Visserligen är väl hans sms till mig lika korta, men bakom de orden han skriver döljer sig en hel porrfilm.
När blev det plötsligt okej att sända mig nasty invitations?
Som någon sa: "man kan hitta alla svar inom sig!" och visst, är det så.
Det kan nämligen ha varit så att jag den 25 juni kl.01.14, plötsligt insåg att mitt favoritlag, dvs ÖIS och även det lag som nu herr granne spelar i, kanske i alla fall såg ett ljus i tunneln och hade chans att gå upp till allsvenskan 2009.
Och kanske var det så att jag att jag faktiskt bara ville hjälpa till lite.
"Många bäckar små" som någon annan sagt.
Hur kan då en 21-årig brutta, som fick sluta spela fotboll för att hon fick gräsallergi, hjälpa spelet i rätt riktning?
(SLÄPP SARGEN OCH KOM IN I MATCHEN!)
DÅ..kom jag plötsligt på den mest briljanta peppningstaktiken. Den bestod av ett sms med orden (håll i hatten): "Snygging, bäst på plan. Ta oss till allsvenskan och jag ska ge dig en avsugning du sällan glömmer!"
Det kan vara någonstans där som det faktiskt blev okej att skicka vilket sms som helst - grannar emellan.
I alla fall känner jag nu en liten tyngande press på mina axlar nu när det igår blev klart att ÖIS faktiskt går upp i allsvenskan 2009. (Samtidigt som jag självklart är överlycklig!) Kanske inte särsklit svårt att gissa varför min mobil pep till lite extra just i morse och kanske inte heller särskilt jättetufft att räkna ut vilket litet, men ack så innehållsrikt ord som gick att utläsa efter ett tryck på knappen "Visa".
"Åh gud ge mig frid"
Men det gjorde jag!
Klockan är tre och jag drar min första gäsp för kvällen. Eller natten som alla min grannar verkar tycka. Inte en lampa lyser. "Hon måste vara ung... och dum" tänker jag att de tänker om mig om de skulle gå upp mitt i natten för att slå en stråle och de ser mitt lyse sippra igenom mina och deras persienner. Eller så tror de kanske att jag sover med nattlampa. Kanske hellre det.
Jag har i alla fall tittat på film, för att komma till saken. Saken var ju det där med "åh gud" osv. Solstorm hette filmen.
För alla som undrar varför jag har glädjen att få välja och vraka bland filmer hit och dit varje kväll, så vill jag bara tala om att jag ju är en very famous and wellknown filmrecensent.
Nej, så är det ju inte. Vem är det? Alltså filmrecensent OCH känd.
Jag kanske inte är så insatt i branschen. Jag och min värld...tss. Nej!
Eller så kan det bara helt enkelt vara så att Lovisa - min inneboende som förövrigt aldrig är inne och knappt heller bor här - kom hem en dag med en mystisk, silvrig plåtväska i handen.
"Bankrån" tänkte jag.
"Film" sa hon. Och på den vägen är det.
För att dryga filmtittandet något går jag alltid in på imdb.com innan för att läsa recensioner av OBS! ytterst okända recensenter. Ja, de finns i alla fall! För att ytterliggare tillägga en bra grej om imdb - utöver de "okända recensenterna" - så kan man på den sidan härligt roa sig med att kolla åldern på olika skådisar. You'll be surprised...and entertained. Arbetslös/ -fri? Try it!
Recensionen till "Solstorm" fångade mitt intresse och jag fick ännu en gång skjuta upp "Shrek 3" och "The fountain" till en morgondag. "Oj, förlåt" som Erik skulle sagt, men jag kommer nog inte komma till den där "saken" förrän i slutet känner jag nu. Så blir det när man inte gör en tankekarta innan. Sant.
I recensionen stod det :
"This is a movie about good and bad. If you think good and bad is difficult before you see the movie, you will hopefully think it is even more difficult after seeing it. If you on the other hand believe that things can only be either good or bad, you will probably not like this movie."
Egentligen förstod jag inte någonting av det där. Jag kände nog helt enkelt bara för att se en svensk film.
Men! Jag gillade ju filmen. Det måste ju betyda att jag faktiskt inte tror på att saker är antingen "good" eller "bad" för i så fall skulle jag "probably not liked this movie." Lärorikt, minst sagt.
"Förlåt" säger jag igen (precis som Erik skulle sagt det). "Saken" var ju inte mer än att jag gillade ett av ledmotiven i filmen där de sjunger "åh gud ge mig frid". Men den fanns inte på youtube. Vet inte heller om det är någon vidare bra idé att försöka rota fram en text med tillhörande ackord. Jag vill inte att grannarna ska tänka: "Hon måste vara ung... och dum... och kristen!?" eller "Stackarn! Hon är kristen OCH sover med nattlampa"
Jo, just det. Egot i den svarta sammetssoffan gillade ju också filmen för att en av karaktärerna hette..ja, just det. Sanna. Tyvärr, visade det sig att... Fan, jag hade precis tänkt avslöja allt. Nej, men Sanna kanske inte handlade precis som jag skulle ha gjort. Men å andra sidan har jag tydligen svårt för att skilja mellan "good" och "bad".
Tell the truth the hole truth and nothing but the truth
Det här kommer inte bli svårt om jag nu faktiskt väljer att berätta hela sanningen.
Jag har alltid sagt att jag inte skulle kunna blogga, för om jag nu - faktiskt inte mot all förmodan - skulle börja blogga skulle jag vara tvungen att berätta hela sanningen.
"Jag tycker inte man ska blogga annars" brukar lillasyster S. Larén säga (d.v.s. jag).
Egentligen handlar det nog mycket i mitt tänk om publikfrieri. Jag är en riktig friare. Om jag skulle komma sist i kön till en sådan där klassisk frierikö, som det sjungs om i alla gamla visor (eller a..typ någon härlig av Evert Taube...) så skulle jag ändå lik förbannat få gå före. Jag vet inte om hela raddan före mig lite käckt skulle vika åt sidan vid min entré, men något i den stilen. Det är så.Det står skrivet på min kropp.
Jag friar hela tiden... ja, inga missförstånd, det handlar fortfarande and still about the little or big thing called publikfrieri.
Ja, jag tycker det är roligt att sminka mig, men visst har jag väl ändå i åtanke att någon ska se mig och skulle det mot all förmodan bli en ensam hemmakväll ändå (troligtvis inte för att jag blivit totalnobbad av någon) så skulle jag faktiskt ändå ta kort på härligheten och smyga in avtrycket i ett facebook-album.
Publik.
Och ja, jag kan vara ärlig och svara "ja" på den där lustiga frågan i vuxenkortleken: "Ställer du fram intressanta föremål eller böcker när du ska få gäster?".
Publik!
Ännu en gång "Jaaa" när jag dansar på Göteborgs flashiga eller taskiga dansgolv, så gör jag det inte bara för att min flasköl ska få sig en sväng om och se sin ägare försöka efterapa hela fucking MTV-repertoaren.
PUBLIK!!!
"A, men kontentan då" som Linda ungefärligt bukar säga. Jo, jag ger det som jag tror mig innerst veta att någon faktiskt skulle vilja läsa. Jag ger er mitt sannaste jag.
