Mitt sannaste jag

Jobbade på InFlames-konserten igår ju. Jag fick vara "vaktmästare"/"värdinna" i hallen. Min uppgift var att kolla så att de som skulle ner på ståplats hade en biljett som... ja, som det stod "ståplats" på. Det kan låta som ett monotont jobb, men inte många "biljettvisare" var den andra lik, kan man säga.
Där fanns "oj, jag har lagt min biljett i jackan som jag precis hängde in i garderoben", "kan du hålla mina fyra öl, så ska jag ta upp den", "men känner du inte igen mig, jag visade för dig förrut?", "den ligger i bakfickan, kan du...?" (Där gick min gräns för service). Där fanns "Varsågod, du kan skriva ditt telefonnummer på baksidan av biljetten", "jag har ingen ståplatsbiljett, men kan jag få gå ner ändå?" ("nej, tyvärr"). Där fanns t.o.m. en som "fan, jag slängde min biljett".

Jag måste ärligt säga att hårdrockskillar eller åtminstone InFlames's publikskara är mycket trevliga och att kvällen var ganska så njutningsfull. Killar överallt! Hade varit rena himmelriket om jag så hade velat. Men nej... mina tankar drog sig långt söderut och det blev mest bara roligt att stå där och få uppmärksamhet för att man tillhörde den otroligt lilla delen av kvinnofolk.

När förbanden började spela blev det mörkt i hallen och jag fick lov att använda "min" ficklampa för att kunna läsa på biljetterna. Eftersom jag är en ganska orutinerad konsertarbetare så blev jag "stuck with" den allra största ficklampan eftersom de andra redan roffat åt sig de smidiga små. Tack.
En av "gästerna" - som förövrigt nog gick förbi mig alldeles för många gånger med mening - påpekade att "din ficklampa ser ut som...". Åh, va pinsamt. "Ja, du vet vad jag tänker på, eller hur!?" sa han.
"Åh, bara gå och ställ dig!" sade jag trevligt med ett garv på väg och väl medveten om att han strax skulle komma tillbaka för att säga något ännu mer opassande.

Efter att ha stått och lyst ett tag upptäckte jag att "gästerna" höll sina biljetter i sin sådan höjd att min ljusstråle mer än ofta lyste upp deras familjejuveler. Jag fick koncentrationssvårigheter och blev mer än glad när jag blev avlöst för att vara brandvakt.

När man är brandvakt sitter man bakom scenen och skulle något hända - så att lokalen måste utrymmas - är det vi som har ansvar för att öppna utrymningsdörrarna. Denna konserten fick brandvakterna även ha koll på en låtlista för att vara beredda på den pyroteknik som InFlames skulle bjuda på. Förstod inte riktigt först varför vår arbetsledare hade målat en bomb vid de låtar där "fyrverkerierna" skulle ske, men... herre gud! Vilken jävla smäll!!! Jag kände trycket och hettan i hela ansiktet. "Fan, va onödigt!" hörde jag mig själv skrika och jag kan nu ärligt säga att ingen som jag känner har varit så nära en "krigsupplevelse" som jag. Jag hoppas innerligt att ingen skippade öronpropparna!

Segt att jag vaknade klockan två idag. Visste inte om jag skulle äta frukost eller lunch och nu - efter att bara ha varit uppe i två timmar - sitter jag och gör mig iordning för ett kvällspass på jobbet. Känns lite annorlunda. Ska jobba på InFlames idag igen nämligen. Lisa också! Kanske att vi idag får jobba ihop? Igår fick ju hon stå i garderoben. Jag fick i och för sig också stå i garderoben på utsläppet, men inte med henne. Så nu har man varit garderobiär också. Mångsysslaren i mig, som talar.
Ha det så länge.
Pussar till Norge.   

Och så befann man sig i ännu en "Dagen efter". En bra sådan - tack och lov. Lite trött, men ångestfri.
Angelica hade inhandlat ett spel igår på "martinshop". Jag visste inte att de hade spel som man kunde spela med kompisar. Tjejkompisar, alltså. "Sex, booze & Rock'n'roll" hette det och kan liknas lite vid TP. Enda skillnaden var väl i stort sätt att frågorna bara handlade om sex, sprit och Rock'n'roll.
Vem vann? Eh.. det verkar omöjligt att få till en början, en mitten och ett avslut när vi spelar spel. Alldeles för mycket snack. Fast vi gillar ju att prata och prata och prata...
Kanske var det allt prat som gjorde Angelica så trött;) Eller var det helt enkelt så att det var alkohol i hennes vin som "inte alls var gott, men jag blandar ut det med fruktsoda".

Klockan började bli mycket, så vi fick börja bestämma oss om det skulle bli någon utgång eller inte. Hur mycket vi - jag och Lisa - än ville stanna hos A, så blev det lik förbannat utgång. Så klart! Angelica hade ju bara somnat ifrån oss ändå. Hehe. 
Fem minuter innan vi skulle gå och vi satt vid köksbordet försöker Angelica - väldigt pedagogiskt - förklara var hennes nycklar ligger, så att vi skulle kunna låsa hennes dörr ifall hon helt plötsligt skulle somna. Vi hann gå innan.

Vi tjuvåkte på spårvagnen och planerade hur vi skulle "sjunga bort" kontrollanten ifall någon sådan dök upp. Idag känns inte det som världens bästa idé.

Hela vägen in till stan var planen att vi skulle till Sticky, men på något vänster hamnade vi på Nefertiti. Käkade någon slags pizzaaktig grej från seveneleven.
"Vad är det för jävla pirog du äter på?" frågade Lisa. 
"Det är ingen pirog, det är nog en pizza, tror jag...". svarade jag.
"Om det där är en pizza, vad är i så fall då en pirog?".
Jag kunde inte svara på det.
"Jag återkommer..."

På Nefertiti bröt helvetet lös - i alla fall i min kropp. (Bara för att tillägga något störande så låter det som om någon gör kullerbyttor med rustning i min trappuppgång just nu. SHUT UP!)
Gud, vad vi dansade och mitt vokabulär - som annars brukar innehålla i alla fall minst tio ord när jag är ute - blev plötsligt väldigt begränsat.
Det enda jag fick fram var "Hej" och för att utnyttja mina resurser maximalt så drog jag till med ett dubbelhej.
Alltså: "Hej, hej".
Det kan låta som jag blev den minst eftertraktade på stället p.g.a. mitt minimala ordförråd, men tvärtom.
"Hej, hej" är nu mera en av mina bästa - om inte DEN bästa - raggningsrepliken jag har på lager. Det var ju självklart inte meningen att jag skulle ragga, men med mitt  - tydligen ursöta - "hej, hej" fick jag fiskar på kroken ändå. Hehe. Den enda kärleken jag dock kunde tänka mig var bara Lisa i en vacker sked när vi kommit hem. Jag tror att Lisa lite lätt försökte våldta mig igår! Sa jag inte det här om dagen? Att hon och Angelica skulle försöka något bara för jag är så otroligt het. Haha. Återkommer till det.

Vi träffade på ett par utklädda killar på dansgolvet. Eller rättare sagt, så gjorde jag det, för helt plötsligt var Lisa borta. "Det här är inte bra" hann jag tänka. "Jag kan nog behöva henne när jag är så här".
Då skymtade jag en asflabbande Lisa som inte tyckt att det varit en särskilt bra idé att dansa med sminkade killar och därför inte följt efter mig. Jag fick övertalat henne och sen stod vi där och försökte shaka lite booty som Big E. Vi lyckades... nästan.
Lisa försökte igår förklara för Angelica vad Erik var för en kille och hon sade så bra saker att jag nästan började sakna honom lite.

När klockan var tre var jag full som ett ägg. Normalt sett brukar jag ha svårt för att hålla balansen så att folk får hålla en liten hand bakom min rygg på dansgolvet, men igår var det mer att Lisa fick hålla ett hårt litet grepp om min arm för att jag inte skulle få för mig att springa iväg. Hon lyckades sådär.
Sen ville hon att vi skulle gå hem för att jag var för full. Då lekte vi kurra-gömma bakom en stolpe, för jag tyckte att vi skulle stanna. Jag fick ge mig... Haha.

Vi tog spårvagnen hem. Satt först och frös på hållplatsen och Lisa snackade med någon som skulle hem och äta donuts.
"Det där kan inte vara donuts" sa jag. "De är ju svarta!"
"Det är choklad, Sanna".
"Hopp".

Lisa var jättebusig när vi kom hem till mig, men jag kan inte berätta vad hon gjorde, för då bryter jag mot överenskommelsen med mig själv. Alltså att jag har lovat mig själv att inte skriva om vissa saker fr.o.m. nu. Det blir ju en så himla mycket fuzz helt plötsligt. Det var i alla fall hiskeligt roligt.
Lisa ville inte gå och lägga sig direkt, så jag satte på "Bombay dreams" åt henne, men det dög tydligen inte, för mitt i mitt däckande skulle hon göra mig arg och försökte liksom skeda mig som en jävla idiot och jag tror att hon t.o.m.  lade sig på mig emellanåt. Jag blev så jävla sur, men kunde inte sluta garva, så hon fortsatte "vara rolig". Tror att jag tillslut fick till en dask i ansiktet på henne och då slutade hon. Rolig tjej det där...

Fan, va kul vi hade i morse. Gick igenom gårdagen, tittade på bilderna och dog. (Ja, för att vara tydlig så innebär "dog" att vi helt enkelt "skrattade ihjäl oss")

Nu ringde Pether från Liseberg och frågade om jag hade någon vän från min avdelning som kunde tänka sig att jobba på konserten ikväll. Hmm.. Tough choice... Lisa dök ju inte upp lite fort. Så nu ska vi slå klackarna i taket i Lisebergshallen. Eller a... jobba... Hoppas vi får stå ihop. Hoppas, hoppas.
Dags för helrenovering och ett tappert försök att få på mig pennkjolen som jag ska jobba i.
Tack och hej.

Blev lite besviken idag måste jag säga. Gick in på H&M's hemsida för att kolla in kollektionen för årets designer och va!? Värsta floppen. Såg bara en klänning som jag kan tänka mig. De enda som blir glada för mitt misstycke är nog mamma och mammas plånbok. I och för sig behöver jag nu inte bli ihjälstressad av att jag måste springa runt som en stucken gris i butiken den 13 november utan kan hyffsat lugnt roffa åt mig det enda plagget som jag siktat in mig på. Däremot blir nu risken större att jag kommer gå därifrån utan någonting. Inte för att min roffa-teknik kommer att gå åt skogen - det händer bara inte - utan för att jag just bara vill ha ett plagg och passar inte det så... Hemska tanke.
Kom att tänka på en till person som nog blir lite glad över att kollektionen är en besvikelse. Linda. Det är ju hon och jag som har som tradition att stå där och köa i fashionista-flocken och peppa varandra, för att sedan vid kassan alltid välja den kön som går absolut långsammast. Förra året hade jag t.o.m. tagit med mig frukost till oss båda, som gav oss lite extra energi innan spurten. Minnen, minnen.

Gud, vad kallt det är i min lägenhet! Måste snart börja göra mig i ordning. Ska ju "som skrivet" in till staden idag. Fan, vad det kliar i shoppingtarmen. Har sett en klänning som jag absolut vill ha och sen ska jag nog försöka införskaffa ett set med mössa, vantar och halsduk. Att ringa till mamma och fråga om jag får inhandla något som kan hålla mig varm är som att ringa och säga: "jag älskar dig". Typ! Jag vet precis hur jag ska win her over. Måste orka lämna in min Pour-trench på lagning också... pust. Vet inte varför, men på något sätt tycker jag att saker som MÅSTE göras bara är jobbigt.

Auf wiederschreiben

Wow, vad mycket jag och Erik fick spelat in igår. Helt sjuk vad vi var produktiva...
Eller så ljuger jag nu och anklagar min säng för att vara alldeles för mjuk...
Nej, men grejen var att när jag skulle lägga sången ville min röst inte riktigt lyda mig. Berodde nog mycket på att jag inte var riktigt "uppsjungd" och en riktig uppsjungning sker inte i närheten av en snygg kille, det säger jag. Sen blev det bara jobbigt och jag blev nervös som vanligt när min prestationsångest tog mig under armen. Var bara tvungen att lägga mig ner en stund;) Fick lite massage. Första, Andra, Tredje. Såld!
En timme senare (kanske mer)....
Pizza på det och lyckan var gjord. Vi tänkte nog att vi skulle fortsatt inspelningen efter maten, men ett dubbelavsnitt av Vänner, samt Eriks underbara "jag" underlättade inte för en fortsatt produktiv dag. Inte musikaliskt sett i alla fall.

Lovisa kom över och "skulle bara hämta lite grejer". Var tvungen att fråga om det som vi liksom inte har tagit upp på ett tag, typ: "hopp...ska vi se det som att du inte bor här längre?"
"Ja, det gick ju inte riktigt det här" svarade Lovisa...ungefär.
Skönt. Ingen skada skedd. Båda glada och nyckeln får jag snart. 

"Fast jag tänkte ju att jag kunde sova här på fredagar i alla fall" sade Lovisa glatt.
"Eller så är det ingen bra idé" svarade jag. 
"Men då behöver du ju inte ens ha ett hemsläp, du har ju mig!" tillade hon. Jag hörde inte riktigt vad hon sade.
"Va?" sade jag. "Gör det inget att jag har ett hemsläp, eller vad sa du?"
"Nej, jag sa att då behöver du inget hemsläp för du har ju mig" upprepade hon. "Jag kan ligga inoljad i din soffa när du kommer hem!"
"Fan heller!" utropade jag. "Ska du vara inoljad får du fan lägga dig i sängen och inte i min dyra soffa."
I alla fall så fick hon med sig alla sin grejer, så nu har jag lite space att fylla ut. Gött.

Erik sov hos mig. Han är så söt.
"Du ser ut som en prins."
"Gör jag?"
"Mmm."
Han gör det!
Han ska åka till Egypten på torsdag. Vi kom överens om att han ska köpa ett par speedos och ha med sig ner, för att få en så bra solbränna som möjligt. Han är verkligen en sådan som skulle kunna "pull it off".
"Så ska jag ha en sådan där gay-drink i handen, uppsatt hår och stora, svarta solglasögon".
Han kommer bli SÅ köpt där nere!
Undrar om jag kommer sakna honom...
...mycket, alltså:)

(Till Erik: Ta hand om dig i utlandet så lovar jag dig en bättre efterrätt när du kommer hem. Inklusive grädde. Puss)

Sitter här i den svarta sammetssoffan och dricker en redbullvodka. Vodkan räckte precis lagom.
Själv är jag också, men snart kommer det människor hit. Inte vilka människor som helst utan Viktor "Liseberg lättaste ligg" Hammarberg, Lisa "the skratt" Palmqvist och Erik "håret" Dornerus. Kanske att Erik tar med en vän också. Vi får se.
Hoppas Lisa hinner hit innan. Jag kan lätt bli lite för mycket Sanna när jag är ensam med killar. Pust. Oh ja. Ska försöka dokumentera kvällen med kameran, så att jag kan dela med mig av - vad jag tror blir - en sjudundrandes kväll.
"Det är änna bäddat för det, eller vad säger du partyklänningen?"

Har ju snackat en del om att jag inte ska klippa av mitt hultsfredsband förrän jag blivit kär. Idag pallade jag inte längre. Alltså inte att inte vara kär. (Shit, två negationer i en och samma mening. Jag förstår bara sådana om jag skriver de själv.) I alla fall, så pallade jag inte med det där bandet längre. Efter varje dusch eller diskning så blev ju det där jäkla bandet blött och förblev så aslänge. Jobbigt!

Jobbigt var det också på jobbet i somras (jobbigt på jobbet...fyndigt jao.), för när jag skulle sätta på åkpass i biljettkassan på Liseberg åkte den där lilla flärpen - som stod ut från armbandet - mot alla gästers armar. Det fick jag lösa genom att liksom vika in den mot min handled och det var inte alls skönt. Samma problem var det om jag skulle vara lite gullig med någon och klappa lite och så... på någon... typ en kille... Då gled ju den där flärpen också emot hela tiden. Det kan väl aldrig vara skönt? "Och vad är det där" tänkte de/han/alla dem säkert. Säkert!

Men samtidigt så ville jag ju inte klippa av det. Jag hade ju faktiskt nästan lovat att det inte skulle ryka förrän mitt hjärta slog i en jämn hög puls för en guy. Aha. Så vad gör man? Loophole. There is always loopholes.
Med en kraft ifrån himlen eller bara från mig, så lyckades jag trä av mig bandet. Blev lite orolig mitt i mitt försök när handen antog en röd färg för att sedan nästan skifta i blått.
"Men du kunde väl bara ha struntat i det då och dragit tillbaka det" tänker du då. Smart, men bandet satt ont och hårt där det satt, medan jag försökte tänka kalla tankar för att få ner den lätta svullnaden som uppstod.
Började tänka på de där Saw-filmerna. Har de inte grejer runt fötterna i någon scen eller i alla fall något de måste få bort innan det är för sent? Det har jag för mig. Jag föreställde mig att det handlade om liv och död och vips så var festivalbandet inte längre en del av min kropp.

Undrar om någon kommer märka att jag inte har det på mig. Och jag undrar också vart det bär hän senare ikväll.
Vi kanske ses i vimlet. Då är det du som bjuder mig på en drink. Oh yes!

Min kväll med Lisa på kobergs(kobajs)gatan igår var mysig. Först spelade vi alfapet och drack vin. Vi var inga höjdare direkt, men det var liksom lite svårt att tänka ut ord samtidigt som vi pratade om ytterst viktiga grejer. Typ killar och...ja, i stort sätt bara killar. Till slut orkade man liksom inte.
"Nej, nu lägger jag det här" sa jag och lade ute ordet, FLAME.
"Så får du också lägga något konstigt sen om du vill."
Man kan säga att jag vann. Eller i alla fall så ledde jag när vi lade ner spelet. Inte mer än rätt då, tycker jag.

Sen körde vi vår traditionella dialog, då jag börjar med att säga något i stil med:
"En drink..kanske?". Och Lisa säger:
"Eh... jag tänkte kanske att det var dags för dig att gå nu." Var på jag säger typ:
"Men åh.. nej.. tråk... hallå...?!"
"Jaja.." säger Lisa då. "Jag har ju ändå inget bättre för mig."

Förrut när vi drack drinkar hemma hos Lisa sprang vi mellan köket och balkongen eller köket och soffan i ett. Det var jobbigt. Nu har Lisa kommit på en lösning till vårt "latproblem". Istället för att blanda en drink i taget, så blandar hon en hel karaff. Hehe. Då slipper man springa utan kan bara böja sig fram och hälla upp en ny drink när den första (eller femte) blivit uppdrucken. 

Eftersom Lisa är en sådan givmild person vill jag inte vara sämre tillbaka så vi kom överens om att hon skall få en Havanna Club samt 6 Heineken starköl av mig ("helst de stora heineken, men...beror på hur stor din plånbok är"). Vilken önskelista! Den skulle Lisas mamma fått se.
Sen var det också väldigt viktigt att hon fick det ganska snart så att hon hinner dricka upp det innan hon åker och säsongar. Det är nog inga problem;)

Brodern min var här idag. Jag bjöd honom på en utsökt lunch bestående av hemmagjord hummus, quornfiléer och sallad. Gott var det och oj, va min lägenhet var fin, tyckte han. Sjukt att han inte sett den förrän nu. Jag har ju bott här sen 1:a Februari. Tiden går, tiden går.

Mina inspelningsgrejer krånglade självklart, men nu har vi (han) ordnat så att jag åtminstone kan spela in någorlunda. Problemet är bara att jag inte kan höra mig själv sjunga samtidigt som jag spelar in, men jag måste ha lite lur på mig för att höra musiken. Eh... och med bara lite lur verkar det som att jag inte riktigt kan hålla takten. Det är komplicerat och tråkigt att både skriva om och prata om, så jag lämnar det så.

Har bara en fucking snus kvar och jag funderar på när jag ska unna mig den. Kokar nog lite kaffe och tar den nu. Ska testa och spela in lite till och sen hoppas jag att Miss Lease (Lisa) ringer mig om den antagliga (ord?) bion ikväll. 

Bajs... är också ett ord... som funkar... i alfapet...Hur många poäng...? Det vet jag inte...