JAG HATAR
Julafton
http://www.facebook.com/album.php?aid=56479&l=7ad1d&id=564267638
Enjoy!
GLÖM EJ!
Glöm inte att titta på SVT den 26 och 27 december. Jag är med i Selma Lagerlöf-produktionen. Vi ses på TV!
Topless
Nu är det inte bara da'n för doppareda'n utan det är t.o.m. kvällen före doppareda'n. Va' nära. Hiskeligt nära. Om jag ska hålla mig till mina alldeles egna traditioner så borde jag strax gå och ta ett skumbad. Om jag t.o.m. ska vara riktigt jävla traditionsenlig ska jag också - i detta bad - ta händer fulla med skum och liksom "smälla" mot kakelväggen så att det flyger skum överallt. Jag vet inte varför jag en gång - i mina unga år - började med denna märkliga "lek", men jag kan tänka mig att det liksom kändes gött och framförallt lät gött. Som när jag tittade på Madicken en gång hemma hos farmor och farfar och "Abbe" lade sig ner och skurade ett trägolv med en borste. Det lät så himla härligt att jag bara var tvungen att fråga farmor om jag inte kunde få skura hennes parkett. Minns att jag började skura vardagsrumsgolvet, men det var liksom för glatt för att få till det där rispiga ljudet, som jag hört på TV'n. Jag fick helt enkelt byta golv. Ja, ljudet fick jag till, men fem år och skura ett helt golv? Nej, farfar fick ta över när jag hade tröttnat.
Söndagen blev lyckad. Tyvärr var det många som gav vika och stannade hemma istället, men ett muntert gäng på fem kan också ha kul. Jag, Hammar, Carro, Gustav och Angelica. Vi spelade först ölspelet och sen drog vi fram mitt Buzz- the musicquiz. Det var en lätt match. För mig, alltså. Carro slutade på noll poäng (ganska så långt ifrån mina dryga 4500) och det blev hennes skyldighet att bjuda laget runt inne på Trädgårn. Dessvärre avvek både Gustav och Ange innan vi ens hunnit dit, så det blev ett muntert gäng på tre som gjorde stället osäkert istället. Hammar fick ragg ganska fort och min och Carros tid gick mest åt att spana efter en viss mössbärande guy. Vi hade i alla fall väldigt, dansant trevligt och delade sen på en taxi hem. Kändes lite dumt att dra Hammar ifrån sin "pingla", men han hade ju sovplats hos mig. ("Pinglan" var för övrigt en MAX femma-sexa enligt mig och MINST en 7,5:a enligt Viktor. "Hon var ju inte FUL" sade han om och om igen i hopp om respons.)
Tanken var att i alla fall JAG skulle sova i sängen och att de andra fyllona skulle få bråka om en plats bredvid mig. Carro låg i sängen innan jag ens hann säga: "Gabbana randy", men Viktor den jäveln var inte långt efter. Jag bad någon flytta på sig, men där låg de som två påsar sten och vägrade. Jag knödde mig ner i mitten och tog av mig topless i hopp om att någon skulle börja känna sig besvärad och lägga sig på soffan istället. Det funkade inte. Jag sade att jag kunde försöka sova så trångt, men om det inte gick skulle någon vara tvungen att flytta på sig. Jag kunde inte, men Viktor - som ju faktiskt hade lagt sig sist och skulle vara den som var tvungen att flytta på sig - vägrade. Vi drog av honom täcket och Carro drog upp hans kalsonger så att boxershortsen mer liknade ett par string. Inte ens då lämnade han sovplatsen ifrån sig.
"Jag tar benen, så tar du armarna" sade jag till Carro.
Det gick "sådär". Hammar är ganska tung när han vill och dessutom var jag rädd att han skulle sparka mig på brösten eller kanske riva mig med en tå. (Haha. Aj.)
Efter ett tag gick jag demonstrativt och lade mig i soffan. JAG lade mig på SOFFAN i MITT HEM. Ingen fick dåligt samvete och därför blev det så vi fick sova.
Imorgon ska jag försöka bilddokumentera min julafton, så att nästa blogginlägg blir ett collage. Vi får väl se hur det går med den idén.
Nu orkar jag inte skriva mer. Jag får väl gå och tappa upp badet så att julen känner sig välkommen.
Sex på Vasaplatsen
Men jag trivs rätt bra i små sällskap. Det är lättare att skina då!
Jag kanske i alla fall bör ta min veckas historia från början. Måndagen och tisdagen har vi ju redan avklarat, men... (Oj, nu fick jag sms av Phillip Gamble av alla människor... Verkligen inte "när man talar om trollen"!).
I onsdags fick jag äntligen krama om min burrigaste vän d.v.s. Carro. Ingen har ett sådant hår som hon har och hade jag haft ett sådant hår hade jag vaknat lycklig och vacker vareviga morgon. Nu spenderar jag istället 1000000 timmar av mitt liv tillsammans med "sju sorters locktänger" och litervis med hårspray. Carro använder väl säkert också en del spray, men vad gör det när hon hinner spendera 1000000 timmar till annat?
Världens gosigaste, blåa dunjacka hade hon på sig, så det var mysigare att krama om henne än jag mindes. Hehe. Sen kom ju Big E och mötte upp oss och det bidrog ju också en del till den mysiga stämningen som redan intagit ståplats. Egentligen var det tänkt att vi skulle gå och titta på min bror när han spelade på "Razzia", men istället slog vi oss ner med lena stjärtar på Viktoria. Jag visste fan inte att de hade en undervåning också! Visserligen har jag ju lagt märke till en trappa som högst troligast ledde neråt, men visst var det avspärrat där ett tag när stället hette "Afternoon" (eller "Noon", som vi kallade det)?
Efter ett tag kom Hammar och joinade vårt lilla sällskap. En rätt trevlig kväll utan större konstigheter. Alltså som att "en öl" egentligen betydde "flera" och att jag gick igång på "dålig afterski-musik" - som killarna kallade det. Inga konstigheter alls. Självklart föreslogs det efterfest, men när Hammar bangade, bangade också Erik och jag och Carro hade nog ingen direkt lust att köra "Sanning & konsekvens" (det givna efterfest-spelet) på egen hand. Nej... Istället låg jag och läste lite tills Carro hade somnat och sen slöt även jag mina ögon för dagen.
I torsdags var jag äntligen ledig efter fyra dagars lisebergskneg. Man börjar längta efter lite jullov, liksom. Kan inte minnas att jag gjorde en enda vettig grej förutom att träffa Big E på kvällen då förstås. Vi satte oss på det där "flashiga" stället bredvid Avalon, mitt emot Saluhallen. (Namn?) Dröjde väl inte länge förrän vi gled in på kvällens huvudsakliga samtalsämne - "oss", eller ja, det "oss":et som inte finns... vill säga. Det kändes skönt att få snacka och få fråga alla de där frågorna som jag har gått runt och tänkt på medan allt sakta glidit ut i sanden. Som, "varför sade du ingenting?" och "varför lovade du att säga till om du inte ville att det skulle bli något, men sen inte sade något?" o.s.v. Jag fick många bra svar och det räcker kanske med att säga det och påpeka att Erik bad mig om min förlåtelse och intalade mig att han skämts över att ha varit så feg. Han är förlåten. Jag glädjs åt att ännu en gång ha förlitat mig på min magkänsla, som även denna gången hade stämt överens med verkligheten.
"Erik är ingen idiot, utan det MÅSTE finnas en annan anledning till varför allt är som det är" hade jag tänkt om och om igen trots att mina nära vänner bett mig att skita fullständigt i honom och inse att han är precis som alla andra killar.
Nu är han faktiskt precis INTE som "alla andra killar", för den här killen är nu mera en god vän.
Måste ändå tillägga att Erik i en mening använde sig av en textrad ur mitt senaste tillskott av låtar:
"Du tog mig med storm."
Det gjorde min kväll.
Igår, fredag, var jag uppe på benen redan klockan elva. Inte med vilje, dock. Hade fått ett nummer av pappa till killen som "har hand om" Valhalla - min "förhoppningsvis" kommande arbetsplats. Det är GotEvent som har hand om Valhalla och eftersom jag redan är anställd där, så hade pappa frågat om det inte fanns något receptionsjobb eller liknande till mig. Och visst fanns det väl det.
"Ring det här numret innan lunch imorgon" hade pappa sagt. "Pierre heter han".
"Men vad ska jag säga då?" hade jag undrat.
"Eh.. säg bara vad du heter, så fattar han" sade pappa.
"Okej..."
Jag ringde.
"Valhallabadet, det är Pierre" svarade en röst.
"Hej, det här var Sanna Larén" sade jag tydligt, för att inte missa ett enda litet fonem i mitt namn med risk för missförstånd.
"Hej..." sade personen på andra linjen och jag förstod att han inte alls hade reagerat på att jag bara sade mitt namn och att jag nu skulle vara tvungen att - trots det min pappa sagt - förklara varför jag ringde.
"Jo, jag skulle ringa dig angående jobb" sade jag lika tydligt, men än mer nervöst.
"Jaha?" sade Pierre. "Eh... nu får du nog påminna mig..".
Jag dog nästan när jag insåg att jag inte riktigt visste var jag skulle börja eftersom jag fått så få direktiv av min pappa - d.v.s. typ inga alls - men tack och lov, så föll poletten ner hos Pierre och jag slapp göra bort mig.
"Larén, sa du!? Ja, jag har ju pratat med din pappa, men inte med dig va!?"
"Nej, aaa!" sade jag och blev glad över igenkännandet, men skämdes för att det lät som att jag inte hade kapacitet till att fixa mig ett jobb helt på egen hand.
Samtalet flöt och vi bestämde att jag skulle återkomma runt klockan 14, för att bestämma en tid då jag kunde komma till Valhalla och få se vad jobbet innebär.
När jag ändå var uppe begav jag mig ganska snart in till staden. Den här "julen" som jag snackade om innan, innebär tydligen att man ska köpa grejer till varandra för minst en förmögenhet och det var alltså det jag gjorde i centrum. Visserligen inkräktade inte mina inköp på min tighta budget särskilt mycket och dessutom köpte jag fler saker till mig själv än till andra. Vad hade ni förväntat er? Ska jag gå i affärer får jag ju faktiskt också se till att stötta konsumtionen så där bra som bara jag kan. D.v.s. väldigt bra. MVG.
Jag mötte upp Jessica klockan sex på Vasaplatsen (LURAD), med det lockigaste håret på länge. Inspirationskälla? Carro, ännu en gång. Vi käkade gott på Vasastan och uppdaterade varandra om våra liv. Efter restaurangbesöket drog vi åt varsitt håll. Jag gick i alla fall till Kellys där Carro och Carros kompis Elina väntade. Vi drack "en öl", alltså "flera" och kom sen äntligen fram till kvällens mål - Reggae på Pustervik. Guvernor Andy, skulle uppträda och Erik hade gett sina varmaste rekommendationer om denna kväll och då vill man ju gärna inte miss out! Jag hade dock hört lite fel på namnet och sagt till Carro att vi skulle gå och se "Gabbana Randy". Vi hade mycket kul åt min felsägning hela kvällen lång. Fan, vilken grym kväll! Jag dansade hela kvällen och jag + Carro stod längst fram och tog mer än gärna emot Guvernor Andy's blickar medan han spottade ut sina välskrivna, grymma texter. Jag blev något full i skratt när han för första gången bestämde sig för att sjunga en rad till mig.
"Herregud" tänkte jag. "Gubbkeps, uppspärrade ögon, reggae... Det är ju för fan ERIK som står där och sjunger till mig!". En äldre version av Erik, förstås. Såg att Erik stod och sjöng med i alla texter utan att tveka, så jag tog tag i honom och drog fram honom till min frontrow. Kändes mer som att han hade rätt att stå där än jag.
Efter konserten fortsatte hjärtat att slå i baktakt och svetten rann ut medan den jamaicanska ölen rann in. Varför känner man sig lite extra het när man dansar till reggae?
Ingen efterfest igår heller. Det erbjöds(!), men samma gamla killar tackade nej och så låg vi där igen i min mjuka säng. Jag, Carro och den lätta besvikelsen av att ha gått miste om något.
Som sagt, förfest hos mig imorgon klockan åtta. Alla som känner sig manade är välkomna att bestiga mitt berg av pepparkakor. Fan, jag måste fixa AUX-kabel, så att vi slipper prata oss igenom hela kvällen!
Fan va "lite sex" kan liva upp en arbetsdag
"Vad är det för djur?".
Redan där började kvällen gå åt det flummiga hållet. Efter att ha tittat på getter från alla Sveriges hörn och noga begrundat de fläckiga grisarna för att klura ut om fläckarna var medfödda eller ditmålade gick vi in på "Tomtarnas Värld". Det var himla fint där inne måste jag säga. Hade jag bara varit några år yngre skulle nog Hammar fått dra mig ut därifrån. Nu nöjde jag mig med att ta lite kort och kommentera de otroliga detaljerna och "vilket jobb det måste vara att bygga upp allt det här" sade jag.
Min bror hade ringt mig lite tidigare på kvällen och undrat om inte jag hade lust att joina honom, hans tjej Ninni och några vänner på Henriksberg över en öl. Eftersom jag så gärna inte ville tacka nej till att träffa mitt enda syskon för en gångs skull, föreslog jag att den ölen som jag och Hammar bestämt oss för kanske kunde intas på just Henriksberg. Det tyckte Hammar var en good idea och efter ca en halv timme på "Nordens största nöje" hade vi redan tröttnat och begav oss iväg mot Majorna med spårvagn.
Fan, vad kul det var på Henriksberg! Vi var där uppe på den fina terassen där utsikten inte är fy skam. Vi skålade och drack, så det stod härliga till och hade grymt roligt. Min bror välkomnade Viktor som en i familjen och bjöd oss på öl. Tackar!
Kände att mitt alkoholintag nått sin gräns precis när stället skulle stänga. Så NÅT var ju i rättan tid i alla fall. På väg hem till my house tog jag och Viktor en efterlängtad matbit på Kebaben i Brunnsparken. Eller rättare sagt så åt vi sittandes på bänken vid spårvagnsrälsen fast det var tänkt att vi skulle tagit med det hem. Men vem kan vänta på något gott?
Jag var dräng när vi kom hem och båda slocknade så fort som ljus som släcks med en sådan där ful ljussläckare som vissa har. Det är lite som att köpa vatten på flaska om man skulle få för sig att inhandla en sådan där töntig släckare.
Vet hut!
Idag har jobbat från klockan 10 till 20.30. En riktig heldag på Liseberg. I och för sig satt jag ju inte kassan hela tiden utan började dagen lite lätt med ett medarbetarmöte. Efter röstning med post-it-lappar blev det "Trivsel och Trygget" som vi bestämde oss för att sätta upp mål för. Lite underligt kanske, när vi redan ligger på en femma av sex steg enligt medarbetarenkäten från i somras. Men, men. Nu ska vi tydligen bli bäst och satsar på en full sexa. Vi kom på en massa bra grejer om hur vi ska förbättra gemenskapen, inblicken i andra avdelningar, tryggheten med pengahantering, regler och avdelningens inställning till arbetet.
Jag tog på mig uppgiften att förtydliga reglerna vi har på avdelningen. Det är inget fel på de regler vi har, men för att motivera folk till att följa dessa måste det finnas en klar och tydlig förklaring till VARFÖR reglerna finns. Det ska bli kul och för min egen del, motiverande, att skriva ett sådan dokument. Absolut.
I år blir det Patrik som tar hand om aktivitetsgruppen. Det betyder alltså att vi kommer att köra Paintball en gång i veckan;)
Hann läsa jättemycket ur "Vattenmelonen" idag. Det finns en rolig histora bakom den boken eller snarare min läsning av den boken. För det första så började jag läsa den när Lovisa flyttade in här, alltså typ i september. För det andra så fick den följa med upp till Stockholm på min och Lindas spontantrip för typ 7 kr, var på den hamnade i Lindas väska när vi skulle lämna tåget på Sthlm's Central. När vi sen väl hade kommit fram till Lindas underbara kusin och ställde in våra väskor i Tyras - kusinbarnets - rum drog Linda fram min bok var på jag sade:
"VA!? Läser du OCKSÅ Vattenmelonen!?".
Jag skyller på att vi befann oss i Stockholm och att omgivningen smittade av sig!
Om ni aldrig har tänkt läsa "Vattenmelonen" av en eller annan anledning, men vet någon i er närhet som äger denna bok, så ber jag er att i alla fall läsa kapitel 22, s. 311-332. Det var inte lätt att koncentrera sig på pengar och biljetter efter den läsningen kan jag säga! Jag vet att det finns värre tantsnusk än så där, men om man i alla fall vet om hur JÄVLA SNYGG killen i boken är, så pirras det både här och där ändå. Ja, det är viktigt innan att veta hur snygg han är. Jag tror inte att det har någon effekt annars. Fan, va' "lite sex" kan liva upp en arbetsdag. Härligt!
Än så länge har jag bara läst halva boken, så jag lovar att återkomma om fler tips på sidor och kapitel. Jag HOPPAS att det finns mer sån't där i den boken. Om alla böcker är så där kan jag absolut tänka mig att läsa lite oftare!
Nu ska jag titta på Titanic på trean och om jag känner mig själv rätt så kommer jag att lipa sill.
Peace outta love.
Bedskills
Jag satt själv i kassan idag. Kanske inte mitt förstaval om jag nu hade fått välja själv, men det ledde ändå till något gott. Fick nämligen för mig att plocka fram boken, som jag haft med mig varenda dag, men inte orkat fortsätta läsa. "Vattenmelonen" som jag började på i somras. De på KY-akademien intalade ju mig att om jag ska bli copywriter, så måste jag läsa böcker. Ibland gillar jag inte alls att göra som folk säger åt mig. Ibland tar det emot jättemycket. Men, men...Så himla fel är det inte att läsa en bok. Speciellt inte om boken innehåller lite sex och kärlek. Tänkte faktiskt att jag t.o.m. skulle välja att "ligga och läsa" innan jag ska sova idag, istället för att titta på TV. Big E berättade idag att han brukar "ligga och läsa" om han inte kan sova. Det är väl ändå ganska "bedskillat" att kunna LIGGA och sen dessutom LÄSA samtidigt. Ett boktips till det, skulle jag vilja ha!
Big E snackade med mig om att vi inte pratat om det som vi borde ha pratat om och vi bestämde att vi ska ses för att prata om det vi inte pratat om, som vi borde ha pratat om. Jag har ganska lätt för att vara ärlig, men man vet aldrig. Jag kanske blir osäker och sätter på min självbevarelsedrift. Vi får se. I sure will TRY to be honest, i alla fall. Jag kan inget lova.
Imorgon BITTI (hemska tid och tanke) ska jag på möte med Susanna - min chef - och några flickor på biljett. Vi ska gå igenom medarbetar-enkäten (tror jag) och komma med förslag på förändringar och så. Jag är rätt säker på att vi får lite fika också och det är därför som jag ska vara med. Hehe. Nej. Jag har nog mina åsikter och idéer också må ni tro.
Det blir en lång arbetsdag imorgon. Mötet pågår 10-14, sen jobbar jag i kassan 14.30-20.30. Inte utan min "Vattenmelonen", säger jag bara.
Men det är inte bara arbetsdag imorgon utan också den dagen då Carro anländer till Sverige där hon hör hemma! Tack Gud! Äntligen får man lite tid med den lilla, söta, stormvinden som är den enda människan som får mig att skratta bara genom att skratta själv.
Nu ska jag dricka ett glas vatten, borsta tänderna, läsa bok och sen sova... om jag kan. Har fortfarande svårt för att sova
själv.
Over and still outta love.
PS. Bedskills är mitt nya ord. Fan, va jag bara blir häftigare och häftigare för varje dag som går. Det FINNS ingen hejd.
You're a good fuck
Dock hade kandidaterna nog kunnat sjunga mer samspelt om de hade stått varannan alt och varannan sopran, som vi gjorde, men jag ska inte klaga, för håret på armarna stod upp. Eller skola jag säga "stånden opp", för att påvisa den otroligt gammalmodiga och kyrkliga stämningen som verkligen tog plats på bästa frontrow.
Tittar just nu på "Bonde söker fru"-maraton. Peter och hans "killar" sjunger schlager och då infinner sig en HELT annan stämning må jag säga.
Tillbaka till Vasakyrkan. Nu har jag bestämt mig. Den underbara, oslagbara, fantastiska karl, som en gång väljer att bli min äkta, ska utan tvekan få se mig skrida fram, iklädd den vackraste, vitaste skrud till tonerna av Göteborgs Gosskör. Utan tvekan! Jag frågar mig själv varje gång jag hör dem sjunga:
"Finns det något mer stämningsfullt?".
Än så länge har mitt svar endast och bara varit en självklar negation. NEJ!
Så blir det!
När församlingen ljudade tillsammans gick jag, Sanna A och Josefina upp på läktaren och samlade in kollekten. Hemvärnet tog bänkarna där nere. Blev supernervös när jag insåg att jag ju också var tvungen att lite fint tåga fram till altaret och överlämna pengagåvan till prästen. Ska jag behöva synas nu och försöka stå stadigt i mina pumps?
"Äsch" måste jag ha tänkt, för helt plötsligt ekade skorna under mig genom altargången och det kanske var sista gången jag fick vandra den vägen till publik. Vem vet? Vasakyrkan är väl egentligen inte direkt mitt forum, kanske.
Efter Kröningskonserten tog jag 760 till Bifrost i Mölndal. Boel - Lovisa buddy - hade inflyttningsfest och där skulle jag spendera min kväll. Ännu en nykter kväll, men inte utan mina röda tjurar! Det var ännu en gång roligt och underhållande att få skratta åt andra människors "olycka" eller d.v.s. "onykterhet". Även om de flesta hävde ur sig ett och annat citat som bör skrivas ner, så tar ändå Viktor Laigar hem priset. Åh, vad han hade saknat mig och "jag måste bara säga..vad vacker du är ikväll".
Jag föreslog att jag skulle hämta någon som raggningen faktiskt skulle bita på, men han lyssnade nog inte riktigt. Sen fick han för sig att jag inte alls ville prata med honom och att jag tyckte att han var jobbig, men jag visste bara inte hur man snällt talar om för någon att det är dennes öl som talar och inget annat. Det var helt oslagbart när jag inte sett till honom på ett tag och jag slagit mig ner för att snacka lite med Rasmus då han plötsligt slår sig ner bredvid mig och som om jag suttit helt själv och inte pratade med någon, flänger han ur sig:
"Ja, du Sanna!...Det verkar som att det blir du och jag ikväll ändå."
Han är ju för bra, den där!
Fick skjuts hem av pappa runt klockan två. Hade inkasserat två sms av Anders H, så jag kände mig lite tvungen att ringa upp. Vi snackade i typ två timmar om ditten och datten och han erkände en del saker som han nog INTE hade sagt nykter. Haha, vet inte om han ångrar sig idag, men sanningen är svår att förneka.
Idag har jag träffat Big E. Alltså inte den där Big E med långt, fint, blont hår, utan den snaggade varianten. Han är också väldigt trevlig och fin i och för sig. Vi spelade lite jullåtar och pratade om livet som vanligt. Jag gjorde det där som jag aldrig trodde att jag någonsin skulle göra och spelade upp den där låten om honom, som inte alls är särskilt snäll.
He made me!!
Men jag förklarade säkert 133 gånger att den inte nödvändigtvis handlar om honom utan mer om alla andra killars svek o.s.v. Han trodde nog inte på mig, men det är sant. Jag gillar ju Erik och det vet han om. Eller hur?
Ringde Hammar angående kvällens Lisebergsbesök och jag vet inte om det var hans låga sockerhalt i kroppen eller om han bara ville vara krånglig, för helt plötsligt skulle han INTE alls gå på Liseberg med mig, utan hade fått minnet tillbaka om en fest som stundade. VA!? Jag som inte planerat NÅ'T annat än det jag planerat med honom. Man ska väl inte behöva ha en reservplan varenda gång? Blev lite led-sen och det hörde nog Hammar, för någon minut senare ringde han upp och hade fått dåligt samvete.
"Klart att vi ska gå på Liseberg och sen tar vi en öl, eller två, eller tre, eller..". Det citatet hade kunnat pågå i princip hur länge som helst, men jag avslutade det med ett bebisglatt:
"Jaaaaaa!".
Liseberg it is. Och för att citera Big E och för att ännu en gång skryta lite:
"Sanna... You're a good fuck!"
Jag nöjer mig med det...for now!
Skivinfångning framför Ölhållning
Just nu kretsar min tankar mest kring den tomma snusdosan, som gör mig smått irriterad och frustrerad. Jag kan inte fatta att den är tom! Jag öppnade den nyss och så var den bara tom och jag har inget som helst minne av att jag tagit den sista snusen. Något är på tok. Den enda form av nikotin som just nu befinner sig i min lägenhet är en halv ciggarett. Rökte upp första halvan igår när jag väntade på bussen in till stan. Var nämligen på Sticky igår och lyssnade på Mother Pearl. Imponerad. Hade ingen att dra dit med, men Tobbe var inte sen med att agera sällskap till mig. Eller ja... det kanske var mest jag som agerade HANS sällskap, för det var då inte HAN som gick efter MIG, utan snarare tvärtom.
"Men du gillar när jag går efter dig, eller hur?" sa jag och försökte vara så där gullig som bara jag kan. När jag säger sån't där kan han inte hålla sig för skratt. Då är allt precis som old times. Vi stod längst fram och inväntade att Oscar och bandet skulle börja när jag kände att en ölpåfyllning skulle sitta fint. Tog en sväng till baren och när jag kom tillbaka sa jag så där gulligt som bara jag kan:
"Nu är jag här!".
Då brast det lite för Tobbe och hans tokiga leende försvann inte på hela kvällen...vad jag vet.
Drack bara två öl, eller var det tre? Jag köpte nog tre, men den sista ölen fick jag inte i mig särskilt mycket av.
För det första så svepte Tobbe en tredjedel när jag frågade om han ville smaka (idiot) och för det andra så spillde jag ut "resten" (och det var ingen liten rest) på scenen. Oops! Men det var inte mitt fel att jag blev så ivrig så att glaset gled hur handen på mig. Det var Oscar som hetsade mig när han skulle kasta ut skivor från scenen. Det är inte lätt att vara jag och behöva tänka på alla saker samtidigt. Jag prioriterade helt enkelt skivinfångning framför ölhållning. Det hade kanske varit värt det om jag fångat en skiva, men icke.
Tittade lite på "This is England" när jag kom hem. Jag har nämligen fått låna tre filmer av Patrik. Han tycker att det är dags för mig att se lite bra filmer. Det var nog något i honom som helt enkelt sade "Nu får det vara nog" när jag råkade yppa att jag inte sett "Gladiator". Det är nog inte så kul att få höra av en filmälskare, men Patrik tillhör i alla fall den del av filmälskarfolket som gladeligen vill uppgradera andra människor och delar gärna med sig av sin filmsamling.
Nu senast fick jag alltså låna "This is England", "Batman begins" och "Nyckeln till frihet". Han förklarade också för mig att han gör sig själv en tjänst genom att "tvinga" mig se dessa filmer, för då har han någon mer att diskutera filmerna med. Sant.
Känns knappt som jag jobbade idag. Började 15.30 och slutade 19.30 var av en timme bara är ställtid och en annan timme går åt till rast. Det blir inte mycket effektiv arbetstid det och kanske inte heller mycket pengar...men, men...
NÅ'T ska man ju göra.
Spelade in lite musik när jag kom hem, men min dator hänger sig hela tiden. Jag måste inse att jag behöver en Mac och helt enkelt bara köpa en. Måste bara diskutera saken med min förståndiga mamma och få över henne på min "gilla-att-sanna-ska-köpa-ny-dator-trots-att-hon-nyss-köpt-en"-sida. Om jag lyckas med DET, så kommer jag inte ångra att jag pungar ut typ 10.000. För det är ju inget man VILL ångra, eller?
Åh, nu får jag abstinensbesvär. Ska testa och ta en treo. (höhö) Det hjälper ju i alla fall mot något och JA om man nu måste vara så tydlig så har jag faktiskt lite, lite ont i halsen. Smygande värk, skulle jag vilja kalla det.
Plans for the rest of the vecka: Imorgon är jag värdinna på Luciakröningskonserten i Vasakyrkan och sen blir det inflyttningsfest hos Boel med antaglig utgång därefter.
På lördag ska jag och Hammar styra upp ett Lisebergsbesök och ett ölbesök och antagligen - med tanke på Hammars blåsa - ett flertal toalettbesök;)
På söndag blir det jobb igen och det ser jag nog bara lagom fram emot.
So long / Solo-Sanna
Over and outta love
Fick mail från KY-akademien idag och vad ledde det till måntro? Jo, då... ännu mera väntan. Blev hänvisad av rektorn till en annan kille. Vilken lustig process detta är. Man får verkligen ligga i.
Nu är jag lite hungrig. Blir hungrig på så konstiga tider tack vare lisebergskneget. Det är väl egentligen inget större problem att vara hungrig när man har ett så välsorterat kylskåp som jag, men jag kan inte för allt i världen komma på vad jag vill äta för något.
Känner mest för att spela in lite musik nu, so I guess that I tar lite snacks and get going. Jag får ta varje litet tillfälle i akt då jag känner för att musicera och spela in, så att det blir något av.
Over and outta love
/Sanna
"Du får faktiskt stryk om du gör det"
I lördags var det "avskedsmiddag" för allas vår kära Palm. De närmaste från Lisse minus Carro och Linda och sen några av Lisas "andra" vänner.
Jag, Angelica och Jeanette satt vid "barnbordet" eller om man så vill: "nyktra bordet". Ja, så kan det OCKSÅ vara, alltså att Sanna för en gångs skull och för allas vår skull faktiskt var och förblev nykter hela lördagen. Det tål att tilläggas att folk blev förvånade över hur lik jag är mig ändå - full som nykter. Visserligen blandade Ellen - Lisas vän och ägaren av "festlägenheten" - till en gin & tonic till mig, men det lilla plastglaset var inte i närheten fullt och en drink man blir bjuden på innehåller sällan mer än 3cl sprit. Det är ren fakta.
Även fast jag "lovat" mig själv att hålla mig nykter tackade jag inte nej till denna lilla godsak. Gratis är ju ändå gott.
På tal om 3 centiliters-drinkar så är det precis vad man får inne på Lisebergs "Ice Gallery Bar" (isbaren) och då betalar man ändå 150 spänn för besöket och drickan. Fantastiskt...dyrt! Jag rekommenderar varmt att man istället tar fram något starkt av vad man har till handa hemma, häller upp en sexa eller varför inte en tolva (?), stoppar in huvudet i frysen och VIPS, så har man gjort sig ett besök på Lisebergs isbar utan att ens ha lämnat hemmet. Fantastiskt...billigt! Om man nu mot all förmodan inte vill gå miste om att få ha på sig en sådan där otroligt lustig isolerande poncho med luva, som man måste bära inne i isbaren för att inte isen ska smälta, kan jag också rekommendera en affär i stan som heter Buttericks. Där kan du, gratis, prova rymddräkter och ponchos. Varsågod.
Vi skulle egentligen ha gått ut i lördags, men förfesten blev en fest och vi stannade hemma hos Ellen. Vi roade oss glatt med att sjunga julsånger och den del av gästfolket som kan kalla sig "lisebergare" bildade ett luciatåg och lussade för de andra. På väg in i det nedsläckta vardagsrummet med mig som Lucia, vek dock Hammar av för att slå en stråle. Hans blåsa är tydligen one of a kind och han fick ge upp sin plats som stjärngosse redan innan vi hunnit fram. Kjelle kände pressen som ensam kille och avvek även han.
Där stod jag och Lisa och sjöng vackert och tvåstämmigt och intalade vår publik att "det här är det enda luciatåget ni kommer att få se i år". Kanske mest var en ursäkt för att de skulle orka lyssna färdigt.
När jag och Lisa skulle säga "hej då" blev det tusen kramar och pussar överallt. Lisa tyckte nog att det var lite mer känslosamt än jag, men så hade hon ju druckit också (och druckit och druckit). Och som jag sa "jag kan inte gråta, för mina känslor sitter ganska långt in, men dina känslor utanpå för att du har druckit".
Jag tyckte att vi skulle komma på ett ord som skulle vara det sista ordet vi skulle säga till varandra innan jag gick.
"Jag älskar dig, säger vi" sade Lisa då och kramade mig. "Jag älskar dig"
"Okej..." sade jag. "DIG" blir det då.
Lisa skrattade och försökte igen.
"Jag älskar...älska... Jag ÄLSKA!!... Eller NEJ! LIGGA! LIGGA säger vi!"
"Perfekt" tänkte jag.
Det sammanfattar min och Lisas höst, kan man säga. Det var dock svårare än...svårt (?) att få Lisa att hålla sig till att inte säga något efter att vi hade sagt "ligga" båda två. Hon lyckades alltid lägga till ett "hej då" eller "åh, jag vill inte att du ska gå", men till slut lyckades jag ta mig ner för den första trappan och mellan springorna i räcket viskade vi "ligga" till varandra och jag skyndade mig ner för att hon inte skulle hinna bryta vår överenskommelse.
Det var gudagott att vakna på söndagen. Trött, men INTE bakis. Just det, glömde berätta att Lisa fick en finfin bok av mig i avskedspresent. Hade skrivit lite berättelser om vår höst och lämnat plats åt henne för att skriva om sitt liv i alperna. Typ: "I alperna låg Lisa med:" och "I alperna hånglade Lisa med:" osv. Sen hade jag skrivit en massa roliga citat också och klistrat in lite bilder här och var. Hon blev väldigt glad och jag försäkrade mig i morse om att hon packat ner boken ordentligt.
Hennes plan lämnade Sverige 15.30 och i och med det lämnade också en del av mitt hjärta detta avlånga land. Märkligt att en liten del av mig just nu befinner sig i Frankrike, men också ganska häftigt.
I morse när jag pratade med Lease så damp ödet ner i brevlådan. Jag hörde det från köket där jag stod och gjorde frukost. Mitt hjärta stannade och när jag i hallen fick se ett vitt kuvert ligga och skina på min dörrmatta sade jag till Lisa:
"Nej, Lisa. Nu KAN det vara BREVET som har kommit."
Och visst var det, det.
"Öppna det då!" skrek Lisa.
"Okej, men jag MÅSTE ställa in mig på att jag inte har kommit in. Jag har inte kommit in, jag har inte det. Jag har inte kommit in."
"JO!" sade Lisa. "Öppna, öppna!"
Det blev ett jävla antiklimax när jag läste de första raderna där det stod: "Vi vill meddela att du blivit reservplacerad till ovanstående utbildning".
Att det alternativet fanns hade jag inte haft en tanke på. Antingen eller, skulle det ju vara!
Var tvungen att lägga på och sen grät jag en skvätt. Ringde mamma och hon frågade om det inte stod någon reservplacering. Vad chanserna var liksom. Jag letade och hittade en siffra på det andra dokumentet där det stod "1:4" under "RESERV". Det MÅSTE väl ändå betyda att jag är första reserv av fyra reserver, eller? ELLER? I SÅ fall känns det rätt okej. Då behöver jag inte känna mig askass, som jag gjorde i förmiddags. Mailade rektorn på KY-akademien och efterfrågade min reservplacering, men hon har inte svarat idag. Hoppas för guds skull att hon svarar imorgon för den här eviga väntan som aldrig tar slut tar KÅL på mig.
I brevet jag fick stod där också att: "De som blivit antagna till utbildningen måste lämna besked senast den 15 december om de är intresserade av sin utbildningsplats. Vi kontaktar dig om en plats blir tillgänglig.
Reservantagning görs löpande fram till kursstraten och vid eventuella sena återbud, kan du bli kontaktad även efter det att utbildningen har startat."
Herregud! Det kan alltså betyda att jag måste vänta hela långa vägen fram till den 19 januari då första lektionen är och då för övrigt min födelsedag infaller. Min plan är att först och främst ta reda på vilken reservplacering jag har och OM jag ligger bra till så ska jag ringa den 16 december, för då borde de faktiskt ha koll på läget och veta om jag platsar.
Mamma skickade ett sms idag när jag var på jobbet. "I mina ögon är du bäst! Du kommer att gå långt! Kram mamma".
Det brukar gå vägen när mina föräldrar tror på mig och denna gången är det inte bara de som ligger i med att få mig att hoppas. Hörde av mig till Big E och skrev att jag blivit reserv och att jag var ledsen. Dröjde lite innan han svarade så jag tänkte att han kanske inte hade så mycket att säga om saken, men sen fick jag ett jättelångt sms som innehöll världens bästa pepptalk. Han avslutade meddelandet med: "Ge fan inte upp!! Då får du faktiskt stryk om du gör det:)". Jag blev jätteglad, för ingen vill ju ha stryk och då får jag helt enkelt göra som killen säger. Han är ganska ärlig den där och även om han kanske inte skulle slå mig, så skulle det nog göra ont på något sätt om jag gav upp. Inuti.
Jag ska inte ge upp.
En applåd till Linda också, som faktiskt läser HELA min blogg. Jag älskar dig och det ska bli så himla, himla underbart att få träffa dig snart!
Gamla dängor och mörklila läppstift
Youtube:ade mig lite precis och hittade sådana där gamla dängor som jag gillat och också gjort:
Gå in och lyssna!
Michael Jackson - Give in to me
Bl.a. den låten spelade jag och Jessica på antagningspovet till Estet - Musik. Lyssna på gitarrsolot. Vem spelade det helt felfritt måntro?
Tuesdays - It's up to you
Den låten spelade jag och Jessica tillsammans med vårt tjejband på högstadiet. En sådan där riktig tjejbandslåt, men fan vad den gick hem i bamba på "Rockkonserten". Jag och Jessica spelade båda elgitarr och sjöng lead. Minns att vi alla hade svarta linnen på oss och som grädden på moset - INTE min idé - mörklila läppstift. Vi kallade oss för övrigt för "Homade". (Som Home made) Låter nästan som homo... men, men... Roligt att veta är väl också då att bandet jag hade på gymnasiet (eller det som vi ställde upp i Mölndals Rocken med) hette The Honos. "The Homos?" sade varenda kotte när vi presenterade oss. Anledningen till namnet var att en av bandmedlemmarna bodde på Hönö, så det var en liten lek med ord där...typ.
Hunden som log - Peggy's sång
Den låten är just från filmen "Hunden som log". För övrigt en jävligt bra film med en jävligt ung Alexander Skarsgård. Blev som förstelnad första gången jag hörde tjejen i filmen sjunga denna låten. Oj, vad jag tyckte det var bra. Satte mig alltid väldigt nära TV'n när den kom och använde flitigt videokontrollen för att få höra låten om och om igen. Visst att hennes röst är lite bräcklig och ung, men känslan...
Hur känns det när det är rätt?
För att minnas tillbaka en gnutta...
För två månader sen satt jag på Henriksberg och var hur glad och förväntans full som helst. Jag var t.o.m. så glad att jag helt plötsligt förstod.... (åh, måste bara avbryta och tillägga att jag precis fick hicka, som jag brukar få när jag tänker på vissa saker..) i alla fall så förstod jag helt plötsligt texten i den där låten som jag sjungt 337 ggr på Flames karaoke. Alltså., ja just det, "Himlen runt hörnet". Precis så här kände jag då: "Nå'n där uppe måste ha sett mig och tänkt att nu så är det väl ändå hennes tur. Min tur att träffa nå'n som vet jag behöver. Det verkar som mina ensamma da'r föralltid är över".
PRECIS så kände jag då! PRECIS!
Anledningen till att mitt sinne faktiskt valde att minnas tillbaka just idag var nog mest för att känslan som plötsligt krupit ner och lagt sig i min maggrop påminner så väldigt mycket om det som jag kände då.
Nej, jag har inte träffa någon, men det känns ändå som att "nå'n där uppe måste ha sett mig", för idag har jag inte bara fått ett roligt besked utan t.o.m. två!
För det första skickade Carro, min Carro ett underbart sms var i hon berättade att hon kommer hem från Norge om två veckor. Hon har ingen ANING om vilka juliga, varma kramar hon ska få och vad roligt vi ska ha sen. Vi har redan bestämt oss för en FLAME-kväll och det blir säkerligen mer därtill. Det var rolig-sak nummer ett.
Rolig sak nummer två heter Linda. Inte att Linda denna gången bara är rolig i sig utan att Linda is coming home to me på nyår. Fatta leendet på mina lips! It's Big!
Det lilla lyckopillret Mellin kommer ju sätta sprätt i både min kropp och mitt allt och det kan jag nog leva på tills hon kommer hem igen efter att ha sett världen. Dessutom ska hon antagligen sova här och om man nu känner mig rätt så är ju så mycket sällskap som möjligt (helst dygnet runt) precis my cup of tea. Oh yes!
Nu gäller det dock att blåsa liv i nyårsfestletandet.
"Åh, nej, det helvetet" tänker ni säkert nu. Ja, visst är det ett rent och skärt inferno det där, men om man tar sig en titt på statistiken, så brukar det sluta lyckligt i 9 fall av 10. UNNNgefär.
Med knep och knåp och lite gnäll från den del av min, Eriks och Jessicas trio som är ett par, så lyckades vi idag tillslut få ihop en jävligt bra låtlista inför fredagens julfest. Vi ändrade på det mesta kan man säga. Strök en del låtar och strök framför allt en del av mina "fula" tenorstämmor. Det är inte det att dessa stämmor egentligen är fula, men det blir ett sådant jäkla mellanrum mellan min stämma och Jessicas sopranmelodi. A. Men säger man bara vad man tycker och tänker och påminner varandra om att "vi har fria händer" så lossnar spärrarna och plötsligt kom musiken från hjärtat och magen och inte alls från hals och fingrar.
Jag tror t.o.m. att Erik njöt lite denna gången. Åtminstone så vilade han inte trött sin haka mot gitarrkroppen på alla låtar. Han sken liksom upp ibland och jag trodde mig i alla fall se ett litet sväng med huvudet emellanåt. Tycker han att det är bra...ja, då är det typ bra.
Drömde för sjuttiåttifjärde gången att jag fick det där satans brevet från KY-akademien. Och varje gång jag ska öppna brevhelvetet - i min dröm - så förstår jag precis ingenting av innehållet. En sak har jag i alla fall i min stillsamhet räknat ut. Att OM det skulle vara så - peppar, peppar ta i trä - att brevet skulle innehålla ett "Grattis" så borde väl där också finnas något slags extra papper var på det står något i stil med var första föreläsningen kommer att vara och kanske några till papper med annan viktig information. OM min teori stämmer så borde alltså det lyckosamma kuvertet vara tjockare än det kuvertet jag INTE vill ha. Jag kommer typ kissa på mig när jag plockar upp det väntade kuvertet från dörrmattan om det är väldigt platt och tunt. Något som jag inte riktigt klurat ut är NÄR jag ska få brevet. Innan Lucia lär jag veta, men det är för många dagar att välja på för att våga gissa. Gud, vad jobbigt.
Försöker vänja mig vid tanken att jag inte kommer in. Hmm...Alltså...Antingen besitter jag inte den föreställningsförmågan eller så kommer jag helt enkelt inte att bli jättebesviken, för det är lite så jag känner.
Inte att förglömma är ju också att skrivandet är mitt sekundära intresse och dvs att jag skulle nog inte bli helt förtvivlad om det inte gick helt och hållet som planerat, i motsats till hur jag hade känt om jag hade blivit ratad från en musiklinje eller liknande. Musiken är ju mitt FÖRSTA och STÖRSTA kall här i det här så kallade "Sanna" livet.
Patrik var föreståndare idag på jobbet och när han steg in i min och Annas kassa gick vi in på det allvarliga samtalsämnet - sällskap.
Jag försöker ju ideligen att leva mitt liv på egen hand - utan en hand i min så att säga - men det hade varit så sjukt mycket lättare om jag bara hade vetat helt säkert att jag faktiskt har någon som väntar mig längre fram. Patrik tyckte verkligen inte att jag skulle oroa mig för det. Jag vet att han har rätt och som Anna sa: "Vem går inte runt och tänker att man ska bli ensam?". Sant. Och av alla de som tänker att de ska bli ensamma är det nog inte särskilt många som faktiskt blir det. Tillslut...
Äsch... Jag vet, men hur svårt är det inte träffa den rätte. Allt ska ju stämma, eller hur? Jag betvivlar inte för en sekund att jag kan gilla någon som kan gilla mig tillbaka precis lika mycket - det har ju hänt förr - men när blir det riktigt rätt och hur känns det när det är rätt? Jag hoppas att det är typ som en orgasm... Det finns ju de som "TROR" att de fick en... men det finns inget "TROR" när det gäller det. Man bara vet.
Om du lyckats läsa hela detta långa inlägget, lämna en kommentar och jag lovar att applådera dig!
Yours truly
/Sanna
Han älskar mig
När det här downfallet vänder igen ska jag skaffa ett husdjur... lägenhetsdjur...whatever, så att jag aldrig kan bli down igen.
Gud, jag har så hängt upp mig på det här, men nu kan det bara bli bättre. Tack och lov börjar min lilla Panter må bättre också. Sondmatningsröret som hoppade loss på natten till söndag var inte alls kul.
Festen i lördags var rolig även om jag fick min första påringning av en granne. Jag hade inte insett att klockan var kvart över tolv och att det då bör vara "shut the fuck up". Visst, asså, det var skoj i lördags, men när vi bestämde att kvällen var slut på Sticky och jag hakade i Eriks arm för att sällskapa till Heden önskade jag att jag inte druckit någonting alls. Det hade varit så mycket roligare och bättre om jag varit helt nykter. Ska testa det på lördag - Lisas avskedsmiddag. Usch. Jag vill supa ner mig bara vid tanken av att hon åker om en vecka. Herrejävlar. I'm gonna miss her like hell. Fy, fucken. Men det är okej. Kommer jag in på "Reklam och marknadsföring" så är det okej. Nu gäller det!
Sov hemma inatt för att få gosa så mycket som möjligt med Panter. Han älskar mig.
Har så mycket att göra denna veckan. Jag får aldrig ta det riktigt jävla kolugnt. Ska fixa Jessicas födelesedagspresent och Lisas avskedspresent. Egentillverkade gifts tar på tiden och kraften. Sen så är det ju julfestspelning på fredag. DÅ ska jag i alla fall dricka innan! Herregud. Vi ska repa idag... det MÅSTE gå bra. Sen har jag ju sagt att jag vill träffa Big E och julmysspela... Hmm...
Och inte nog med det! Nu måste jag dessutom sluta skriva eftersom jag ska hinna göra mig iordning inför veterinärbesök nummer 74.
(ps. min blogg suger - jag sväljer... nej, vad äckligt!)
