"Passera poseidon och inkassera 1000 kr"
Klockan åtta ska jag vara hos Angelica. Det räcker typ om jag går 19.57, så jag har en del tid att spendera kan man ju säga. What to do, what to do?
Känner inte riktigt för att sitta här och skriva. Inget speciellt har hänt idag, förutom att kvinnan i kassan på ICA nästan glömde att be mig visa leg. när jag skulle köpa snus. Men nej... sen kom hon på sig själv.
Men e dem dumma i huvudet på TV?
"Nu finns ett monopol med göteborgs gator". Ja, för det låter ju alldeles nytt!? Bara typ 20 år efter "Göteborgsvarvet" gavs ut - spelet som jag är uppväxt med. Fan, det spelet borde jag hämta hit. Asskoj.
"Passera poseidon och inkassera 1000 kr" (eller hur mycket det nu var!)
Och emellanåt hamnade man på en ruta då man fick ta ett Kal eller Ada-kort. Jag kom ihåg att jag alltid ville ha "Sjöfartsmuséet" för där var det en bild på den där statyn av kvinnan som står och spanar efter sin sjöman.
När pappa var med ville han alltid ha Öis - ja, självklart fanns laget med!
Nej, nu ska jag spela lite piano and sing some songs and be happy tills "Mamma söker fru" börjar.. eller nej... "Ensam bonde söker".... Äsch, whatever... Jag ska helt enkelt titta på trean klockan sju:)
"Vad kort du är". "Tack".
Jag vill också passa på att hänvisa till mitt inlägg om publikfrieri, för att ännu en gång påminna om varför utformningen av allt det här ser ut som det gör. Tack.
That's was my speach for the day.
Testade mitt nya smink idag till största belåtenhet. Om inte Angelica och Lisa hade varit lagda åt männens håll hade jag blivit påsatt av båda två imorgon. No doubt.
Åh, vad den nya ICA-reklamen är rolig. Jag tycker det och jag behöver inte ens lägga till ett "faktiskt".
"Vad kort du är?"
"Tack".
Känner nästan att jag kan lära mig något där. Nästa gång någon anmärker mina enochsextioen för att jag har lämnat klackarna hemma, ska jag med tindrande ögon svara: "Tack".
Ska ha min nya skjortklänning på mig imorgon. Hot stuff is really going out! There's no more dangerous place than Göteborg imorgon när Sanna und kumpanerna gör stan. Fan, va kul det ska bli!
Just det! Jag gjorde världens roligast grej idag. Lyssnade igenom några gamla kassettband, dels för att roa mig själv, dels för att leta efter gammalt låtmaterial och dels för att skriva någon slags "lista" av vad som finns på de olika banden så att jag slipper leta ihjäl mig när jag vill lyssna på samma grej igen. De första jag "råkade" få lyssna på var självklart och givet "Sanna och Jessica". Jag dog. Kan vi ha gått i fyran kanske? Jag dog.
Asså... jag vet inte var jag ska börja. Min röst var totally okontrollerad, men kanske lite mer "mogen" än Jessicas, fast å andra sidan höll hon tonen hyffsat bra redan på den tiden, men shit vad lilla söta Yes inte lät äldra än tre. Helt jävla fucking underbart! Jag dör bara av att tänka på det.
Det värsta är att minnet av att vi praoade på Radio + dök upp i huvudet medan bandet rullade och jag mindes att vi tog med oss just det där bandet och övertalade personalen att spela upp det i etern. Herre min skapare, vad glad jag är att det inte bara finns rikstäckande radiokanaler. Nästa gång Jessica kommer hit ska vi båda kissa på oss till det där bandet. Skurtrasan redo.
För att inte give too much away och även för att känna mig lite anonym - det är ju viktigt i dagens Sverige - så tänker jag inte skriva under med hela mitt namn idag. Tycker att det räcker gott och väl med bara ett "S".
Natti natti.
(Även fast ni vet att jag inte kommer att gå och lägga mig än på några timmar.)
Vad ska jag med en autograf till?
När jag reste mig upp hängde inte kroppen med alls. Gick för att borsta tänderna och fy fan vad mina ögon var helt illröda. Nu fattar jag varför det kallas för monsterfylla. Det som tittade tillbaka på mig i spegeln var skrämmande.
Fick för mig att jag skulle se resten av filmen Adam & Eva innan jag somnade. Hur mycket jag än ansträngde mig blev alla människor två. Ingenting runt omkring mig blev dubbelt, men så fort jag slängde ett öga på TV'n så blev allt snurrigt. Orkade inte bry mig till slut, så jag låg och tittade på två Björn Kjellman och två Josefin Nilssin tills jag bokstavligt talat däckade.
Hur svårt är det för Kanal 5 att bara ringa hem till mig och säga att kanalen ligger nere? Varför fan skulle jag annars gå upp för? Jag var astrött, men ville inte missa Ellen show och Desperate Housewives. Åh, vad arg jag blir. Come on. Eller är det min vanliga "tur" att det bara är MIN TV som visar svart på femmans kanal?
Måste egentligen tvätta idag. Hade visserligen bokat in en tvättid kl.11-14, men inte en chans att jag orkade gå upp då. Får be päronen om hjälp. Åh, nej, nu känns det som att jag ska få huvudvärk. Nej, nej, nej.
Fick ett trevligt telefonsamtal igår från Rosa Villan. Ja, från Entré-kontoret på Liseberg. Blev tillfrågad om jag ville jobba på konsert i Lisebergshallen fre-sön.
"Fredagen blir svårt, men de andra dagarna kan jag". Sjukt att jag ska missa lördagens alla tokigheter med utklädning och grejer - det som jag tycker så mycket om. Men, men... Hade ändå bara blivit polisdräkten och jag vill inte hamna där...
Hoppas lite på att de som gillar InFlames kan bli lite avundsjuka på mig. Då skulle det inte kännas lika surt att jag går miste om skojigheter.
Jag har ett nytt "mission" också.
Mamma berättade att när hon och pappa hade varit på den där ÖIS-sittningen så skulle alla som spelat i ÖIS ställa sig upp och sjunga en "omklädningsrums-låt". När sången satte igång hade pappa satt sig ner på fläcken eftersom låten hade en sådan "hemsk text" som mamma uttryckte det.
"Men vaddå? Säg, mamma!".
"Nej, jag kan inte, Sanna. Du får fråga Christian".
"Men mamma säg! Du citerar ju bara!".
Hon ville inte säga och då antar jag - himlandes med ögonen - att det handlar om sex, för det är nog i stort sett det enda som vi inte nämner inför varandra. Messade självklart herr fotbollsgranne, men han svarade inte. Sen när har HAN problem med att snacka sex?
Hur säger man att ett lejon är rädd?
Sen 2005 har en bit (beat) av mitt hjärta tillhört honom. Tre år. Jag vill träffa honom. Det börjar bli nödvändigt. Addade honom på facebook för ett jävla tag sen och inte förän idag fann jag modet att skriva något till honom. Fatta att jag kommer att checka min inbox som ett yrt lejon de närmaste dagarna.
På tal om yrt lejon så talade vi en del om ett sådant kattdjur på svenskan i våras. Hur säger man att ett lejon är rädd? Ett räddt (?) lejon?. det finns helt enkelt inte i vårat vokabulär. Varför inte? Jag lever ett ensamt lägenhetsliv med just ett litet vitt sådant i min bokhyllla och behöver den kombinationen av ord. Ge mig, snälla. Har ni "Snille och Smak" får ni fan lev upp till detta, så enkelt är det.
Åter till kärleken. Jag föreståller mig ett svar i stil med: "jag vill träffa dig, Sanna". Jag hade inget hellre velat än att åka ner till Skåne, möta mr. Valdes på stationen, krama honom och invänta en röst som fått mig att älska och gråta floder. Gud. Jag vill bara stanna upp mitt liv och leva varje sekund med hans musik i åtmínstone ett öra. Jag blir förlamad.
Allt gör ont och lenas på en och samma gång. Hur är det ens möjligt? Det är nu man börjar fundera på meningen med livet, Kanske är det inte bara musiken som är mitt kall, utan kanske är det mer specifitk än så. Kanske är det Boris Valdes som är min mening med livet. Shit. Det här är ingen flickidol jag går och faller flugor för, det här är vuxet shit... Fuck. Jag överlever inte dess känslor, fast ändå är det de enda som håller mig vid stabilt liv.Det visste ni inte om mig. Att mitt liv skulle hänga på en tråd utan honom. Eller hur?
Det är rena plågeriet att lyssna på honom och samtidigt tänka på någon man tycker om... typ tja... you name it... Erik, kanske, för att ge tydligt exempel. Avlidning kan aldrig bli vackrare. Det säger jag.
Kal för en karl
Det första var att om man nynnade med i bl.a. Lisa Nilssons dänga, "Himlen runt hörnet",¨så var det ett tecken. Ehm... i så fall har jag alltid varit kär... eller hur? Ni som känner mig kan ju fylla i.
Det andra var i fall man skulle dissa Björn Gustavsson om han kom fram och stötte på en... Hmm. Jävligt svårt, ack så svårt, oj så svårt. SVÅRT!
Sen var det också ifall man alltid ville vara den första på telefonen hela tiden. Typ: "JAG TAAAR DET!". Hmm.. jag har inte det problemet i mitt hem. Jag kan låta det ringa både två, tre och fyra singnaler innan.... JAG svarar, för vem annars? Jag bor ju själv.
Det fjärde var att man skulle känna behovet av att vaxa fit...... a det avbröts där... Jag har aldrig vaxat något, men självklart vill man ju vara kal för en karl. Inte många rätt på den listan. Kanske en dålig lista eller så är jag långt ifrån kär. Intressant.
Nu tittar jag på "Världens härligaste män". Tema: "Player". Kul att Timbuk är med. Det du Carolina Wiktorsson!
"Får man röka på TV" frågar Timbuk. Så säger väl ingen Player eller är det en jävligt bra täckmantel?
"Baby skit i vad ryktet säger" rappar han och jag försöker överväga om skånskan har något sexigt i sig eller om det bara är ännu en av mina dialekter som jag fascineras av.
Äsch. Jag har verkligen mött på players i mina dagar. I don't blame them. Det finns INGEN player som har fått mig att må dåligt. Snarare har de fått mig att må så jävla bra så att när de sen har nobbat mig har det MINST blivit plus minus noll, men ändå sällan så lite. Tack. Ni vet vilka ni är.
Sitter och dricker lite vin. Det är nu jag borde säga att jag väntar besök, men ICKE. Däremot kan jag fylla i med att Tina nyss var här och gjorde mitt glas sällskap med sitt. Så det så. Kände bara inte för att sluta pimpla. Inget fel med det väl?
Spelade en av mina nya låtar för henne. Den som handlar om Erik, men som är mer jag. Alltså lite mer soulig och på engelska. Fina Tina började gråta och helt plötsligt infann sig den där känslan som jag hoppats på... ja, jag vet inte hur länge... Väckt känslor har jag väl alltid gjort, men då har jag inte suttit och fått gåshud samtidigt. Nu stämmer det! Om jag får en känsla i kroppen och sjunger, så känner lyssnaren det jag sjunger. Hur sickt är inte det? Hur BRA är inte det?
Tina torkade sig i ögonen både tre och fyra gånger efter mitt framträdande. Rörd och jag kunde inte vara tacksammare. "Känn som jag känner" är väl lite mitt budskap i de låtar jag försöker skriva nu. Börjar nästan lipa själv när jag tänker på hur tårarna föll när jag skrev den där låten. Det var jobbigt och pianot blev fuktigt, men hoppet höll mig i handen och framtiden flirtade med mig, så depressive thoughts var far away. Far far away. Håller det gärna så.
Åh, nu träffar Ann Söderlund, Matte i sitt program. Han är ju så snygg och händig.
"Hur gammal är han?" brukar jag alltid tänka när hunkar dyker upp. Man vill ju kunna fantisera inom rimliga gränser, eller?
Berättade för min mamma idag att jag bloggar om mitt sannaste jag. Hon tyckte det lät klokt, men påpekade ändå att allt som läggs ut på nätet aldrig någonsín försvinner.
"Fast det är ju sanningen, mamma".
Det är ju det... Jag hade skämts hela mitt liv för att lägga ut lögner, men en sanning går ju alltid att leta fram ändå, så varför inte skriva om den?
Shoppingrundan lindrade min kliande tarm idag. Absolut. Begav mig först till Grand Parfymeri. 20% och sminket är slut. Better combination? DOUBT IT! Fick köpt en min favoritfoundation från Elisabeth Arden och en - för mig - ny concealer från Dior. Tydligen har de slutat tillverka den på tub, som jag brukar använda. What's happening to the world? Men jag är inte den som är den!
Sen insåg jag att Gud hade en hand med i bilden när jag upptäckte att Chanel tillverkat en fyrdelad ögonskugga med exakt de färgerna som jag letat efter i typ ett och ett halvt år. Visst, det har väl funkat att använda en färg från Isadora, en färg från Dior och en annan från.. jag vet inte vad, men att få allt under ett och samma tak (lock) känns lite mer wonderful än BÄST!
"Vi fick bara in tre av detta kit och detta är det sista, så...grattis" sade tjejen i affären.
Hade jag varit lagd åt det andra hållet hade hon haft saliv i hela ansiktet efter det där talet. Jag lovar.
Fick också köpt en klänning på Gina. En svart skjortklänning med skärp. Lite vanlig, men med lockigt hår blir det nog en sexy little thingy.
Trodde att Tina skulle vara i stan efter fem ungefär, så jag mötte upp mamma vid halv fem för lite tittshopping, som alltid slutar i ren shopping. Köpte en grå mössa med så där "byls" där bak. A. Och ett par gråa känstrumpor. Jag = tillfreds.
Kom sen på att jag inte ätit sedan frukost. Fick panik och hungerskänslor varpå jag ringde en försenad Tina och föreslog att vi skulle mysa till det med lite vin hemma hos mig istället för en mesig fika i stan. Och så blev det ju. JU!
Min roffa-teknik
Blev lite besviken idag måste jag säga. Gick in på H&M's hemsida för att kolla in kollektionen för årets designer och va!? Värsta floppen. Såg bara en klänning som jag kan tänka mig. De enda som blir glada för mitt misstycke är nog mamma och mammas plånbok. I och för sig behöver jag nu inte bli ihjälstressad av att jag måste springa runt som en stucken gris i butiken den 13 november utan kan hyffsat lugnt roffa åt mig det enda plagget som jag siktat in mig på. Däremot blir nu risken större att jag kommer gå därifrån utan någonting. Inte för att min roffa-teknik kommer att gå åt skogen - det händer bara inte - utan för att jag just bara vill ha ett plagg och passar inte det så... Hemska tanke.
Kom att tänka på en till person som nog blir lite glad över att kollektionen är en besvikelse. Linda. Det är ju hon och jag som har som tradition att stå där och köa i fashionista-flocken och peppa varandra, för att sedan vid kassan alltid välja den kön som går absolut långsammast. Förra året hade jag t.o.m. tagit med mig frukost till oss båda, som gav oss lite extra energi innan spurten. Minnen, minnen.
Gud, vad kallt det är i min lägenhet! Måste snart börja göra mig i ordning. Ska ju "som skrivet" in till staden idag. Fan, vad det kliar i shoppingtarmen. Har sett en klänning som jag absolut vill ha och sen ska jag nog försöka införskaffa ett set med mössa, vantar och halsduk. Att ringa till mamma och fråga om jag får inhandla något som kan hålla mig varm är som att ringa och säga: "jag älskar dig". Typ! Jag vet precis hur jag ska win her over. Måste orka lämna in min Pour-trench på lagning också... pust. Vet inte varför, men på något sätt tycker jag att saker som MÅSTE göras bara är jobbigt.
Auf wiederschreiben
Man vill ju inte bli skjuten
Fuck. Kom åt någon jävla knapp nu så att textstorleken gick från lagom till mega. Varför? Jaja, alltid är det nå't.
Idag har tre personer frågat mig om hur min plan ser ut för veckan. Jag antar att det kommer bli minst lika många imorgon och därför kan jag ju lika gärna bocka av några här och nu och rada upp mina stora plans. Håll i dig.
Imorgon ska jag shoppa, eftersom allt smink har gett upp och tagit slut på en och samma gång. Typiskt och dyrt. Sedan väntar ett samtal från Tina - äntligen - som ska få ta en fika med ingen mindre än mig. Lyckost!
På torsdag har jag inga andra planer än att jag inte tänker åka till Nordstan klockan tolv. Man vill ju inte bli skjuten. För ni har väl hört om han som hotar att skjuta "hemska gubbar" just på torsdag, klockan tolv i Nordstan? Hans klipp låg uppe på Youtube, men det är nog borttaget nu. Polisen ser det som allvarligt och ja... det gör de väl rätt i.
På tal om poliser, så har jag "råkat" lova Erik en kväll/dag/helg(?) i min polisdräkt. Fast a... eller så låter han den inte sitta på särskilt länge.
Förutom att han lovat mig en striptease - eftersom han har planer på att starta den första manliga stripklubben i Göteborg - så har han även övervägt att kanske ställa upp som "naken kock" på en eventuell framtida tjejmiddag.
"Men vaddå? Då kommer ju bara dina vänner vilja ligga med mig!".
"Nej, de kommer bara bli avundsjuka och bli medvetna om vad de INTE får ligga med."
Garv. "Sen kommer de be mig att i fortsättningen skaffa saker som jag faktiskt KAN dela med mig av". Eller så blir det bara en rolig kväll med lite Big E booty som bonus. Vi får se, vi får se.
På fredag ska jag och Lisa hem till Angelica. Ska bli askul att få skratta järnet. Kanske svårt att förutspå hur en kväll kommer att bli, men ett och annat asgarv kommer absolut att förekomma. Var så säker!
Efter vår lilla "förfest" väntar utgång, men vart har vi ej ännu bestämt. Det ger sig!
Lördagen är väl inte riktigt planerad, men jag vet i alla fall att jag inte kommer sitta lottlös. D.v.s. Öllös (öl-lös). Förhoppningsvis ska vi väl fira att Hammar åker. Haha, kanske lite fel uttryckt, men ja... ha en sista rolig kväll med Hammar innan han beger sig till baggarna i norr(ge). Lite surt att han har Linda och Carro inom räckhåll medan jag sitter här och vet inte riktigt när jag kommer att få varma kramar av mina kära små.
Söndag får nog lov att vara en "öppen för förslag"-dag. D.v.s. en sådan dag då jag tror att någon kommer att ringa mig för att plocka mig ur min lägenhet och göra min dag lite bättre, men som kommer sluta med att jag sitter framför TV'n och spelar Mahogny på datorn. (För att göra allt mycket tydligare är det ovanstående en hint till alla mina vänner, så att de inser mitt behov av ett väldigt trevligt och inbjudande telefonsamtal this Sunday.)
K
"Jag kan ligga inoljad i din soffa..."
Wow, vad mycket jag och Erik fick spelat in igår. Helt sjuk vad vi var produktiva...
Eller så ljuger jag nu och anklagar min säng för att vara alldeles för mjuk...
Nej, men grejen var att när jag skulle lägga sången ville min röst inte riktigt lyda mig. Berodde nog mycket på att jag inte var riktigt "uppsjungd" och en riktig uppsjungning sker inte i närheten av en snygg kille, det säger jag. Sen blev det bara jobbigt och jag blev nervös som vanligt när min prestationsångest tog mig under armen. Var bara tvungen att lägga mig ner en stund;) Fick lite massage. Första, Andra, Tredje. Såld!
En timme senare (kanske mer)....
Pizza på det och lyckan var gjord. Vi tänkte nog att vi skulle fortsatt inspelningen efter maten, men ett dubbelavsnitt av Vänner, samt Eriks underbara "jag" underlättade inte för en fortsatt produktiv dag. Inte musikaliskt sett i alla fall.
Lovisa kom över och "skulle bara hämta lite grejer". Var tvungen att fråga om det som vi liksom inte har tagit upp på ett tag, typ: "hopp...ska vi se det som att du inte bor här längre?"
"Ja, det gick ju inte riktigt det här" svarade Lovisa...ungefär.
Skönt. Ingen skada skedd. Båda glada och nyckeln får jag snart.
"Fast jag tänkte ju att jag kunde sova här på fredagar i alla fall" sade Lovisa glatt.
"Eller så är det ingen bra idé" svarade jag.
"Men då behöver du ju inte ens ha ett hemsläp, du har ju mig!" tillade hon. Jag hörde inte riktigt vad hon sade.
"Va?" sade jag. "Gör det inget att jag har ett hemsläp, eller vad sa du?"
"Nej, jag sa att då behöver du inget hemsläp för du har ju mig" upprepade hon. "Jag kan ligga inoljad i din soffa när du kommer hem!"
"Fan heller!" utropade jag. "Ska du vara inoljad får du fan lägga dig i sängen och inte i min dyra soffa."
I alla fall så fick hon med sig alla sin grejer, så nu har jag lite space att fylla ut. Gött.
Erik sov hos mig. Han är så söt.
"Du ser ut som en prins."
"Gör jag?"
"Mmm."
Han gör det!
Han ska åka till Egypten på torsdag. Vi kom överens om att han ska köpa ett par speedos och ha med sig ner, för att få en så bra solbränna som möjligt. Han är verkligen en sådan som skulle kunna "pull it off".
"Så ska jag ha en sådan där gay-drink i handen, uppsatt hår och stora, svarta solglasögon".
Han kommer bli SÅ köpt där nere!
Undrar om jag kommer sakna honom...
...mycket, alltså:)
(Till Erik: Ta hand om dig i utlandet så lovar jag dig en bättre efterrätt när du kommer hem. Inklusive grädde. Puss)
He brought this on himself
Imorgon ska vi ses. Igen. Ska bli apkul, för vi ska spela in musik. Jag är excited, men jag måste lära mig att leva i nuet. Njuta av att jag mår bra NU, för man vet aldrig vad som händer nästföljande dag. Det kan man väl också säga att Erik har lärt mig. Indirekt på gott och ont, men ack så lärorikt.
Hur många glömde av vintertiden idag? Hade inte min mamma ringt mig hade jag inte haft en aning. De hade förresten haft kul igår på ÖIS-middagen och mycket riktigt pep mobilen till i ottan. Herr fotbollsgranne. Just precis!
Han måste varit full... inte kanske just för att han hörde av sig till mig, men för att han helt apropå ingenting skrev:
"Va gör det?". Jag tror att det egentligen skulle stå: "Va gör du?" men, men... Vem bryr sig? Och han får skylla sig själv att jag skriver om honom igen. He brought this on himself;)
Pep också till två gånger från okänt nummer i natt, men det är en annan historia. Eriks historia för att vara korrekt, men idag räcker det med min sanning känner jag.
Har jobbat på Ullevi idag. Soft som vanligt. Hatar dock när ett gäng kommer och ska ha olika biljetter hit och dit och man trycker in hela köpet och sen ska någon betala för två och någon för tre osv. Jag suger på huvudräkning och att dra fram miniräknaren när man märker av en viss spydighet från "gästen" är inte att tala om. Jag blir stressad och vill bara gå därifrån.
Det kom ett sällskap idag, som var exakt så. En pappa skulle bara betala för honom och hans son och slängde fram pengarna. Räknande turligt nog ganska fort ut vad han skulle ha tillbaka, men när jag lämnade ut växeln sade sonen att det var fel växel. Stress! I sådana situationer bara antar jag att det är jag som har fel och när pappan dessutom spydigt fyllde i med: "Min son, säger att det är fel växel!" fick jag smått panik.
Kanske svårt att förstå, men det var mitt i ruschen och eftersom folk redan vid åsynen tror att jag är helt tappad vill jag ju helst motbevisa detta. Samlade mod till mig och sade pedagogiskt, trevligt och tydligt :
"Femhundra kronor minus trehundrafyrtio är väl ändå hundrasextio kronor och där har du hundrasextio kronor".
Den spydiga pappan blev nog lite ställd, men han var fortfarande osäker på om det var jag eller hans tioåriga son som hade rätt.
Nu var jag övertygad om att jag hade rätt och tittade lugnt på människorna i luckan för att låta de göra mitt jobb - huvudräkningen.
"Nej, det blir en hundralapp till" sade då sonen.
"Ja, just det!" sade pappan var på sonen ändrade sig och sade:
"Eller vänta, nej det blir rätt. Hundrasextio".
En normal, vuxen (ursäkta språket) jävla människa hade väl bett om ursäkt eller åtminstone skrattat till lite och utropat ett: "Oj!", men inte ens det kunde idioten ge mig. Pucko.
Förlåt, brukar inte tycka att folk är dumma i huvudet, men jag är ingen vägg som man har rätt att vara spydig mot. Jag är inte ens en vägg!
Gud, vad jag har ont i nacken. Jag kan faktiskt tänka mig att vara villig att ställa upp om någon vill massera mig. Så pass snäll kan jag faktiskt vara. Höhö.
Lägg dig inte i
Ord på bakfyllan
Vilken missär det här är, eller? Jag brukar aldrig bli så här bakis. Hade jag haft ångest på denna bakfyllan vet jag inte hur det hade slutat. Haha. Fast just nu är jag glad. Tittar på TV med dämpad belysning. Har även fått en plötslig hypokasi. Klarar typ inte av ljudet på TV'n, men det får gå. Herre gud. Jag gillar inte riktigt att jag längtar till morgonens dag bara för att bli av med denna. Ska ändå jobba imorgon. I och för sig råkar jag ha världens bästa extrajobb typ. Biljettkassan på Ullevi is the shit. Härligt knasiga människor och service. Låter det bekant?
Jag kan inte tro att det är sant. Sen när ska Paolo Roberto leda ett matprogram? Pust. "Primo Paolo" vad är det för namn? Haha. Ja, idag måste jag få störa mig lite. Har inget att skriva om heller. Helvete.
Mamma och pappa är på middag med Öis A-lag och då bl.a. herr fotbollsspelande granne. Det känns ju bra. . .
Om min mamma - efter lite vin - skulle få för sig att hälsa på honom och han sätter i halsen, så klandrar jag honom inte. Ska bli föga intressant att se om det blir en sen påringning på min dörr.
Seriöst. Vad händer i min kropp just nu? Hög puls, ond mage som ger ifrån sig konstiga ljud och den ständiga tanken på att något ska få för sig att komma upp. Usch.
Stay down!
Big E
Runt åtta igår - "fast vi hade sagt sju, halv åtta, Lisa" - så ringde det på dörren.
Krama krama Viktor, krama krama Lisa, krama krama...... krama Erik.
Ingen mer.
Jag var supernervös. Hade inte träffat Erik sen den där jobbiga gången (kan det ha varit förra torsdagen?) då jag tänkte att vi kanske inte skulle ses igen... Inte som jag hoppats i alla fall.
Blev så där dumt svag i knäna och ja, mina händer visste inte heller vad de höll på med.
"Nu tar en av er upp ölen åt mig, så att jag kan dricka lite" sade jag till händerna. Då blev de så förvirrade att de också började få ett liknande knäsvaghetsproblem. Jag fick svepa lite öl så fort Erik tittade bort lite... Ville inte att en så liten sak som mina händer skulle give it all away...
Att jag saknat honom, alltså.
Kanske patetiskt, men jag erkänner i alla fall.
Så tittade vi på idol. Abba-tema. Hela programtiden gick i stort sätt ut på att jag satt och sjöng med på högsta volym med massa inlevelse, Lisa satt och försökte övertala killarna - mest Viktor - om att Abba is the shit och Erik satt mest och försökte förstå varför asiaten i programmet pratade så dålig svenska...? Vi sa:
"Hon är adopterad, hon kan prata svenska, det är hennes dialekt du hör i så fall". Men det gick inte särskilt bra att övertyga Erik. Han hade redan bestämt sig för att den stackars flickan inte kunde prata som folk, helt enkelt.
Även fast vi bara var fyra och även fast min lägenhet bara är en etta så fylldes 29 kvm med dans.
Jag kan inte svära på det, men det kan vara för att det helt enkelt är svårt att låta bli när Big E är med.
Vill bara tillägga att det typ tog hundra år att skriva föregående mening eftersom jag går vilse och tappar bort mig i min tankegång hela tiden. Jag vill give it all away med en gång och säga att han är underbar.
"Vad gott du luktar, Sanna" säger han och kommer så nära att hans hår nuddar mitt ansikte när han ska lukta lite närmare.
Han luktar Erik. Det går inte att köpa på flaska. Hur mycket man än vill. Jag vill.
Erik har lärt mig att om man verkligen vill lukta på en persons personliga doft ska man lukta på när någon andas ut.. genom näsan. Jag vet, det låter knasigt när man säger eller skriver det, men det är inte det i praktiken. Särskilt inte när det blir som en ursäkt för att man ska få vara precis så där nära hans mun, som...som... när man pussas...
1:a, 2:a, 3:e. såld.
Knäna, händerna, Sanna, SÅLD!
Nej, gud. Jag vandrar iväg i tankarna så att jag nästan blir rädd när jag vaknar upp ur min dagdröm och ser mig själv sitta i sängen...vaken (inte naken)... och klockan är inte ens elva än.
Undrar om Erik har börjat jobba än...
Big E...
Mr Big... E.
Hur som helst. Det låter som att jag är helt and totally nere i honom, men som jag har sagt många gånger förut, så har jag träffat en människa som är helt underbar. Jag orkar inte tänka längre än att han får mig att må så himla bra och att jag vill få honom att må bra på alla sätt och vis...
villkorslöst.
Där är vi nu...
High five!
Det kan väl aldrig vara skönt?
Sitter här i den svarta sammetssoffan och dricker en redbullvodka. Vodkan räckte precis lagom.
Själv är jag också, men snart kommer det människor hit. Inte vilka människor som helst utan Viktor "Liseberg lättaste ligg" Hammarberg, Lisa "the skratt" Palmqvist och Erik "håret" Dornerus. Kanske att Erik tar med en vän också. Vi får se.
Hoppas Lisa hinner hit innan. Jag kan lätt bli lite för mycket Sanna när jag är ensam med killar. Pust. Oh ja. Ska försöka dokumentera kvällen med kameran, så att jag kan dela med mig av - vad jag tror blir - en sjudundrandes kväll.
"Det är änna bäddat för det, eller vad säger du partyklänningen?"
Har ju snackat en del om att jag inte ska klippa av mitt hultsfredsband förrän jag blivit kär. Idag pallade jag inte längre. Alltså inte att inte vara kär. (Shit, två negationer i en och samma mening. Jag förstår bara sådana om jag skriver de själv.) I alla fall, så pallade jag inte med det där bandet längre. Efter varje dusch eller diskning så blev ju det där jäkla bandet blött och förblev så aslänge. Jobbigt!
Jobbigt var det också på jobbet i somras (jobbigt på jobbet...fyndigt jao.), för när jag skulle sätta på åkpass i biljettkassan på Liseberg åkte den där lilla flärpen - som stod ut från armbandet - mot alla gästers armar. Det fick jag lösa genom att liksom vika in den mot min handled och det var inte alls skönt. Samma problem var det om jag skulle vara lite gullig med någon och klappa lite och så... på någon... typ en kille... Då gled ju den där flärpen också emot hela tiden. Det kan väl aldrig vara skönt? "Och vad är det där" tänkte de/han/alla dem säkert. Säkert!
Men samtidigt så ville jag ju inte klippa av det. Jag hade ju faktiskt nästan lovat att det inte skulle ryka förrän mitt hjärta slog i en jämn hög puls för en guy. Aha. Så vad gör man? Loophole. There is always loopholes.
Med en kraft ifrån himlen eller bara från mig, så lyckades jag trä av mig bandet. Blev lite orolig mitt i mitt försök när handen antog en röd färg för att sedan nästan skifta i blått.
"Men du kunde väl bara ha struntat i det då och dragit tillbaka det" tänker du då. Smart, men bandet satt ont och hårt där det satt, medan jag försökte tänka kalla tankar för att få ner den lätta svullnaden som uppstod.
Började tänka på de där Saw-filmerna. Har de inte grejer runt fötterna i någon scen eller i alla fall något de måste få bort innan det är för sent? Det har jag för mig. Jag föreställde mig att det handlade om liv och död och vips så var festivalbandet inte längre en del av min kropp.
Undrar om någon kommer märka att jag inte har det på mig. Och jag undrar också vart det bär hän senare ikväll.
Vi kanske ses i vimlet. Då är det du som bjuder mig på en drink. Oh yes!
Pimpmuffins
Imorgon ska jag bjuda på muffins. Hoppas vi inte blir fler en sex. Då blir någon utan. Det vill inte jag.
Hora och president
Det var alltså jag, Lisa och Viktor, som myste till det.
"Vad fint du har det" sade Viktor lite förvånat fast att han varit hos mig en gång förrut. "Jag va så full sist så jag minns inte riktigt" tillade han. Det var han. Full alltså. Minst sagt. Denna gången fick det räcka med 3,5:or.
"Sanna, jag vill inte att du skriver med mitt namn varje gång vi dricker. Folk kommer tro att vi är alkoholister." sade Lisa - ännu en gång lite oroad.
"Nej, vi är inte alkoholister. Alkoholister are in deny. Jag skriver ju om det här."
"Jaja."
Kanske inte rätt tillfälle att berätta att vi ska gå ut imorgon=) Inte det, nej. Funderar på att baka världens coolaste muffins och bjuda på, på min förfest. Det är lite av ett problem jag har att jag aldrig can settle for a vanlig förfest. Antingen så måste jag bjuda på något extra eller så har jag planerat en lek eller två. Igår när jag föreslog för Lisa och Viktor att vi kunde leka på förfesten blev det mycket pust från Lisas sida.
"Kan vi inte bara sitta och prata som normala människor".
Vilka de där normala människorna är som hon pratade om, har jag ingen som helst aning om.
Tillbaka till igårkväll. Innan filmen tittade vi på "Bonde söker fru" då det plötsligt ringer i Viktors telefon och han utbrister: "ÅHHH, inte ringa NU!"
Lisa och jag dog lite. "Det finns väl värre tillfällen än att någon ringer under 'bonde söker fru'!?" viskade hon till mig. "Jaaa". Haha.
Efter att ha sett på "sex and the city" och alla fått stå ut med att jag mer än ofta läst med i replikerna, så bestämde vi oss för att spela "Neger och president".
"Har ni spelat det med en neger någon gång?" frågade Viktor.
"Nej" sade jag.
"På min skola var vi så snälla så vi kallade det för 'Hora och president' istället" sade Lisa stolt.
"Har ni spelat det här med en hora någon gång då?" frågade Viktor.
Tssss. Skoj.
Innan vi började passade Viktor också på att tillägga att han "för övrigt är väldigt bra på det här spelet". Eh... vi spelade runda efter runda utan att Viktor någonsin fick ta på sig min lilla prinsesskrona för att titulera sig själv som president.
"Nej, om vi skulle ta och gå" tyckte Lisa.
"Nej, vi kan inte gå förrän jag har blivit president och när jag har blivit det ska jag vara det i minst två rundor" utropade Viktor ganska bestämt. Jag kan säga så mycket som att de gick ganska sent. Haha.
Ja, i stort sätt bara killar.
Min kväll med Lisa på kobergs(kobajs)gatan igår var mysig. Först spelade vi alfapet och drack vin. Vi var inga höjdare direkt, men det var liksom lite svårt att tänka ut ord samtidigt som vi pratade om ytterst viktiga grejer. Typ killar och...ja, i stort sätt bara killar. Till slut orkade man liksom inte.
"Nej, nu lägger jag det här" sa jag och lade ute ordet, FLAME.
"Så får du också lägga något konstigt sen om du vill."
Man kan säga att jag vann. Eller i alla fall så ledde jag när vi lade ner spelet. Inte mer än rätt då, tycker jag.
Sen körde vi vår traditionella dialog, då jag börjar med att säga något i stil med:
"En drink..kanske?". Och Lisa säger:
"Eh... jag tänkte kanske att det var dags för dig att gå nu." Var på jag säger typ:
"Men åh.. nej.. tråk... hallå...?!"
"Jaja.." säger Lisa då. "Jag har ju ändå inget bättre för mig."
Förrut när vi drack drinkar hemma hos Lisa sprang vi mellan köket och balkongen eller köket och soffan i ett. Det var jobbigt. Nu har Lisa kommit på en lösning till vårt "latproblem". Istället för att blanda en drink i taget, så blandar hon en hel karaff. Hehe. Då slipper man springa utan kan bara böja sig fram och hälla upp en ny drink när den första (eller femte) blivit uppdrucken.
Eftersom Lisa är en sådan givmild person vill jag inte vara sämre tillbaka så vi kom överens om att hon skall få en Havanna Club samt 6 Heineken starköl av mig ("helst de stora heineken, men...beror på hur stor din plånbok är"). Vilken önskelista! Den skulle Lisas mamma fått se.
Sen var det också väldigt viktigt att hon fick det ganska snart så att hon hinner dricka upp det innan hon åker och säsongar. Det är nog inga problem;)
Brodern min var här idag. Jag bjöd honom på en utsökt lunch bestående av hemmagjord hummus, quornfiléer och sallad. Gott var det och oj, va min lägenhet var fin, tyckte han. Sjukt att han inte sett den förrän nu. Jag har ju bott här sen 1:a Februari. Tiden går, tiden går.
Mina inspelningsgrejer krånglade självklart, men nu har vi (han) ordnat så att jag åtminstone kan spela in någorlunda. Problemet är bara att jag inte kan höra mig själv sjunga samtidigt som jag spelar in, men jag måste ha lite lur på mig för att höra musiken. Eh... och med bara lite lur verkar det som att jag inte riktigt kan hålla takten. Det är komplicerat och tråkigt att både skriva om och prata om, så jag lämnar det så.
Har bara en fucking snus kvar och jag funderar på när jag ska unna mig den. Kokar nog lite kaffe och tar den nu. Ska testa och spela in lite till och sen hoppas jag att Miss Lease (Lisa) ringer mig om den antagliga (ord?) bion ikväll.
Bajs... är också ett ord... som funkar... i alfapet...Hur många poäng...? Det vet jag inte...
En större humiliation än att visa lite booty
Det gick bra att handla. Ifall någon undrar. Tillräckligt bra i alla fall. Brukar alltid get stuck med den där rullkorgen som bara har det där handtaget man drar korgen med och inte det man kan lyfta den med. Det resulterar i att jag alltid måste stå och visa mitt ass för ICAs kunder när jag måste böja mig ner efter alla varor vid kassan, eftersom jag inte riktigt vet hur bra det skulle gå om jag försökte lyfta upp "korgen utan handtag". Om jag misslyckades skulle det vara en större humiliation än att visa lite booty. I think.
Nu ringde mamma. Igen. Alltså, tredje gången idag för att vara korrekt. Hon börjar alltid med att tala om hur många saker hon ska säga. Tror det har med att göra för att jag ska orka lyssna på henne. Nu sa hon: "Jag har bara två saker att säga". (På mammas språk betyder det minst fyra.)
Det första hon skulle säga var att hon hade varit inne och kollat upp mina högskolepoäng från Svenskakursen som jag läste i våras. Fråga mig inte hur hon har det lösenordet. I alla fall fick jag VG på hela kursen. Skönt. Varför finns inte MVG? Kanske också skönt.
Det andra hon skulle säga trodde jag skulle vara något i stil med det första, men nej... Usch... Blir ledsen bara jag tänker på det. Får ont i magen.
Tydligen var det en kvinna som hade varit och handlat igår med sin hund och skulle stiga av spårvagnen på Redbergsplatsen. Vid avstigningen hade hundkopplet fastnat i dörren på något vis så... pust. Den lilla hunden hade fått springa som en galning efter vagnen och nästa stopp hade olyckligtvis inte varit förrän vid Svingeln. Hunden gick inte att rädda. Lille, vän. Lille, lille vännen.
Nu ska jag gå till Lisa och fira att hon avklarat sitt fysikprov. Lite vin på det och lyckan är gjord.
Vill också passa på att skicka en kär hälsning till min älskade två i Norge.
"Ni fattas mig."
Mamma, nej!
Rotade runt lite och insåg att jag måste fan handla.
"Gå och handla då!" skulle vara den normala tillsägelsen, "men!" säger jag. "Jag har ju inget fucking bankomatkort."
Tydligen var jag lite väl tankspridd efter min tripp till systembolaget förra torsdagen (och då hade jag inte ens börjat dricka än). Någonstans mellan olskrokens bolag och Danska Vägen 76B ligger ett hyffsat nytt kontokort begravt om inte någon "ärlig" människa råkat stoppa det i sin ficka.
"Ingen lycka där" säger jag då, för spärrservice tog vänligt emot mitt samtal. I lördags. Borde de inte ha skickat kortet åtminstone i söndags och borde då inte kortet ha dimpt ner på min dörrmatta någon gång..tja.. typ IGÅR!?
"Ingen lycka där", mitt kort med min tur har säkert kommit bort på posten.
Ringde mamma och fick tillåtelse att handla med kreditkortet.
"Så kan jag föra över det till dig sen".
"Nej, men det behöver du inte".
Jag blev lite tyst och hon föreställde sig nog att jag började smida oekonomiska planer så hon tillade:
"A, fast blir det en så där 900 kronor är det ju inte okej".
"Mamma, nej".
"Ja, nej men du ska ju inte köpa juldukar och så menar jag..".
Pust. Vad får hon allt ifrån? Det roliga är att om jag inte hade sagt att jag var tvungen att lägga på hade hon säkert börjat prata om juldukar och de där julgardinerna som hon har tänkt skulle vara så fina i mitt vardagsrum. Tydligen är de lite tjockare och "åh, ja de skulle nog vara jättefina med några silvriga ljusstakar och...".
"MAMMA! Nej."
Skriver mer sen. Måste fixa mig lite innan jag går till ICA. Publikfrieri ni vet.
"Om man bäddar får man ligga"
Lisa börjar dock bli lite orolig.
"Vaddå!? Ska du skriva om allt jag säger nu eller?!" sa hon i världens asgarv.
"Nej, men allt roligt du säger".
"Ah..a ja". Haha.
Lisa säger jämt en massa roliga grejer, så det lär väl bli en hel del.
Det senaste skojiga hon klämde ur sig var egentligen bara en misstolkning från min sida. Jag hade pratat lite om att jag står för allt jag skriver, eftersom jag har "mr truth" som stöttar mig i ryggen. Då sa hon något i stil med:
"A, du får väl bädda sängen då".
Något med "bädda säng" var det i alla fall, men jag lade självklart till med ett:
"Va?".
"Ja, om man bäddar får man ligga!". Jag dog. Av skratt alltså. Det gjorde nästan Lisa med när hon insåg vad jag hade tyckt höra henne säga. Men som penicillinet föddes ur ett misstag så gör även vissa skämt.
På onsdag kommer bror min hit. Då ska han hjälpa mig med att få igång mina inspelningsgrejer som jag inhandlade för ett tag sen. Emanuels försök att tackla den tekniska situationen att hjälpa mig med installationen gick nog inte riktigt som han tänkt sig, men jag var tacksam och vi hade kul ändå med windows ljudinspelare.
I alla fall så har jag nästan skrivit klart en asgrym låt idag. Lyssnade nämligen igenom ett band med låtidéer som mestadels "föddes" när jag gick i trean på gymnasiet. Hittade då världens grymmaste refräng, som jag helt glömt av att jag skrivit. Så om någon sen frågar mig - när denna låten är en megahit - hur lång tid det tog att skriva den där låten. Måste jag då - ärlig som jag blivit - svara:
"tjjjaah...typ tre år".
Så står de där som frågetecken och jag måste tillägga:
"Eller aha! Menar ni effektiv tid? Ja, i så fall är det nog bara tre da'r."
Och så kan de andas ut det där andetaget de tog vid mitt första yttrande.
Nej, nu måste jag välja kvällens film. Liv? JAAA och ett så jävla gött sådant.
"Saknad ziptröja? Hittelön:Mys"
Jag har inte varit ute idag. Än. Kanske inte blir av heller. Däremot har jag lyckats åstadkomma a whole bunch of things.
Jag har t.ex. tvättat. Två maskiner. Upptäckte en kvarglömd, ganska snygg, grå Elvine ziptröja, modell:kille nere i tvättstugan. Tänkte att den nog tillhör min kära fotbollsgranne eller så finns det ännu en oupptäckt, välklädd snubbe i mitt hus. Interesting.
Förrutom doing laundry så har jag diskat (fast det gör jag varje dag...typ.. i alla fall så är det nödv'ndigt varje dag) och även ägnat mig åt lite decorating.
Tyckte det var så tomt ovanför min säng. Nu är det inte tomt längre.
Ivrig som jag är orkade jag inte innan planera hur jag skulle klistra upp alla stjälkar och blad. Jag improviserade, som med mycket annat.
Det som brukar hända när jag improviserar är självklart att något går lite fel. Efter första försöket när alla bitarna var på plats tog jag några lätta steg bakåt för att iaktta mitt verk.
"Typiskt" tänkte jag. Självklart hade jag på något sätt lyckats fästa bitarna på väggen så att de bildade ett hak-kors.
Det kändes inte riktigt som bra karma att sova med ett sådant över huvudet, så det blev till att börja om. "Perfekt".
5 minuter senare hade självklart två blommor och en stjälk trillat ner från väggen. Då blev jag arg, roffade åt mig min Shaper Plus- hårspray från SEBASTIAN och gick loss på väggen. Nu sitter allt där det ska.
Apropå hak-korset där, så hände the strangest thing här om dagen när jag spelade Tetris. För alla som inte vet det så har jag varit beroende av Tetris i - låt oss säga - månad. Det är jag dock inte längre. Har inte spelat sedan i torsdags eftersom jag intalat mig själv att jag får otur då. Och det vill jag ju inte ha.
I alla fall så uppstod ett sådant där tillfälle då man drar på munnen, sen skrattar samtidigt som förvåningen innfinner sig i hela kroppen.
Läskigt.
Grannar emellan
Det bästa med att jag lovat mig själv att vara något så när helt ärlig på denna bloggen är att det kanske också kommer förhindra mig från att göra dumma saker.
"Nej, jag ska INTE!"
Detta hindrar ju självklart inte andra från att göra dumma saker. Eller jag vet inte om avsändaren till meddelandet jag vaknade av i morse tycker att han är särskilt dum. Frågan är om jag ens tycker det.
Det händer ofta att mobilen piper till i ottan och oftast är det faktiskt han - alltså min fotbollsgranne - som är i farten.
Jag ska inte säga att jag är bättre. Snarare kanske värre. I alla fall på antalet sms, för utformningen av mina meddelanden till honom ser ut ungefär som till vem som helst. Typ "läget?", "Vad görs?", "Hemma?".
Inte farligt alls.
Visserligen är väl hans sms till mig lika korta, men bakom de orden han skriver döljer sig en hel porrfilm.
När blev det plötsligt okej att sända mig nasty invitations?
Som någon sa: "man kan hitta alla svar inom sig!" och visst, är det så.
Det kan nämligen ha varit så att jag den 25 juni kl.01.14, plötsligt insåg att mitt favoritlag, dvs ÖIS och även det lag som nu herr granne spelar i, kanske i alla fall såg ett ljus i tunneln och hade chans att gå upp till allsvenskan 2009.
Och kanske var det så att jag att jag faktiskt bara ville hjälpa till lite.
"Många bäckar små" som någon annan sagt.
Hur kan då en 21-årig brutta, som fick sluta spela fotboll för att hon fick gräsallergi, hjälpa spelet i rätt riktning?
(SLÄPP SARGEN OCH KOM IN I MATCHEN!)
DÅ..kom jag plötsligt på den mest briljanta peppningstaktiken. Den bestod av ett sms med orden (håll i hatten): "Snygging, bäst på plan. Ta oss till allsvenskan och jag ska ge dig en avsugning du sällan glömmer!"
Det kan vara någonstans där som det faktiskt blev okej att skicka vilket sms som helst - grannar emellan.
I alla fall känner jag nu en liten tyngande press på mina axlar nu när det igår blev klart att ÖIS faktiskt går upp i allsvenskan 2009. (Samtidigt som jag självklart är överlycklig!) Kanske inte särsklit svårt att gissa varför min mobil pep till lite extra just i morse och kanske inte heller särskilt jättetufft att räkna ut vilket litet, men ack så innehållsrikt ord som gick att utläsa efter ett tryck på knappen "Visa".
"Åh gud ge mig frid"
Men det gjorde jag!
Klockan är tre och jag drar min första gäsp för kvällen. Eller natten som alla min grannar verkar tycka. Inte en lampa lyser. "Hon måste vara ung... och dum" tänker jag att de tänker om mig om de skulle gå upp mitt i natten för att slå en stråle och de ser mitt lyse sippra igenom mina och deras persienner. Eller så tror de kanske att jag sover med nattlampa. Kanske hellre det.
Jag har i alla fall tittat på film, för att komma till saken. Saken var ju det där med "åh gud" osv. Solstorm hette filmen.
För alla som undrar varför jag har glädjen att få välja och vraka bland filmer hit och dit varje kväll, så vill jag bara tala om att jag ju är en very famous and wellknown filmrecensent.
Nej, så är det ju inte. Vem är det? Alltså filmrecensent OCH känd.
Jag kanske inte är så insatt i branschen. Jag och min värld...tss. Nej!
Eller så kan det bara helt enkelt vara så att Lovisa - min inneboende som förövrigt aldrig är inne och knappt heller bor här - kom hem en dag med en mystisk, silvrig plåtväska i handen.
"Bankrån" tänkte jag.
"Film" sa hon. Och på den vägen är det.
För att dryga filmtittandet något går jag alltid in på imdb.com innan för att läsa recensioner av OBS! ytterst okända recensenter. Ja, de finns i alla fall! För att ytterliggare tillägga en bra grej om imdb - utöver de "okända recensenterna" - så kan man på den sidan härligt roa sig med att kolla åldern på olika skådisar. You'll be surprised...and entertained. Arbetslös/ -fri? Try it!
Recensionen till "Solstorm" fångade mitt intresse och jag fick ännu en gång skjuta upp "Shrek 3" och "The fountain" till en morgondag. "Oj, förlåt" som Erik skulle sagt, men jag kommer nog inte komma till den där "saken" förrän i slutet känner jag nu. Så blir det när man inte gör en tankekarta innan. Sant.
I recensionen stod det :
"This is a movie about good and bad. If you think good and bad is difficult before you see the movie, you will hopefully think it is even more difficult after seeing it. If you on the other hand believe that things can only be either good or bad, you will probably not like this movie."
Egentligen förstod jag inte någonting av det där. Jag kände nog helt enkelt bara för att se en svensk film.
Men! Jag gillade ju filmen. Det måste ju betyda att jag faktiskt inte tror på att saker är antingen "good" eller "bad" för i så fall skulle jag "probably not liked this movie." Lärorikt, minst sagt.
"Förlåt" säger jag igen (precis som Erik skulle sagt det). "Saken" var ju inte mer än att jag gillade ett av ledmotiven i filmen där de sjunger "åh gud ge mig frid". Men den fanns inte på youtube. Vet inte heller om det är någon vidare bra idé att försöka rota fram en text med tillhörande ackord. Jag vill inte att grannarna ska tänka: "Hon måste vara ung... och dum... och kristen!?" eller "Stackarn! Hon är kristen OCH sover med nattlampa"
Jo, just det. Egot i den svarta sammetssoffan gillade ju också filmen för att en av karaktärerna hette..ja, just det. Sanna. Tyvärr, visade det sig att... Fan, jag hade precis tänkt avslöja allt. Nej, men Sanna kanske inte handlade precis som jag skulle ha gjort. Men å andra sidan har jag tydligen svårt för att skilja mellan "good" och "bad".
Tell the truth the hole truth and nothing but the truth
Det här kommer inte bli svårt om jag nu faktiskt väljer att berätta hela sanningen.
Jag har alltid sagt att jag inte skulle kunna blogga, för om jag nu - faktiskt inte mot all förmodan - skulle börja blogga skulle jag vara tvungen att berätta hela sanningen.
"Jag tycker inte man ska blogga annars" brukar lillasyster S. Larén säga (d.v.s. jag).
Egentligen handlar det nog mycket i mitt tänk om publikfrieri. Jag är en riktig friare. Om jag skulle komma sist i kön till en sådan där klassisk frierikö, som det sjungs om i alla gamla visor (eller a..typ någon härlig av Evert Taube...) så skulle jag ändå lik förbannat få gå före. Jag vet inte om hela raddan före mig lite käckt skulle vika åt sidan vid min entré, men något i den stilen. Det är så.Det står skrivet på min kropp.
Jag friar hela tiden... ja, inga missförstånd, det handlar fortfarande and still about the little or big thing called publikfrieri.
Ja, jag tycker det är roligt att sminka mig, men visst har jag väl ändå i åtanke att någon ska se mig och skulle det mot all förmodan bli en ensam hemmakväll ändå (troligtvis inte för att jag blivit totalnobbad av någon) så skulle jag faktiskt ändå ta kort på härligheten och smyga in avtrycket i ett facebook-album.
Publik.
Och ja, jag kan vara ärlig och svara "ja" på den där lustiga frågan i vuxenkortleken: "Ställer du fram intressanta föremål eller böcker när du ska få gäster?".
Publik!
Ännu en gång "Jaaa" när jag dansar på Göteborgs flashiga eller taskiga dansgolv, så gör jag det inte bara för att min flasköl ska få sig en sväng om och se sin ägare försöka efterapa hela fucking MTV-repertoaren.
PUBLIK!!!
"A, men kontentan då" som Linda ungefärligt bukar säga. Jo, jag ger det som jag tror mig innerst veta att någon faktiskt skulle vilja läsa. Jag ger er mitt sannaste jag.
