Sjunger man tillräckligt kasst så vinner man
Jag har träningsvärk... Nej, jag är inte sur. Jag är snarare. Jippi! JAG HAR TRÄNINGSVÄRK. Jag hade varit nådigt besviken om jag inte hade haft det idag, för trots att jag inte sprang så jävla mycket igår, så var det ändå slitigt för mig. Men I did it! Mina första löpminuter gick hur galant som helst.
"Det här klarar väl jag" tänkte jag.
Några minuter senare blev det lite uppförsbacke och mer och mer folk syntes till. Då blev det plötsligt mycket jobbigare. Jag har ju fått lära mig att när man börjar löpa..tss... Ja, om man inte direkt har sprungit innan, så ska man alltid börja i en takt som är tillräcklig långsam och okrävande att man utan problem kan föra ett samtal med någon. Det blev pinsamt sakta för mig och därför var jag tvungen till att öka på lite när jag märkte att någon såg mig. Det var dumt. Nästa gång ska jag tänka att "jag är i alla fall ute och motionerar till skillnad från er!" och dessutom kan ju inte de ha en aning om hur långt jag har löpt. Jag kanske har sprungit en mil och är lite trött och att det är därför som jag springer så sakta=)
Pinsammast var det när jag hade sprungit tillräckligt länge och skulle varva ner med lite gång. Då kom det ett par som gick OM mig och de var bara ute på finpromenad. Jag tror att de bara ville jävlas!
På kvällen igår åkte jag hem till Tina. Vi tittade på Let's Dance, sjöng Sing-star och spelade Guitar Hero. Sing-star måste vara ett av världens onödigaste spel. Att sjunga en låt precis som någon annan har sjungt den och sen dessutom få poäng för det. Det är så långt ifrån min verklighet som man kan komma. Men vi hade väldigt roligt och sjunger man tillräckligt kasst så vinner man!
Vad jag ska göra idag? Oh... om jag ändå kunde avslöja det;)
"Det här klarar väl jag" tänkte jag.
Några minuter senare blev det lite uppförsbacke och mer och mer folk syntes till. Då blev det plötsligt mycket jobbigare. Jag har ju fått lära mig att när man börjar löpa..tss... Ja, om man inte direkt har sprungit innan, så ska man alltid börja i en takt som är tillräcklig långsam och okrävande att man utan problem kan föra ett samtal med någon. Det blev pinsamt sakta för mig och därför var jag tvungen till att öka på lite när jag märkte att någon såg mig. Det var dumt. Nästa gång ska jag tänka att "jag är i alla fall ute och motionerar till skillnad från er!" och dessutom kan ju inte de ha en aning om hur långt jag har löpt. Jag kanske har sprungit en mil och är lite trött och att det är därför som jag springer så sakta=)
Pinsammast var det när jag hade sprungit tillräckligt länge och skulle varva ner med lite gång. Då kom det ett par som gick OM mig och de var bara ute på finpromenad. Jag tror att de bara ville jävlas!
På kvällen igår åkte jag hem till Tina. Vi tittade på Let's Dance, sjöng Sing-star och spelade Guitar Hero. Sing-star måste vara ett av världens onödigaste spel. Att sjunga en låt precis som någon annan har sjungt den och sen dessutom få poäng för det. Det är så långt ifrån min verklighet som man kan komma. Men vi hade väldigt roligt och sjunger man tillräckligt kasst så vinner man!
Vad jag ska göra idag? Oh... om jag ändå kunde avslöja det;)
180 kr and no turning back!
Jag är inte arg längre. För det märktes att jag var arg igår va? Jag tog sju superduper-djupa andetag och fixade iordning min "dödsbädd". Först intalade jag mig att sänghimmeln kanske inte var så osymmetrisk ändå. Sen bytte jag ut min vemodiga svartvita plansch på en svartvit skog i gryningens dimma till min luciaplansch. Dessutom knöt jag till två stycken rosetter av ett rosa sidenband och fäste uppe på sänghimmeln. Ja, hellre barnsligt sött än att det luktar dött! Ångrar mig kanske lite i val av färg på överkastet. Jag brinner ändå alltid väldigt starkt för rosa och nu valde jag vitt. Jaja, man kan ju alltid ha två.
Jag var svenatrött igår. Om jag ska var ärlig så gick jag och lade mig redan klockan 21. Men det är bara bra, tänker jag, för jag är fast besluten om att ändra på mina vanor. Sovvanorna KOMMER automatiskt att BLI annorlunda i och med att jag typ ska börja jobba 06.00 somliga dagar. Det är bra!
Jag vill egentligen inte säga det här med risk för att det kan sabba alltihop, men... Jag har slutat snusa. Jag antar att ingen kommer att fråga mig "Varför?" så jag har inte kommit på en bra "line" för det än. "Du är dum i huvudet" kanske? Eller "Ja, men du är ju en idiot" eller nå't i den stilen.
SEN mina damer och herrar! (Här tog jag en paus på ungefär 10 min för att kunna fortskrida mitt skrivande i sanningens namn). Jag har härmed anmält mig till VÅRRUSET (180 kr and no turning back!). Det är inte JAG (eng. It's so not me). Nu GÖR jag nå't! Kolla! Så nu har jag ungefär 16 veckor på mig att bygga upp en sjuhelvetes kondition. Jag siktar mot stjärnorna, så jag tänkte vinna det där loppet. Alla vet ju vad som ÅTMINSTONE händer när man siktar mot stjärnorna och det är inte fy skam!
Nu eller aldrig. I många år har jag hört att man kan bli beroende av att träna. Jag har aldrig haft det problemet, men mitt ibland alla mina vardagsproblem tänkte jag nu placera det största problemet av dem alla. TRÄNING.
Run, Forest, Run!
Jag var svenatrött igår. Om jag ska var ärlig så gick jag och lade mig redan klockan 21. Men det är bara bra, tänker jag, för jag är fast besluten om att ändra på mina vanor. Sovvanorna KOMMER automatiskt att BLI annorlunda i och med att jag typ ska börja jobba 06.00 somliga dagar. Det är bra!
Jag vill egentligen inte säga det här med risk för att det kan sabba alltihop, men... Jag har slutat snusa. Jag antar att ingen kommer att fråga mig "Varför?" så jag har inte kommit på en bra "line" för det än. "Du är dum i huvudet" kanske? Eller "Ja, men du är ju en idiot" eller nå't i den stilen.
SEN mina damer och herrar! (Här tog jag en paus på ungefär 10 min för att kunna fortskrida mitt skrivande i sanningens namn). Jag har härmed anmält mig till VÅRRUSET (180 kr and no turning back!). Det är inte JAG (eng. It's so not me). Nu GÖR jag nå't! Kolla! Så nu har jag ungefär 16 veckor på mig att bygga upp en sjuhelvetes kondition. Jag siktar mot stjärnorna, så jag tänkte vinna det där loppet. Alla vet ju vad som ÅTMINSTONE händer när man siktar mot stjärnorna och det är inte fy skam!
Nu eller aldrig. I många år har jag hört att man kan bli beroende av att träna. Jag har aldrig haft det problemet, men mitt ibland alla mina vardagsproblem tänkte jag nu placera det största problemet av dem alla. TRÄNING.
Run, Forest, Run!
"Under utbildning". Vad för jävla utbildning?
Igår skulle min pappa borra upp min himmelssäng. Fel borr? Ja! Självklart. Givetvis. Absolut. Vad annars? Han fick göra det idag istället när jag inte var hemma... Jag orkar inte!!! Jag sa klart och tydligt att bredden skulle vara 120 cm, d.v.s. lika bred som min säng, men nej... 120 cm betyder tydligen 100-110 cm... Jag får flipp på saker som inte är symmetriska när de prompt ska vara det!! Dessutom ser hela jävla sänghörnan ut som en dödsbädd nu. Tänkte att det kanske skulle göra saken lite bättre att hänga upp den vackra planschen jag köpte. Nej! Verkligen inte. Hur kan jag ha tänkt så fel? Nu orkar jag inte prata mer om det. Jag blir bara arg och det gååår ju att rätta till. Självklart. Givetvis, Absolut. JA!!! Don't push it.
Jobbade på Valhalla idag. Det är ju ingen action direkt. Det gjorde inte saken bättre att jag fick bära en stor shiny skylt med texten "Under utbildning". Stefan - min "föreståndare" sade att:
"Det är för att de ska ha förståelse för att du är ny".
Jag vill inte vara så utpekad. Jag gillar inte att vara i en sådan där tycka-synd-om-mig-position. Dessutom gillade jag inte HUR namnskylten förklarade att jag var ny. "Under utbildning". Vad för jävla utbildning? Folk som aldrig jobbat i reception eller kassa tycker väl att det är världens mest IQ-befriade jobb? Det är det också ibland och därför vill man inte skylta med att man är så pass puckad att man inte kan allt, utan faktiskt går "en liten utbildning" för att ta 50 kr i betalt för ett bad. Gud, nu nervärderade jag mitt nya jobb alldeles mer än nödvändigt. Det är faktiskt närmare 1000 olika knappar och priser att hålla reda på, men det vet ju inte kunderna, så fortfarande... JÄVLA SKYLT.
"Ny på jobbet" hade räckt och faktiskt t.o.m. sett ut lite som en hyllning. Utpekad, men välkommen liksom. Lite så där löjligt pinsamt. Som en nollning ungefär.
Var i stan efter jobbet och köpte nya, svarta, shiny boots. Mmm. Med klack. Köpte nytt löshår med. Funderar på om jag ska limma in det permanent... Tyvärr är jag för trött för att ta ett sådant viktigt beslut nu. Men jag har väl sagt att jag har lagt ner alla planer på en "riktig" hårförlängning eftersom jag ska köpa en MAC istället!? Det är viktigt att poängtera att jag ENDAST lägger ner min stora dröm p.g.a. en ännu större dröm! Mycket viktigt.
Shit, det är lite kul att se hur mina tankar sakta men säkert börjat luta åt ett annat håll... Eller ska jag säga åt EN annANS håll. Mycket märkligt. Jag styr inte över det själv, jag lovar. Gud, mitt hemlighetsmakeri är utan dess gränser! INGEN VET mer än jag och............. så don't worry.
PS. Jag gick upp klockan halv sju i morse...
Jobbade på Valhalla idag. Det är ju ingen action direkt. Det gjorde inte saken bättre att jag fick bära en stor shiny skylt med texten "Under utbildning". Stefan - min "föreståndare" sade att:
"Det är för att de ska ha förståelse för att du är ny".
Jag vill inte vara så utpekad. Jag gillar inte att vara i en sådan där tycka-synd-om-mig-position. Dessutom gillade jag inte HUR namnskylten förklarade att jag var ny. "Under utbildning". Vad för jävla utbildning? Folk som aldrig jobbat i reception eller kassa tycker väl att det är världens mest IQ-befriade jobb? Det är det också ibland och därför vill man inte skylta med att man är så pass puckad att man inte kan allt, utan faktiskt går "en liten utbildning" för att ta 50 kr i betalt för ett bad. Gud, nu nervärderade jag mitt nya jobb alldeles mer än nödvändigt. Det är faktiskt närmare 1000 olika knappar och priser att hålla reda på, men det vet ju inte kunderna, så fortfarande... JÄVLA SKYLT.
"Ny på jobbet" hade räckt och faktiskt t.o.m. sett ut lite som en hyllning. Utpekad, men välkommen liksom. Lite så där löjligt pinsamt. Som en nollning ungefär.
Var i stan efter jobbet och köpte nya, svarta, shiny boots. Mmm. Med klack. Köpte nytt löshår med. Funderar på om jag ska limma in det permanent... Tyvärr är jag för trött för att ta ett sådant viktigt beslut nu. Men jag har väl sagt att jag har lagt ner alla planer på en "riktig" hårförlängning eftersom jag ska köpa en MAC istället!? Det är viktigt att poängtera att jag ENDAST lägger ner min stora dröm p.g.a. en ännu större dröm! Mycket viktigt.
Shit, det är lite kul att se hur mina tankar sakta men säkert börjat luta åt ett annat håll... Eller ska jag säga åt EN annANS håll. Mycket märkligt. Jag styr inte över det själv, jag lovar. Gud, mitt hemlighetsmakeri är utan dess gränser! INGEN VET mer än jag och............. så don't worry.
PS. Jag gick upp klockan halv sju i morse...
Jag vet vad jag vill ha när jag ser det
Folk tycker nog att mitt liv ter sig lite konstigt just nu. Att jag inte gör något viktigt utan bara sover hela dagarna. Det är sant. Så är det. Grejen är att jag går och väntar på att mitt liv ska sätta igång. Det var någon som sade:
"Man kan inte bara sitt hemma och vänta på att livet ska sätta igång. Man måste sätta igång det själv!"
Ja, fast... Jag har ju fått jobb på Valhalla och jag SKA få ett schema med tider. T.ex. så ska jag jobba där imorgon. Jag kan inte göra så mycket mer än att vänta på att de ska fixa tider till mig. Visst, jag ska vara på dem imorgon och säga att jag är väldigt "keen on" att jobba, men mer kan jag inte göra. Och vad det gäller mina fritidsaktiviteter, så MÅSTE jag vänta in födelsedagspengar innan jag kan gå och köpa mig en MAC, som i sin tur gör att jag kan komma igång med mitt musikinspelande. Så är det. Att jag inte festat på ett tag? Jag har för fan varit sjuk. Jag är fortfarande snuvig och halsen vill inte heller riktigt ge sig. Dessutom kommer jag antagligen inte att KUNNA hårdfesta så mycket inom den närmaste tiden för det tillåter inte min ekonomi. Det kommer ju inte hindra mig från att gå ut, men om jag kan dricka är en annan femma.
Fan, nu helt plötsligt slår det mig verkligen hur lite pengar jag har/kommer att ha. Det har ju för fan gått TVÅ VECKOR i januari och jag har inte jobbat mer än TVÅ dagar. Min februari-lön ser strålande ut from over here. Jävlar vad det pengaberget glänser.
Tapetletandet gick åt skogen igår. Det första jag tänkte när jag klev in i butiken och insåg att där fanns 1578 st pärmar med tapeter var:
"Det här kommer aldrig att gå!"
Jag vet vad jag vill ha när jag ser det, men problemet är just ATT se alla tapeter. Det är ju inga lättvikts-pärmar vi snackar om. Vissa pärmar var så otympliga och tunga att jag nästan blev arg.
Till slut gick jag - mot min blyghet - fram till disken och bad om hjälp.
"Jag letar efter tapeter med rosor på" sade jag.
Killen bakom disken såg ut att få en puls på 900 BPM och gick med ens och frågade en annan ur personalen. Istället för att den tillfrågade kvinnan "tog över" mig som kund och började hjälpa mig, så började hon istället att med låg röst förklara för killen var det fanns lite pärmar med rosentapeter. Killen tog fram tre pärmar.
"Bara tre?" tänkte jag.
Där hade jag stått i en kvart och tittat igenom TIO pärmar utan framgång.
"Här har du lite rosor som inte är så färgglada" sade han och pekade på en tapet. "Och här har du en jättestor ros..."
Det kändes som jag var två år och låg bredvid pappa med en sådan där pekbok. Eller det hade snarare varit MER givande. Det är ju oftast inte så att tapeterna i EN pärm skiljer sig åt som kaffe och mjölk. Det brukar nästan alltid vara en och samma tapet i 10 olika färgsättningar bara. Gillar man inte mönstret finns det ingen idé att fortsätta bläddra, men det var precis vad vi skulle göra, verkade killen tycka.
"Jag kan titta själv" sade jag vänligt och tackade så mycket för den lilla hjälpen. Ja, LITEN minst sagt. De tre pärmarna gav mig - som befarat - ingenting. Det ytterst mest fucking irriterande är att de just nu har en pågående skyltning med just rosentapeter i just den butiken. Ett helt fönster med fina rosor och det var ju dessa jag trodde att någon skulle föreslå och berätta lite mer om när jag ställt min första fråga vid disken. Att gå fram igen och be om mer hjälp skulle vara som att ge någon en kall örfil, kände jag, så jag gjorde inte det. Det skulle säkert bara ha lett till att jag hade varit tvungen att gå fram en tredje gång och så mycket mod fanns helt enkelt inte på lager.
Jag gick hem och så får pappa följa med mig någon annan gång.
Då ska jag inte gå därifrån förrän jag har hittat den rätte. Hehe. Tänk om man körde med det mottot på krogen!
I can run, but I can't ride. Öh. Jo.
"Man kan inte bara sitt hemma och vänta på att livet ska sätta igång. Man måste sätta igång det själv!"
Ja, fast... Jag har ju fått jobb på Valhalla och jag SKA få ett schema med tider. T.ex. så ska jag jobba där imorgon. Jag kan inte göra så mycket mer än att vänta på att de ska fixa tider till mig. Visst, jag ska vara på dem imorgon och säga att jag är väldigt "keen on" att jobba, men mer kan jag inte göra. Och vad det gäller mina fritidsaktiviteter, så MÅSTE jag vänta in födelsedagspengar innan jag kan gå och köpa mig en MAC, som i sin tur gör att jag kan komma igång med mitt musikinspelande. Så är det. Att jag inte festat på ett tag? Jag har för fan varit sjuk. Jag är fortfarande snuvig och halsen vill inte heller riktigt ge sig. Dessutom kommer jag antagligen inte att KUNNA hårdfesta så mycket inom den närmaste tiden för det tillåter inte min ekonomi. Det kommer ju inte hindra mig från att gå ut, men om jag kan dricka är en annan femma.
Fan, nu helt plötsligt slår det mig verkligen hur lite pengar jag har/kommer att ha. Det har ju för fan gått TVÅ VECKOR i januari och jag har inte jobbat mer än TVÅ dagar. Min februari-lön ser strålande ut from over here. Jävlar vad det pengaberget glänser.
Tapetletandet gick åt skogen igår. Det första jag tänkte när jag klev in i butiken och insåg att där fanns 1578 st pärmar med tapeter var:
"Det här kommer aldrig att gå!"
Jag vet vad jag vill ha när jag ser det, men problemet är just ATT se alla tapeter. Det är ju inga lättvikts-pärmar vi snackar om. Vissa pärmar var så otympliga och tunga att jag nästan blev arg.
Till slut gick jag - mot min blyghet - fram till disken och bad om hjälp.
"Jag letar efter tapeter med rosor på" sade jag.
Killen bakom disken såg ut att få en puls på 900 BPM och gick med ens och frågade en annan ur personalen. Istället för att den tillfrågade kvinnan "tog över" mig som kund och började hjälpa mig, så började hon istället att med låg röst förklara för killen var det fanns lite pärmar med rosentapeter. Killen tog fram tre pärmar.
"Bara tre?" tänkte jag.
Där hade jag stått i en kvart och tittat igenom TIO pärmar utan framgång.
"Här har du lite rosor som inte är så färgglada" sade han och pekade på en tapet. "Och här har du en jättestor ros..."
Det kändes som jag var två år och låg bredvid pappa med en sådan där pekbok. Eller det hade snarare varit MER givande. Det är ju oftast inte så att tapeterna i EN pärm skiljer sig åt som kaffe och mjölk. Det brukar nästan alltid vara en och samma tapet i 10 olika färgsättningar bara. Gillar man inte mönstret finns det ingen idé att fortsätta bläddra, men det var precis vad vi skulle göra, verkade killen tycka.
"Jag kan titta själv" sade jag vänligt och tackade så mycket för den lilla hjälpen. Ja, LITEN minst sagt. De tre pärmarna gav mig - som befarat - ingenting. Det ytterst mest fucking irriterande är att de just nu har en pågående skyltning med just rosentapeter i just den butiken. Ett helt fönster med fina rosor och det var ju dessa jag trodde att någon skulle föreslå och berätta lite mer om när jag ställt min första fråga vid disken. Att gå fram igen och be om mer hjälp skulle vara som att ge någon en kall örfil, kände jag, så jag gjorde inte det. Det skulle säkert bara ha lett till att jag hade varit tvungen att gå fram en tredje gång och så mycket mod fanns helt enkelt inte på lager.
Jag gick hem och så får pappa följa med mig någon annan gång.
Då ska jag inte gå därifrån förrän jag har hittat den rätte. Hehe. Tänk om man körde med det mottot på krogen!
I can run, but I can't ride. Öh. Jo.
Barbie-pink-walls be gone!
IKEA-besöket igår var inte som alla andra besök. För det första så köpte vi bara det vi skulle och för det andra så blev jag och mamma inte ovänner. Jag tror att det var min inställning som gjorde det. Skönt att man har ett sådant stort inflytande någonstans!
Jag köpte ett vitt överkast med blomsterrelieff, en plansch och grejer till min sänghimmel som jag ska göra. Jag är så bra. Måste nästan lägga upp en bild sen när min sänghörna är klar.
Idag ska jag gå och välja ut tapeter och färg till köket. Barbie-pink-walls be gone! Skönt att man har en tapet- och färgbutik på sin gata. Om jag hade varit en äcklig människa och använt ordet: "vardagslyx" hade jag nog placerat in det här. Jag vet inte varför jag spyr på det ordet. Jag återkommer med svar.
Fan, jag har lagt ner så mycket tankar på lördagen den 24, då vi ska ha den lilla middagen. att jag helt har glömt av att min födelesdag snart står och knackar på dörren. Vad fan ska jag göra på den dagen? Nu när jag inte bor hemma är det ju typ JAG som får bjuda mamma och pappa på tårta hemma hos mig. De kommer ju knappast göra tvärtom, eller? Jag vet inte hur det funkar. Men helst vill jag ju inte vara en själv en enda sekund den dagen, så jag får nog sätta igång och planera lite. Med att inte sitta själv menar jag ju självklart att ha kul också. Fick en spontan idé. Tina, vin, singstar. Jag ska lägga fram förslaget.
Nu ska jag äta nå't. (Schh.. säg inte till nå'n, men jag ska äta frukost, för jag gick upp så jävla sent.)
Jag köpte ett vitt överkast med blomsterrelieff, en plansch och grejer till min sänghimmel som jag ska göra. Jag är så bra. Måste nästan lägga upp en bild sen när min sänghörna är klar.
Idag ska jag gå och välja ut tapeter och färg till köket. Barbie-pink-walls be gone! Skönt att man har en tapet- och färgbutik på sin gata. Om jag hade varit en äcklig människa och använt ordet: "vardagslyx" hade jag nog placerat in det här. Jag vet inte varför jag spyr på det ordet. Jag återkommer med svar.
Fan, jag har lagt ner så mycket tankar på lördagen den 24, då vi ska ha den lilla middagen. att jag helt har glömt av att min födelesdag snart står och knackar på dörren. Vad fan ska jag göra på den dagen? Nu när jag inte bor hemma är det ju typ JAG som får bjuda mamma och pappa på tårta hemma hos mig. De kommer ju knappast göra tvärtom, eller? Jag vet inte hur det funkar. Men helst vill jag ju inte vara en själv en enda sekund den dagen, så jag får nog sätta igång och planera lite. Med att inte sitta själv menar jag ju självklart att ha kul också. Fick en spontan idé. Tina, vin, singstar. Jag ska lägga fram förslaget.
Nu ska jag äta nå't. (Schh.. säg inte till nå'n, men jag ska äta frukost, för jag gick upp så jävla sent.)
Missat samtal. Lisa.
A, nej, men Anders var bakis igår, så det blev ingen jävla film. Inte att JAG aldrig har ställt in något p.g.a. en dundersmälla, men då har det inte varit något viktigt! Gårdagen var viktigt. Nu blev det helt knäppt! Istället för att återskapa en dag kände man bara hur ännu en dag gled en ur händerna och nu måste man vänta ännu ett år om man skulle vilja försöka igen. Är jag patetiskt? Nej, jag är bara befogat irriterad. Jag har licens för att får vara tjurig. Absolut!
Men fy skam var ändå inte min gårdag. Allt BRA skedde lite väl sent bara. Först snackade jag i telefon med min nyfunna vän och sen gick jag och lade mig.
"Oj, vad roligt..." tänker ni.
Ja, det blev kul! För när jag hade somnat och klockan blivit efter fyra så ringde det i min mobil. Jag var så där yrvaken att jag inte förstod vad det var som lät och när jag väl förstått det tryckte jag bara på alla möjliga knappar för att få den att sluta låta.
När mobilen tystnat satt jag med den i handen en stund. Jag kände hur min hjärna segt, segt och sakta började vakna till liv för att förstå vad det var som hade hänt. På displayen framför mig stod det:
"Missat samtal.
Lisa."
Jag reagerade knappt och hann nog också tänka: "Vem är Lisa?" , för så jävla trött var jag. Innan jag riktigt blev klar i knoppen så ringde det igen. Jag svarade. Det var LISA! Min LISA!! Hon var full som ett ägg, även fast jag nog var för trött för att höra det, men det var i alla fall HON!!!
Ända från Chamonix ringer hon för att prata med mig bara för att hon känner för det. Jag blev så glad. Så jävla glad. Åååh! Med en gång var det som att jag blev någon annan när jag satt där i sängen. Någon starkare, mer stabil människa, som vet vad hon vill och gör roliga saker varje dag. Jag blev hon den där som jag varit när Lisa var hemma i Sverige. Det är inte det att jag inte kan vara denna versionen helt själv, men jag behövde verkligen bli påmind om hur hon var och hur hon kändes att vara. Tack Lisa!
Det är liksom inte bara dig jag har saknat utan också hur jag är när jag är med dig.
Vi pratade i 18 min! Jag ska också ringa henne när jag är full någon gång, för jag skulle bli alldeles för stressad i nyktert tillstånd när jag vet hur mycket pengar som rullar iväg.
Ikväll ska jag låna pappas bil och åka till IKEA med mamma. Jag älskar att köra bil. Lite jobbigt att det regnar bara, för mamma kommer antagligen sitta och hålla i sig i dörren då. Jag hatar så'na som inte litar på mina driving skills. Om du inte litar på mig, så åk inte med mig då! Och btw så är nog inte dörrhandtaget det ultimata att hålla fast i.
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAaAAAAAAAAAA!!!
SVT måste ha hört mina svordomar, för på tisdagar kl. 18.45 sänder de nu KENNY STARFIGHTER! Är det sant? JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA det är det!!
Men fy skam var ändå inte min gårdag. Allt BRA skedde lite väl sent bara. Först snackade jag i telefon med min nyfunna vän och sen gick jag och lade mig.
"Oj, vad roligt..." tänker ni.
Ja, det blev kul! För när jag hade somnat och klockan blivit efter fyra så ringde det i min mobil. Jag var så där yrvaken att jag inte förstod vad det var som lät och när jag väl förstått det tryckte jag bara på alla möjliga knappar för att få den att sluta låta.
När mobilen tystnat satt jag med den i handen en stund. Jag kände hur min hjärna segt, segt och sakta började vakna till liv för att förstå vad det var som hade hänt. På displayen framför mig stod det:
"Missat samtal.
Lisa."
Jag reagerade knappt och hann nog också tänka: "Vem är Lisa?" , för så jävla trött var jag. Innan jag riktigt blev klar i knoppen så ringde det igen. Jag svarade. Det var LISA! Min LISA!! Hon var full som ett ägg, även fast jag nog var för trött för att höra det, men det var i alla fall HON!!!
Ända från Chamonix ringer hon för att prata med mig bara för att hon känner för det. Jag blev så glad. Så jävla glad. Åååh! Med en gång var det som att jag blev någon annan när jag satt där i sängen. Någon starkare, mer stabil människa, som vet vad hon vill och gör roliga saker varje dag. Jag blev hon den där som jag varit när Lisa var hemma i Sverige. Det är inte det att jag inte kan vara denna versionen helt själv, men jag behövde verkligen bli påmind om hur hon var och hur hon kändes att vara. Tack Lisa!
Det är liksom inte bara dig jag har saknat utan också hur jag är när jag är med dig.
Vi pratade i 18 min! Jag ska också ringa henne när jag är full någon gång, för jag skulle bli alldeles för stressad i nyktert tillstånd när jag vet hur mycket pengar som rullar iväg.
Ikväll ska jag låna pappas bil och åka till IKEA med mamma. Jag älskar att köra bil. Lite jobbigt att det regnar bara, för mamma kommer antagligen sitta och hålla i sig i dörren då. Jag hatar så'na som inte litar på mina driving skills. Om du inte litar på mig, så åk inte med mig då! Och btw så är nog inte dörrhandtaget det ultimata att hålla fast i.
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAaAAAAAAAAAA!!!
SVT måste ha hört mina svordomar, för på tisdagar kl. 18.45 sänder de nu KENNY STARFIGHTER! Är det sant? JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA det är det!!
I min intima närvaro
Egentligen behöver jag bara säga en sak idag: www.asos.com
Men jag tycker det är ganska roligt att skriva, så jag KAN inte hålla mig. Hade världens längsta, men typ världens roligaste telefonsamtal igår. Humorn lever. Väcktes idag av att Lovisa ringde mig och när jag inte orkade svara så fick jag ett sms istället.
"Han é gay!" stod det i sms:et.
Bra jobbat att inte skriva ett namn utan bara "han". Jag hann ju tänka både tre och fyratusen tankar innan jag väl fick tag i henne. Det är ju inte det att Lovisa bara har haft EN manslem i åtanke de senaste åren, så jag kunde ju bara gissa. Blev för en halv sekund orolig att informationen gällde någon i MIN intima närvaro, men min "gaydar" (om jag nu har en så'n)är nog för bra för det eller ännu troligare så är jag inte tillräckligt het för att t.o.m. locka till mig spelare från andra laget. MEN Vem vet?
Att det var just "han" som var gay rörde inte mig i ryggen särskilt mycket. Det var mest kul och jävligt oväntat. Däremot kan Lovisa nog gå och gräma sig över att ha spillt lite för mycket tid på att tänka och grubbla över honom, "han". Stackarn. Det är ändå lite kul, fast tråkigt att behöva inse att en väldigt läcker man plays for the other team. Denna gången gjorde det mig ingenting, men nästa gång kanske det är min tur och min besvikelse... Eller DIN tur och DIN arma besvikelse!
Det finns de som säger att man aldrig kan få en dag tillbaka. Ibland önskar man hårt att det gick. Att man kunde få uppleva JUST den där dagen en gång till. Man kan ju lönlöst fortsätta hoppas på att man ska få ta studenten igen, men nu när inte tidsmaskiner finns kanske detta skulle vara en av de svårare dagarna att rekonstruera. Jag siktar lite lägre, för att lyckas. Jag gör så ibland, för att inte bli besviken. Så idag ska jag och Anders titta på American Pie, precis som vi gjorde för exakt sex år sedan idag. Det är stort!!
Är fortfarande lite förkyld, men what the heck. Pappa köpte ju Kleenex med balsam igår. Det innebär alltså pappersnäsdukar med ett tunt lager av balsam. Nej, idiot, inget jävla hårbalsam!! Meningen är väl att man inte lika lätt ska skava upp huden runt näsan när man snyter sig alla dessa 387 gånger om dagen. Jag råkade redan sabba upp det där när jag var hemma hos päronen och fick snyta mig i hushållspapper och servetter eftersom de inte ens hade några ynkans näsdukar. Fy fan.
Jävla skit, säger jag, för jag har börjat lira Alfapet på nätet och fått samma jävla addiction som jag hade till Tetris i höstas. I och för sig är Alfapet lite mer bildande och eftersom det handlar om ord är det ju inte fel spelval vad det gäller min framtid, men jag går ju lik förbannat och stressar fram ord ur alla bokstäver jag ser även när jag INTE spelar. Det är precis som när jag i tanken försökte passa in tetrisklossar i alla möjliga utrymmen. Mellan TV:n och byrån, i bokhyllan, i människors ansikten och mellan varorna på rullbandet i kön på ICA. Jag blev sjuk och nu håller jag på att trilla dit igen.
Så kul blir det aldrig på ICA Maxi
Äntligen ensam i min lägenhet. Låter kanske inte likt mig att säga så, men mamma och pappa har ännu en gång varit här en timme för mycket.
Åkte in till mammas jobb i stan igår. Jag vet inte vilken människa som bestämt att alla American Express-kontor ska se likadana ut. Inget fel på att det ska vara lika, men kunde man då inte ha valt en lite "roligare" inredning. Spygröna skärmar och ett jävligt jobbigt lysrörsljus. Usch.
Innan mamma kunde gå hem var hon tvungen till att gå på toa. Hon gör ALDRIG något "nytt" eller lämnar ett ställe utan att ha gått på toa. Hon kan knappt gå på bio för att hon är rädd för att behöva gå på toa och missa filmen. Hon är för härlig. Jag vet inte hur många gånger det har varit "panik" eller "väldigt jobbigt" för att inte hon har fått gå på toa i rätt sekund. Det är ju inte ens så att hon skulle kissa ner sig om hon INTE gick. Hon skulle säkert kunna hålla sig i flera timmar, som en vanlig människa. Men det "behovet" som hon själv har skapat är här för att stanna. Jag var också nära att trilla dit en gång. Jag började gå upp mitt i natten och kissa. Det är ju bara för jobbigt, så det lade jag av med. Och nu tänkte jag även lägga av med att "snacka kiss". (höhö ist.f. "snacka skit"). Visst, min blogg är ett forum för det mesta, men jag kommer ingen vart i min historia, känner jag.
Vi inhandlade ett duschdraperi på Åhléns och sen åkte vi hem till Mölndal. Hade en ganska mysig kväll, inget bråk och så tittade vi på Let's Dance. Fan, va Morgan Alling var bra. Sjukt bra. Han gör mig glad. Jag skämdes lite över att BlondinBella inte var bättre. Jag har ju en tendens att tala gott om henne, eftersom jag tycker det är coolt att en tjej som är helt talanglös kan få så mycket uppmärksamhet och tjäna så mycket pengar. Det ger ju ändå lite hopp åt folk, eller hur? I och för sig hade jag fått backa med min teori om hon visat talang i sin dans, men det var bara så jävla pinsamt. Äsch, skit i det.
Idag har min förkylning varit jäkligt jobbig och ond mot mig. Har hamnat i det där stadiet då det känns som att man ska få nysa asgött, men istället så sprängs ögonen och blir helt röda och tåriga. Thanks.
När pappa skulle köra hem mig erbjöd sig mamma att följa med och sätta upp mitt nya duschdraperi. Det fick hon. Meningen var att de sen skulle åka och handla lite, komma och lämna det hos mig och sen åka hem igen. Nej, vi kunde inte ta handlingen på vägen hem till mig eftersom jag vägrar gå bland folk och vara någon slags red-nose-reindeer. Nej, så kul blir det aldrig på ICA Maxi, det ska jag se till.
Planen ändrades i alla fall så klart och den enda som åkte och handlade var pappa. Mamma stannade och diskade. Och om ni hängt med tillräckligt i bloggen så vet ni precis vad lite "påbörjad städning" kan leda till. Jo, just det! Helrenovering.
Så nu sitter jag här... Julsakerna är borta, varenda möbel är dammad, spegelbyrån är putsad MED POLISCH och golvet är dammsuget. Ja, jag är INTE klar. Alla mina påslakan, lakan och kuddvar har noga blivit vikna om IGEN, trots att jag redan vikit dem en gång och samma sak hände även med alla mina handdukar. Mystiskt. Mitt extratäcke och mitt stora överkast har på något mystiskt vis flyttats ut i hallen och några lådor som väntat på att få komma ner till källaren har faktiskt flyttats ner till källaren. Gött.
Jag hängde med en liten bit på vägen av all städning, men sedan fick jag typ feber och var tvungen att sätta mig ner och dricka vichy vatten med äpplejucie. Det är min sjuk-drink. Har druckit den sen jag var liten och tänker fan inte sluta nu. Det är det enda roliga med att vara sjuk. I alla fall så upptäckte jag nyss att mamma lagt på en duk på mitt köksbord. Den är så jävla färgglad - och visst är den väldigt fin ibland - men åhh, jag kan se min mammas nöjda ansikte när hon så käckt lade på den.
"Gud, vad jag är bra och vad fint jag gör" tänkte hon säkert.
Det roliga är att när pappa skulle åka och handla och lämna oss ensamma i lägenheten sade mamma:
"Ja, åk du, så ska jag göra så fint i MITT kök".
"MITT KÖK" skrek jag.
Hon retas!! Fast jag gillar henne lite ändå.
Ikväll ska jag göra en massa roliga grejer. Först ska jag försöka hitta ett fint överkast-tyg. Sen ska jag försöka komma på hur jag ska måla/tapetsera om i mitt kök. Och SEN ska jag typ titta på TV och planera födelsedagsmiddagsaktiviteter. Wow, det där måste vara det längsta sammansatta ordet jag någonsin använt utan bindestreck. Coolt.
Vi hörs.
En alldeles egen puss
Tänkte bara sända en stor puss till Angelica.
Trots att hon inte åkte utomlands förtjänar hon också lite av mitt goda.
Trots att hon inte åkte utomlands förtjänar hon också lite av mitt goda.
Inse sin efterblivning
Mina sovvanor och mina ständiga tankar på att få rätt mängd sömn, tar fan livet av mig. I onsdags gick jag och lade mig runt tre på natten. Visst, jag hade suttit och haft ont i huvudet av trötthet i säkert två timmar, men jag tror någonstans att jag inte ska kunna somna om jag lade mig direkt. Att jag höll mig vaken resulterade i att jag fick världens nästäppa vid sänggåendet och det i sin tur ledde till att jag inte somnade förrän kl.06.00 ungefär. Fick ett sms av Tobbe kl.05.49 när han antagligen stigit upp för att gå till jobbet. Då ville jag dö. Hade jag inte somnat innan folk började stiga upp? Panik!
Igår var jag självklart sjuk IGEN. Snor. Fy. Orkade knappt röra mig ur fläcken. Tina kom ändå till mig på kvällen som bestämt. Hon var också förkyld, så what the fuck!? Vi planerade inför vår gemensamma lilla födelsedagsmiddag för de närmsta vännerna. Menyförslaget gick bra tills vi kom till efterrätten. Där tog det lite tid att komma överens och med när vi väl var klara utropade jag:
"Vi ska ju ha tårta också!"
"Vi kan ju inte ha tårta OCH efterrätt...!" påpekade Tina.
Fan, va jag är dum. Mamma tipsade om att Jerkstrands hade billiga tårtor. Jag och Tina höll på att skratta ihjäl oss när vi gick in och såg alla dessa tårtbilder, som tagna ur en kokbok från 70-talet. (www.jerkstrands.se)
Jag vill ännu inte avslöja vad vi till slut bestämde, men vi blev väldigt nöjda i alla fall. När jag är frisk ska jag nog orka planera klart alla aktiviteter också.
Roligt att jag är snörförkyld, men kände ändå nyss doften av syréner. Måste vara ett hjärnspöke.
"Erkänn att det är lite ovanligt att jag är uppe redan klockan nio!" säger jag glatt fast att jag för en kvart sedan var helt vansinnig.
Kl.07.42 vaknar jag av att grannen ovanför mig börjar dammsuga. Vem är tillräckligt störd i huvudet för att göra något sån't? Jo, det ska jag berätta för dig. Nämligen samma person som också väljer att dammsuga i 22 minuter!
Åååh, nej, det sluter INTE där. Ni vet hur man är kapabel till att vänja sig vid ett mullrande ljud om det är konstant. T.ex. när man försöker sova i en bil. Motorns brummande och däckens skrapande mot asfalten är något man ganska snart vänjer sig vid, så länge inga överraskande inbromsningar eller andra ljud uppkommer. Det var precis med den vetskapen, som jag försökte somna om under de första fem minuterna av dammsugningen. Jag var nästan inte irriterad alls faktiskt och när dammsugaren stängdes av efter dessa ynka fem, tänkte jag att det säkert hade varit nöden som krävt en dammsugning. Vem som helst kan ju lyckas tappa ut müsli över köksgolvet eller slå sönder ett glas.
Då hör jag hur dammsugaren sätts på ännu en gång och börjar suga. Den enda gången som man stänger AV sin dammsugare då man städer den ynka ytan på 29 kvm är om man MÅSTE byta munstycke, men inte ens då MÅSTE man egentligen stänga av den. Jo, men vänta!! Om man är efterbliven DÅ, DÅ, DÅ, DÅ MÅSTE man stänga av den och sen sätta på den igen. Och vet du vad man måste göra sen? Jo, men måste stänga av den igen och SEN! Ja, SEN måste man ju GIVETVIS sätta PÅ den igen, för man är ju inte direkt färdig. Nej, men jag tror vi stänger av den igen... fast HOPPSAN jag sätter nog på och stänger av den igen för säkerhets skull. Det är ju inte heller så att ljudet av en dammsugare när den startas eller stängs av går helt obemärkt förbi! AAAAAAAAAAAAHHH!!!
Jag vet inte hur hårt jag klurade på vad jag skulle banka med i taket för att få människan att inse sin efterblivning och gå och lägga sig. Det enda jag kunde komma på var mitt lisebergsparaply, men jag insåg ganska snabbt att min nästan febertempererade kropp inte skulle orka.
Jag gav upp och till slut tystnade dammsugaren. Jag KUNDE ha blivit ÖVERLYCKLIG, men jag vet inte riktigt om ljudet av lister som "skrubbas" är särskilt rogivande heller! Jag kan inte med 100% säkerhet säga att det var just detta som pågick, men det var ett ljudligt gnisslande kombinerat med ett skrubbande, som förflyttade sig runt rummet. Just det! Om man inte känner att man har stört tillräckligt kan man prova att ta på sig ett par skor och gärna klampa runt lite, flytta lite möbler och sluta för guds skull inte! Orkar jag nämna att dammsugaren kom på igen också? Nu har det gått över två timmar sedan den efterblivna städningen började och den verkar inte vara i närheten slut. Det är ingen ursäkt, men det kan ju vara en flyttstädning! Hon har säkert blivit vräkt! Idiot!
Det enda jag hade planerat för idag var att titta på Let's Dance med mamma ikväll och nu verkar det som att jag måste hitta på tiotusen sysslor till p.g.a. min för tidiga uppstigning. Fan.
För att citera morgonens barnprogramsledare:
"Glöm inte! NÄSTAN alla idéer är bra idéer."
Haha.
Igår var jag självklart sjuk IGEN. Snor. Fy. Orkade knappt röra mig ur fläcken. Tina kom ändå till mig på kvällen som bestämt. Hon var också förkyld, så what the fuck!? Vi planerade inför vår gemensamma lilla födelsedagsmiddag för de närmsta vännerna. Menyförslaget gick bra tills vi kom till efterrätten. Där tog det lite tid att komma överens och med när vi väl var klara utropade jag:
"Vi ska ju ha tårta också!"
"Vi kan ju inte ha tårta OCH efterrätt...!" påpekade Tina.
Fan, va jag är dum. Mamma tipsade om att Jerkstrands hade billiga tårtor. Jag och Tina höll på att skratta ihjäl oss när vi gick in och såg alla dessa tårtbilder, som tagna ur en kokbok från 70-talet. (www.jerkstrands.se)
Jag vill ännu inte avslöja vad vi till slut bestämde, men vi blev väldigt nöjda i alla fall. När jag är frisk ska jag nog orka planera klart alla aktiviteter också.
Roligt att jag är snörförkyld, men kände ändå nyss doften av syréner. Måste vara ett hjärnspöke.
"Erkänn att det är lite ovanligt att jag är uppe redan klockan nio!" säger jag glatt fast att jag för en kvart sedan var helt vansinnig.
Kl.07.42 vaknar jag av att grannen ovanför mig börjar dammsuga. Vem är tillräckligt störd i huvudet för att göra något sån't? Jo, det ska jag berätta för dig. Nämligen samma person som också väljer att dammsuga i 22 minuter!
Åååh, nej, det sluter INTE där. Ni vet hur man är kapabel till att vänja sig vid ett mullrande ljud om det är konstant. T.ex. när man försöker sova i en bil. Motorns brummande och däckens skrapande mot asfalten är något man ganska snart vänjer sig vid, så länge inga överraskande inbromsningar eller andra ljud uppkommer. Det var precis med den vetskapen, som jag försökte somna om under de första fem minuterna av dammsugningen. Jag var nästan inte irriterad alls faktiskt och när dammsugaren stängdes av efter dessa ynka fem, tänkte jag att det säkert hade varit nöden som krävt en dammsugning. Vem som helst kan ju lyckas tappa ut müsli över köksgolvet eller slå sönder ett glas.
Då hör jag hur dammsugaren sätts på ännu en gång och börjar suga. Den enda gången som man stänger AV sin dammsugare då man städer den ynka ytan på 29 kvm är om man MÅSTE byta munstycke, men inte ens då MÅSTE man egentligen stänga av den. Jo, men vänta!! Om man är efterbliven DÅ, DÅ, DÅ, DÅ MÅSTE man stänga av den och sen sätta på den igen. Och vet du vad man måste göra sen? Jo, men måste stänga av den igen och SEN! Ja, SEN måste man ju GIVETVIS sätta PÅ den igen, för man är ju inte direkt färdig. Nej, men jag tror vi stänger av den igen... fast HOPPSAN jag sätter nog på och stänger av den igen för säkerhets skull. Det är ju inte heller så att ljudet av en dammsugare när den startas eller stängs av går helt obemärkt förbi! AAAAAAAAAAAAHHH!!!
Jag vet inte hur hårt jag klurade på vad jag skulle banka med i taket för att få människan att inse sin efterblivning och gå och lägga sig. Det enda jag kunde komma på var mitt lisebergsparaply, men jag insåg ganska snabbt att min nästan febertempererade kropp inte skulle orka.
Jag gav upp och till slut tystnade dammsugaren. Jag KUNDE ha blivit ÖVERLYCKLIG, men jag vet inte riktigt om ljudet av lister som "skrubbas" är särskilt rogivande heller! Jag kan inte med 100% säkerhet säga att det var just detta som pågick, men det var ett ljudligt gnisslande kombinerat med ett skrubbande, som förflyttade sig runt rummet. Just det! Om man inte känner att man har stört tillräckligt kan man prova att ta på sig ett par skor och gärna klampa runt lite, flytta lite möbler och sluta för guds skull inte! Orkar jag nämna att dammsugaren kom på igen också? Nu har det gått över två timmar sedan den efterblivna städningen började och den verkar inte vara i närheten slut. Det är ingen ursäkt, men det kan ju vara en flyttstädning! Hon har säkert blivit vräkt! Idiot!
Det enda jag hade planerat för idag var att titta på Let's Dance med mamma ikväll och nu verkar det som att jag måste hitta på tiotusen sysslor till p.g.a. min för tidiga uppstigning. Fan.
För att citera morgonens barnprogramsledare:
"Glöm inte! NÄSTAN alla idéer är bra idéer."
Haha.
Den skadeglada varianten
Sa precis hejdå till Sofia. Vi var först och fikade på Condecco i kompassen och pratade om allt mellan himmel och jord. Hon berättade om sitt jobb på ett äldreboende och att hon fått se en och annan död människa. Fan, va hemskt. Är det bra att vänja sig så vid döden eller bör man undvika det? Måste man vara en speciell typ av människa för att t.ex. vara begravningsentreprenör eller vänjer man sig bara? Jag försöker undvika att prata om döden eftersom det alltid lämnar mig grubblandes och rädd.
Efter kaffedrickandet åkte vi hem till mig eftersom Sofia ville se mitt crib. Fick som vanligt beröm för mitt mysiga krypin. Vi satte oss med laptopen och kollade igenom bilder på gamla klasskamrater. Vissa har förändrats och vissa känner man igen! Hur som helst fick vi oss några glada skratt. Inte alla av den skadeglada varianten, men visst förekom det en del sådana också.
Jag har lite tråkigt, men det är nog ingen idé att ringa någon nu. Klockan är ändå halv elva på en onsdag och de flesta som jag känner som är hemma och bor i stan, är killar. Det kan lätt misstolkas som ett bootycall, speciellt när det är JAG som ringer.
Fan, vad jag längtar efter en MAC nu. Då hade jag kunnat spela in musik som känns LITE vettigare än att glo på TV.
Puss Lisa, Linda, Carro & Hammar.
Efter kaffedrickandet åkte vi hem till mig eftersom Sofia ville se mitt crib. Fick som vanligt beröm för mitt mysiga krypin. Vi satte oss med laptopen och kollade igenom bilder på gamla klasskamrater. Vissa har förändrats och vissa känner man igen! Hur som helst fick vi oss några glada skratt. Inte alla av den skadeglada varianten, men visst förekom det en del sådana också.
Jag har lite tråkigt, men det är nog ingen idé att ringa någon nu. Klockan är ändå halv elva på en onsdag och de flesta som jag känner som är hemma och bor i stan, är killar. Det kan lätt misstolkas som ett bootycall, speciellt när det är JAG som ringer.
Fan, vad jag längtar efter en MAC nu. Då hade jag kunnat spela in musik som känns LITE vettigare än att glo på TV.
Puss Lisa, Linda, Carro & Hammar.
MAX en kvart i uppoffring
Jag råkade precis putta ner min fina ljuslykta i golvet. JAAA, den gick sönder! Jag blev så arg att jag var tvungen att ta mig en lång, kall dusch.
När jag vaknade igår hade jag blivit sjuk. Slemhosta och värk i hela kroppen. Gick upp och tog en treo och sen somnade jag om. Mamma och pappa ringde 67 gånger på min hemtelefon och 34 gånger på min mobil. ÄNDÅ har jag vid flera tillfällen sagt att INGEN får ringa på min hemtelefon på dagtid. Jag SVARAR INTE. JAG SOVER DÅ! Jag blev asförbannad. Tillslut svarade jag i alla fall (I MOBILEN) och de frågade om jag ville ha lite potatis- och purjolökssoppa. Jaja, det ville jag väl då och eftersom klockan blivit fyra kände jag också att det kanske var dags att stiga upp.
När päronen kom frågade mamma om jag behövde hjälp med disken. I normala fall hade jag svarat nej, men eftersom jag mådde så pass dåligt lät jag henne bestiga min lilla kulle av orent porslin, som krävde MAX en kvart i uppoffring. Det är bara det att när mamma väl påbörjar ett projekt skall det göras ordentligt. Först diskade hon disken väldigt sakta och noga. Sen skulle hon dessutom TORKA disken och ställa in den i skåpet. Det gör jag ALDRIG (torkar den alltså). Sen upptäckte mamma att jag inte packat upp mina köksgeråd som jag fått i julklapp.
"Var hon tvungen att se det!" tänkte jag.
Det fick ta ytterligare en halvtimme att stuva om i mina skåp, så att allt skulle få plats. Varje gång jag går in i köket upptäcker jag en ny grej som hon fixat till. Kaffebryggaren rengjord, handduken bytt o.s.v.
"Det är ju så roligt" säger hon till sitt försvar.
Hur kan man finna njutning i att städa? Det värsta är att jag har ärvt hennes beteende och det börjar märkas mer och mer. It drives me nuts.
Under tiden som mamma renoverade mitt kök, så erbjöd sig pappa att torka mitt golv i badrummet. Jag har inte direkt orkat anstränga mig att göra det skinande rent under badkaret. Jag tittar inte där så ofta om inte min rakhyvel har trillat inunder vill säga. "Golvtorkning" enligt min pappa innebär även att handfat, badkar och toa blir skrubbade. Tack. Jävligt skönt att ha det gjort. Julhelgen har varit lite stressad. Att hinna dricka en massa öl OCH städa kräver en viss typ av motivation och den tycks ha tagit en månad semester.
Folk undrar varför jag har börjat använda hatt helt plötsligt. Förutom att det är jävligt snyggt och coolt och inte kräver så mycket frisyrarbete, så kan jag tillägga att jag hånglade med en kille på NEF en gång BARA för att han hade hatt.
Det säger väl allt?
Gick och lade mig hyffsat tidigt igår och sov ända till klockan två idag. Kan lite glatt konstatera att sömn är en jävligt bra medicin för idag är det bara lite slemhosta kvar av min "sjukdom". Ingen värk i kroppen och inte är jag särskilt trött heller. Hade tänkt ställa in med Sofia, men nu behöver jag inte det! Yeehaa.
Ha det *host* gött.
När jag vaknade igår hade jag blivit sjuk. Slemhosta och värk i hela kroppen. Gick upp och tog en treo och sen somnade jag om. Mamma och pappa ringde 67 gånger på min hemtelefon och 34 gånger på min mobil. ÄNDÅ har jag vid flera tillfällen sagt att INGEN får ringa på min hemtelefon på dagtid. Jag SVARAR INTE. JAG SOVER DÅ! Jag blev asförbannad. Tillslut svarade jag i alla fall (I MOBILEN) och de frågade om jag ville ha lite potatis- och purjolökssoppa. Jaja, det ville jag väl då och eftersom klockan blivit fyra kände jag också att det kanske var dags att stiga upp.
När päronen kom frågade mamma om jag behövde hjälp med disken. I normala fall hade jag svarat nej, men eftersom jag mådde så pass dåligt lät jag henne bestiga min lilla kulle av orent porslin, som krävde MAX en kvart i uppoffring. Det är bara det att när mamma väl påbörjar ett projekt skall det göras ordentligt. Först diskade hon disken väldigt sakta och noga. Sen skulle hon dessutom TORKA disken och ställa in den i skåpet. Det gör jag ALDRIG (torkar den alltså). Sen upptäckte mamma att jag inte packat upp mina köksgeråd som jag fått i julklapp.
"Var hon tvungen att se det!" tänkte jag.
Det fick ta ytterligare en halvtimme att stuva om i mina skåp, så att allt skulle få plats. Varje gång jag går in i köket upptäcker jag en ny grej som hon fixat till. Kaffebryggaren rengjord, handduken bytt o.s.v.
"Det är ju så roligt" säger hon till sitt försvar.
Hur kan man finna njutning i att städa? Det värsta är att jag har ärvt hennes beteende och det börjar märkas mer och mer. It drives me nuts.
Under tiden som mamma renoverade mitt kök, så erbjöd sig pappa att torka mitt golv i badrummet. Jag har inte direkt orkat anstränga mig att göra det skinande rent under badkaret. Jag tittar inte där så ofta om inte min rakhyvel har trillat inunder vill säga. "Golvtorkning" enligt min pappa innebär även att handfat, badkar och toa blir skrubbade. Tack. Jävligt skönt att ha det gjort. Julhelgen har varit lite stressad. Att hinna dricka en massa öl OCH städa kräver en viss typ av motivation och den tycks ha tagit en månad semester.
Folk undrar varför jag har börjat använda hatt helt plötsligt. Förutom att det är jävligt snyggt och coolt och inte kräver så mycket frisyrarbete, så kan jag tillägga att jag hånglade med en kille på NEF en gång BARA för att han hade hatt.
Det säger väl allt?
Gick och lade mig hyffsat tidigt igår och sov ända till klockan två idag. Kan lite glatt konstatera att sömn är en jävligt bra medicin för idag är det bara lite slemhosta kvar av min "sjukdom". Ingen värk i kroppen och inte är jag särskilt trött heller. Hade tänkt ställa in med Sofia, men nu behöver jag inte det! Yeehaa.
Ha det *host* gött.
Snart 22 år/timmar
Det känns som att jag bara har soffdegat idag och inte alls som att jag faktiskt jobbade ett par timmar i morse. Dock kan man inte klaga på att jag har slängt bort dagen alldeles eftersom jag just nu i denna stund varit vaken i snart tjugotvå timmar. TJUGOTVÅ timmar. Okej, då. Dra ifrån 2-3 timmar då jag tog mig en tupplur, men TJUGO timmar i alla fall och mer lär det väl bli. Var får jag all energi från? I och för sig krävde inte dagens aktiviter särskilt mycket av min kraft, men ändå! Var och storhandlade med moder jord och fader sol idag. Det var verkligen dags att bunkra upp lite. Speciellt som när jag fått för mig att ägg inte går att äta. Ägg har ju typ varit min basföda sen jag flyttade hit. Vad ska det bli av mig?
Känns lite jobbigt att jag inte har fått något schema på Valhalla ännu. Lite svårt att planera min vecka. Har i alla fall - för ovanligheternas skull - bestämt att jag och Sofia, från min klass på gymnasiet, ska leka på onsdag. Ska bli kul att snacka gamla minnen och jag förväntar mig även en del luftrapar, för det är hon helt enkelt bäst på.
Tittade nyss på "Kalle och Chokladfabriken", som jag lånat av Angelica. Den har jag inte sett sen den gick på bio. Såg den med Anders K på en av våra första "dejter". Jag kan inte fatta att det är typ tre år sen det begav sig. Time flies. På tal om att flyga så drar Big E till Venezuela imorgon. Ännu ett "so long", men bara för två veckor i och för sig. Värre blir det den 4 februari när Lovisa drar till Australien på obestämd tid. Obestämd tid enligt henne lutar väl åt en si så där två år kanske... Hoppas att folk börjar FÖRSTÅ hur lämnad jag blir hela tiden. I can go on and on and on, men vid det här laget borde ALLA har uppmärksammat den röda tråden i min nuvarande period av det så kallade livet. Jag kallar den här perioden för en prövning...ett test. Och om man tittar på statistiken så lär jag lyckas med ett MVG även denna gången. Det kan ju vara skönt att veta för både mig och för er.
Snart fyller jag år. Snart 22 år och snart 22 vakna timmar.
Känns lite jobbigt att jag inte har fått något schema på Valhalla ännu. Lite svårt att planera min vecka. Har i alla fall - för ovanligheternas skull - bestämt att jag och Sofia, från min klass på gymnasiet, ska leka på onsdag. Ska bli kul att snacka gamla minnen och jag förväntar mig även en del luftrapar, för det är hon helt enkelt bäst på.
Tittade nyss på "Kalle och Chokladfabriken", som jag lånat av Angelica. Den har jag inte sett sen den gick på bio. Såg den med Anders K på en av våra första "dejter". Jag kan inte fatta att det är typ tre år sen det begav sig. Time flies. På tal om att flyga så drar Big E till Venezuela imorgon. Ännu ett "so long", men bara för två veckor i och för sig. Värre blir det den 4 februari när Lovisa drar till Australien på obestämd tid. Obestämd tid enligt henne lutar väl åt en si så där två år kanske... Hoppas att folk börjar FÖRSTÅ hur lämnad jag blir hela tiden. I can go on and on and on, men vid det här laget borde ALLA har uppmärksammat den röda tråden i min nuvarande period av det så kallade livet. Jag kallar den här perioden för en prövning...ett test. Och om man tittar på statistiken så lär jag lyckas med ett MVG även denna gången. Det kan ju vara skönt att veta för både mig och för er.
Snart fyller jag år. Snart 22 år och snart 22 vakna timmar.
Så'n göteborgska att man blir knäsvag
Klockan är tio och jag har redan varit vaken i mer än fem timmar. Jag visste inte vad jag hette när klockan ringde imorse. Som tur var hade jag tänkt igenom mina morgonsysslor redan dagen innan för att inte behöva använda en så stor del av hjärnan. Fast det var nog inte så farligt ändå när jag väl kommit upp. Det är värre nu. Nu är jag jättetrött och om inte tv.nu talar om att det snart kommer sju avsnitt av vänner på raken, så kommer jag antagligen att bli lite sur. Med andra ord - jag kommer att bli sur.
Är det idag som julen ska dansa ut? Jag har ju ingen koll. I alla fall så har jag valsat runt i Valhallas korridorer innan solen vaknade. Jag fick gå med i "städet" och skola in mig. Det är meningen att jag ska dryga ut med det om jag inte får tillräckligt med timmar i receptionen. Soft jobb och snubbarna jag jobbade med var hur sköna som helst. "Milo" som den ena kallades pratar så'n göteborgska att man blir knäsvag. Jag har lite svårt för att koncentrera mig på det jag egentligen ska göra när den som ger mig direktiven pratar med en über-manlig dialekt. Men jag klagar inte;)
Städjobbet går i stort sätt ut på att torka golv och det gör man med en sådan där brum-sprut-tork-maskin. Inte lättare än lättast att manövrera alltid, men man är väl en stjärna, så det gick fint.
Egentligen skulle jag jobbat till kl.14, men det fanns inte så mycket kvar att göra, så jag blev hemskickad. Helt okej.
Jag går och oroar mig för att jag har tappat bort mitt svarta armband. Jag minns inte när jag hade det senast och nu kan jag inte hitta det. Det är nästan så att jag inte vågar börja storstäda i hopp om att hitta det, för bevikelsen som skulle komma av att jag inte hittar det skulle nog göra hela min dag till ett helvete. Kanske t.o.m. värre än så.
Nu är jag hungrig. Jag ska nog förflytta mig fem meter, så att jag hamnar i köket.
Oj, vad jag aldrig ska skriva på mornarna mer. Fantasin ligger fortfarande med huvudet på kudden. Precis där jag borde ha legat de senaste 12 timmarna.
Är det idag som julen ska dansa ut? Jag har ju ingen koll. I alla fall så har jag valsat runt i Valhallas korridorer innan solen vaknade. Jag fick gå med i "städet" och skola in mig. Det är meningen att jag ska dryga ut med det om jag inte får tillräckligt med timmar i receptionen. Soft jobb och snubbarna jag jobbade med var hur sköna som helst. "Milo" som den ena kallades pratar så'n göteborgska att man blir knäsvag. Jag har lite svårt för att koncentrera mig på det jag egentligen ska göra när den som ger mig direktiven pratar med en über-manlig dialekt. Men jag klagar inte;)
Städjobbet går i stort sätt ut på att torka golv och det gör man med en sådan där brum-sprut-tork-maskin. Inte lättare än lättast att manövrera alltid, men man är väl en stjärna, så det gick fint.
Egentligen skulle jag jobbat till kl.14, men det fanns inte så mycket kvar att göra, så jag blev hemskickad. Helt okej.
Jag går och oroar mig för att jag har tappat bort mitt svarta armband. Jag minns inte när jag hade det senast och nu kan jag inte hitta det. Det är nästan så att jag inte vågar börja storstäda i hopp om att hitta det, för bevikelsen som skulle komma av att jag inte hittar det skulle nog göra hela min dag till ett helvete. Kanske t.o.m. värre än så.
Nu är jag hungrig. Jag ska nog förflytta mig fem meter, så att jag hamnar i köket.
Oj, vad jag aldrig ska skriva på mornarna mer. Fantasin ligger fortfarande med huvudet på kudden. Precis där jag borde ha legat de senaste 12 timmarna.
Nu börjar salivet rinna
Det är alltid lika jobbigt när man vaknar vid den här tiden. Dels så måste man ganska fort bestämma kvällens aktivitet och sen är det också svårt att bestämma sig för vad man ska äta. Ska jag äta en jävligt sen frukost eller ska jag påbörja min dag med lunch? Det får nog bli lunchen, för mitt utbud av frukostmat är inte så gött just idag. Visserligen har jag hur många ägg som helst, men det hände en liten olycka förra veckan och nu äcklas jag av rena tanken på ägg. Jag tror att jag för ypperliga ovanligheters skull råkade få mig ett halvruttet ägg. Jag orkar inte prata om det, för nu börjar salivet rinna sådär som det gör innan kräkning. Det var nästan så att jag förstörde dagens lunch där!
Igår började kvällen på Respekt. Matilda Sjöberg fyllde år och stället var helt crowded med tjejkompisar till henne. Julia och Jessica höll ett asroligt tal om Matildas liv, från högstadiet fram till nu. Jag fick självklart vara med på ett hörn eftersom vi hade vår galna "Sommaren 2003" ihop. Oj, oj, oj, vilka galna dagar det var. En rad i talet var lite känslig, så Julia och Jessica fick fråga mig innan om den var godkänd. Och eftersom jag inte är den blyga, utan den andra, så var det ju helt okej att berätta om min tillfredsställande köksupplevelse en mycket tidig sommarmorgon.
Festen kom aldrig riktigt igån på Respekt så jag bestämde mig för att möta upp Phillip Gamble och hans "gäng" på Sticky. Grymt kul att träffa honom. Det var längesedan sist.
Idag är jag trött, fast inte för trött för att titta på film. Den jobbigaste tröttheten är faktiskt den då man inte ens orkar titta på en film. Då är det illa. Får jag bara i mig lite mat också, så är jag kanske t.o.m. så pigg att jag kan överväga tanken på en dusch. Maybe. Det blir i alla fall en ganska stillsam dag då jag börjar jobba klockan 06.00 imorgon. Så tidigt har jag aldrig börjat jobba! Jag kommer nog att vara hyffsat död. Oftast får man vara tacksam om jag är medvetslös, men åtminstone hemma från krogen vid den tiden. Hur ska detta sluta? Bra, hoppas vi!
En hälsning till Snöpalmen! Jag saknar dig och tänker på dig varje dag och med varje öl. Puss
Igår började kvällen på Respekt. Matilda Sjöberg fyllde år och stället var helt crowded med tjejkompisar till henne. Julia och Jessica höll ett asroligt tal om Matildas liv, från högstadiet fram till nu. Jag fick självklart vara med på ett hörn eftersom vi hade vår galna "Sommaren 2003" ihop. Oj, oj, oj, vilka galna dagar det var. En rad i talet var lite känslig, så Julia och Jessica fick fråga mig innan om den var godkänd. Och eftersom jag inte är den blyga, utan den andra, så var det ju helt okej att berätta om min tillfredsställande köksupplevelse en mycket tidig sommarmorgon.
Festen kom aldrig riktigt igån på Respekt så jag bestämde mig för att möta upp Phillip Gamble och hans "gäng" på Sticky. Grymt kul att träffa honom. Det var längesedan sist.
Idag är jag trött, fast inte för trött för att titta på film. Den jobbigaste tröttheten är faktiskt den då man inte ens orkar titta på en film. Då är det illa. Får jag bara i mig lite mat också, så är jag kanske t.o.m. så pigg att jag kan överväga tanken på en dusch. Maybe. Det blir i alla fall en ganska stillsam dag då jag börjar jobba klockan 06.00 imorgon. Så tidigt har jag aldrig börjat jobba! Jag kommer nog att vara hyffsat död. Oftast får man vara tacksam om jag är medvetslös, men åtminstone hemma från krogen vid den tiden. Hur ska detta sluta? Bra, hoppas vi!
En hälsning till Snöpalmen! Jag saknar dig och tänker på dig varje dag och med varje öl. Puss
En handduk!?
Efter att ha blivit noga tillsagd att från både höger- och vänsterhänta att skriva ett nytt inlägg tar jag mig nu snabbt i kragen och slänger ihop en resumé. Mitt förra inlägg som aldrig publicerades innehöll en noga detaljerad beskrivning av alla mina mellandagar, men jag har glömt det där nu och blickar framåt istället. Det kan aldrig sluta bra om man är långsint i början av året.
Juldagen - Flame med Carro och hennes vänner, köade till Jazzhuset, ångrade oss, köade i kuk-kön till Sticky, Carro & co. tröttnade och drog hem, jag drog till Big E på trädgårn som lovade att "göra min kväll" och det klarade han med bravur. Vad han än säger i framtiden så passar han att skaka sitt "bakre ess" till schlager och "after-ski-musik".
Citat av Big E: "Jag hade passat så bra som bög".
Svar av mig: "Nej, för du gillar tjejer".
Citat av Big E medan jag blev vild till "Girls just wanna have fun": "Retar du mig nu, Sanna?".
Jag svarade inte, men GIVETVIS!
Annandagen - Ehm... Flame? Ja, återigen, men det tål att tilläggas att karaoken var "paj" på juldagen, så jag var helt enkelt tvungen till att stilla mitt behov dagen efter, för att inte spricka. Det var Tina, jag och Tinas Erik. Jag drog sen vidare och festade med Kjelle och hans reseledargäng. Internt som fan, men jag hängde på, bäst jag kunde. D.v.s. jävligt bra, som alltid!
27/12 - Hängde med Carro i Onsala. Passade på att vara med mitt älsklingshår dagen innan avfärden till St Anton. Tittade på "Selma"-produktionen och blev besviken för att jag inte syntes någon enda fucking stans i luciatåget. Dessutom hade de valt att INTE ha med den fina scenen där vi tågar utanför fysiken i yrande fake-snö med levande ljus. De menar alltså att jag gladeligen ska betala drygt femhundra kronor i kvartalet i TV-avgift för att sen inte ens få vara med i rutan? Sån't kan jag inte förstå.
28/12 - Hej då, Carrå! Jag överlämnade motvilligt över Carro till Österrike. Hängde hemma hos päronen och tvättade all min smutstvätt.
29/12 - Minns fan inte...
30/12 - Blev runtvisad av Pierre på min nya arbetsplats, Valhalla. Blev typ förälskad i alla trevliga människor som jobbade där och kände mig som hemma på direkten.
Ja, ja, ja....återigen Flame på kvällen, men denna gången med Big E. Jag kan härmed konstatera att ALLA går ut på juldagen, men INGEN går ut dagen innan nyårsafton. Vi hade i alla fall sjukt kul med båda biljard (KLART JAG VANN, VAD TROR NI!?) och karaoke. Big E lindade stället runt sitt lingfinger med "Jammin" (B. Marley) och "A la la la la long (Girl I wanna make you sweat)". Jag var nästan stolt. Om jag sjöng Lisa Nilsson? Också en dum fråga!!
På nyår fick jag världens finaste present. Nej, det var inte den goda trerättersmiddagen, som jag och Matilda (mest Matilda) stod för. Och nej, det var inte min lycka över att jag hade lyckats göra mig sjukligt snygg med hatt, lösögonfransar och klänning. Nej, det var inte heller Filips nyårsfestliga hus och gästfrihet. Världens finaste present kom hem till mig iklädd en mössa med renar och världens lyckligaste leende. Linda, min Linda. Norge - som måste ha blivit överlyckliga åt hennes ankomst i oktober - hade äntligen gått med på att släppa iväg henne till Sverige.
"Nu är du där du hör hemma" sade jag högt och markerande.
Tack alla ni som var med på nyår och gjorde den så underbar. Jag vill dock påpeka att mitt underbara nyår slutade efter tolvslaget. Resten av kvällen är typ för kass för att ens skriva om, men jag gör ett försök.
"Festen" som vi var bjudna till, var vi helt plötsligt inte välkomna på och när några av oss till slut fick komma in i alla fall lyckades jag ramla ner för en trappa och skaffa mig ett blåmärke lika stort som en ytterdörr. Oj, på tal om ytterdörr. Den hade festinnehavaren LÅST inifrån med nyckel så att alla hundra gästerna skulle gå en säker död till mötes vid en möjligt brand. Eller var det inte så hon måste ha tänkt?
Idioti, men nu är det något jag struntar i. (rim)
Middagen hos Filip, dansen hos Filip och rakterna utanför Filip. Allt detta tillsammans med underbara, självklara människor gör ändå att jag minns det sista av år tjugohundraåtta som något vackert.
Nyårsdagen - Jag och Linda smög oss över till Nordlanders våning och åt italienskt. D.v.s att jag och Linda släpade oss över gården till Angelica och Jeanette där vi mölade i oss pizza. Vi tittade på foton från nyår, snackade och skrattade. Linda sov sen hemma hos mig igen. Myselipys.
Igår jobbade jag på Valhalla i receptionen. 1000 000 priser att hålla reda på, men både asroligt och överkomligt. Tjejerna jag jobbade med var störtsköna och när jag gick hem för dagen kändes det som att jag redan jobbat där i en månad. Så ska det vara.
Big E ringde och tackade för att jag hade ringt honom på nyår -TVÅ gånger (pinsamt) - och undrat hur det var med honom. Min oro var befogad då han ju inte druckit en droppe på typ två månader, men hade införskaffat ett helt lock - dagen till ära. Ibland är han ett levande bevis på: "Gör mot andra så som du vill att de ska göra mot dig".
Ilade till Borås-bussen efter kneget och for för att träffa Angelica och Linda. Angelica pluggar ju i Borås och har därför också en mycket mysig lägenhet där. Jag läste godnatt-sagor hela kvällen... Kanske inte låter så roligt, men boken som hade valts ut handlade fast och enbart om sex. Sex, sex, sex.
"Vad tänder en kvinna på?", "Vad fantiserar mannen om?", "Diabetes och sex", "Sex på äldre da'r", "Så förbättrar du ditt sexliv" o.s.v.
Roligast var det när vi läste den detaljerade beskrivningen om petting och förspel. Vi följde varenda steg till punkt och pricka. Händerna i luften, upp, ner, hit, dit och inte ett öga torrt. När vi "valde hand" insåg Linda att hon inte riktigt vet vilken hand hon "brukar" runka med. Tillslut satt hon med båda händerna i luften. Den människan är ju inte nådig när det kommer till män;)
Vi läste även avsnittet om "Handikappad och sex". Vi lärde oss att en människa som är förlamad i underkroppen fortfarande kan tillfredsställa sin partner och att detta kan göras med t.ex. "händer, munnen, en handduk o.s.v. ". En HANDDUK!? Fatta att vi låg ner och kippade efter luft! Vaddå en handduk? Linda spånade vidare: "Vaddå ska det vara frotté eller kökshandduk?". Det fanns inget slut på våra skratt, men natten kom och tog mig med och tillslut sussade alla så gott, så gott.
Idag har jag sagt "hej då" till Linda. Imorgon far hon till Phuket och om det vill sig "illa" så lär jag inte återse henne förrän i maj. Hemska tanke. Jag blir alltid lika konstig vid avsked och försöker alltid placera den sista kramen i min viktigaste minnsebank, för att kunna plocka fram den när jag vill. Jag lyckades hålla mig från tårar så länge Linda såg mig, men när jag och Angelica kommit runt hörnet så började jag böla i alla fall.
"Hon kommer ju snart hem igen" sade sötaste Angelican och kramade mig där jag stod med händerna framför ansiktet. Det måste ju ha hjälpt, för nu är jag inte LIKA ledsen längre. Bara hon tar hand om sig, vår lilla vilda mus. Hel, ren, brun och utan könssjukdomar vill jag möta min Linda i ett soligt maj, fast allra helst i ett soligt april!
Puss hej och Grattis till Matilda Sjöberg som fyller 20 år idag!!!
Juldagen - Flame med Carro och hennes vänner, köade till Jazzhuset, ångrade oss, köade i kuk-kön till Sticky, Carro & co. tröttnade och drog hem, jag drog till Big E på trädgårn som lovade att "göra min kväll" och det klarade han med bravur. Vad han än säger i framtiden så passar han att skaka sitt "bakre ess" till schlager och "after-ski-musik".
Citat av Big E: "Jag hade passat så bra som bög".
Svar av mig: "Nej, för du gillar tjejer".
Citat av Big E medan jag blev vild till "Girls just wanna have fun": "Retar du mig nu, Sanna?".
Jag svarade inte, men GIVETVIS!
Annandagen - Ehm... Flame? Ja, återigen, men det tål att tilläggas att karaoken var "paj" på juldagen, så jag var helt enkelt tvungen till att stilla mitt behov dagen efter, för att inte spricka. Det var Tina, jag och Tinas Erik. Jag drog sen vidare och festade med Kjelle och hans reseledargäng. Internt som fan, men jag hängde på, bäst jag kunde. D.v.s. jävligt bra, som alltid!
27/12 - Hängde med Carro i Onsala. Passade på att vara med mitt älsklingshår dagen innan avfärden till St Anton. Tittade på "Selma"-produktionen och blev besviken för att jag inte syntes någon enda fucking stans i luciatåget. Dessutom hade de valt att INTE ha med den fina scenen där vi tågar utanför fysiken i yrande fake-snö med levande ljus. De menar alltså att jag gladeligen ska betala drygt femhundra kronor i kvartalet i TV-avgift för att sen inte ens få vara med i rutan? Sån't kan jag inte förstå.
28/12 - Hej då, Carrå! Jag överlämnade motvilligt över Carro till Österrike. Hängde hemma hos päronen och tvättade all min smutstvätt.
29/12 - Minns fan inte...
30/12 - Blev runtvisad av Pierre på min nya arbetsplats, Valhalla. Blev typ förälskad i alla trevliga människor som jobbade där och kände mig som hemma på direkten.
Ja, ja, ja....återigen Flame på kvällen, men denna gången med Big E. Jag kan härmed konstatera att ALLA går ut på juldagen, men INGEN går ut dagen innan nyårsafton. Vi hade i alla fall sjukt kul med båda biljard (KLART JAG VANN, VAD TROR NI!?) och karaoke. Big E lindade stället runt sitt lingfinger med "Jammin" (B. Marley) och "A la la la la long (Girl I wanna make you sweat)". Jag var nästan stolt. Om jag sjöng Lisa Nilsson? Också en dum fråga!!
På nyår fick jag världens finaste present. Nej, det var inte den goda trerättersmiddagen, som jag och Matilda (mest Matilda) stod för. Och nej, det var inte min lycka över att jag hade lyckats göra mig sjukligt snygg med hatt, lösögonfransar och klänning. Nej, det var inte heller Filips nyårsfestliga hus och gästfrihet. Världens finaste present kom hem till mig iklädd en mössa med renar och världens lyckligaste leende. Linda, min Linda. Norge - som måste ha blivit överlyckliga åt hennes ankomst i oktober - hade äntligen gått med på att släppa iväg henne till Sverige.
"Nu är du där du hör hemma" sade jag högt och markerande.
Tack alla ni som var med på nyår och gjorde den så underbar. Jag vill dock påpeka att mitt underbara nyår slutade efter tolvslaget. Resten av kvällen är typ för kass för att ens skriva om, men jag gör ett försök.
"Festen" som vi var bjudna till, var vi helt plötsligt inte välkomna på och när några av oss till slut fick komma in i alla fall lyckades jag ramla ner för en trappa och skaffa mig ett blåmärke lika stort som en ytterdörr. Oj, på tal om ytterdörr. Den hade festinnehavaren LÅST inifrån med nyckel så att alla hundra gästerna skulle gå en säker död till mötes vid en möjligt brand. Eller var det inte så hon måste ha tänkt?
Idioti, men nu är det något jag struntar i. (rim)
Middagen hos Filip, dansen hos Filip och rakterna utanför Filip. Allt detta tillsammans med underbara, självklara människor gör ändå att jag minns det sista av år tjugohundraåtta som något vackert.
Nyårsdagen - Jag och Linda smög oss över till Nordlanders våning och åt italienskt. D.v.s att jag och Linda släpade oss över gården till Angelica och Jeanette där vi mölade i oss pizza. Vi tittade på foton från nyår, snackade och skrattade. Linda sov sen hemma hos mig igen. Myselipys.
Igår jobbade jag på Valhalla i receptionen. 1000 000 priser att hålla reda på, men både asroligt och överkomligt. Tjejerna jag jobbade med var störtsköna och när jag gick hem för dagen kändes det som att jag redan jobbat där i en månad. Så ska det vara.
Big E ringde och tackade för att jag hade ringt honom på nyår -TVÅ gånger (pinsamt) - och undrat hur det var med honom. Min oro var befogad då han ju inte druckit en droppe på typ två månader, men hade införskaffat ett helt lock - dagen till ära. Ibland är han ett levande bevis på: "Gör mot andra så som du vill att de ska göra mot dig".
Ilade till Borås-bussen efter kneget och for för att träffa Angelica och Linda. Angelica pluggar ju i Borås och har därför också en mycket mysig lägenhet där. Jag läste godnatt-sagor hela kvällen... Kanske inte låter så roligt, men boken som hade valts ut handlade fast och enbart om sex. Sex, sex, sex.
"Vad tänder en kvinna på?", "Vad fantiserar mannen om?", "Diabetes och sex", "Sex på äldre da'r", "Så förbättrar du ditt sexliv" o.s.v.
Roligast var det när vi läste den detaljerade beskrivningen om petting och förspel. Vi följde varenda steg till punkt och pricka. Händerna i luften, upp, ner, hit, dit och inte ett öga torrt. När vi "valde hand" insåg Linda att hon inte riktigt vet vilken hand hon "brukar" runka med. Tillslut satt hon med båda händerna i luften. Den människan är ju inte nådig när det kommer till män;)
Vi läste även avsnittet om "Handikappad och sex". Vi lärde oss att en människa som är förlamad i underkroppen fortfarande kan tillfredsställa sin partner och att detta kan göras med t.ex. "händer, munnen, en handduk o.s.v. ". En HANDDUK!? Fatta att vi låg ner och kippade efter luft! Vaddå en handduk? Linda spånade vidare: "Vaddå ska det vara frotté eller kökshandduk?". Det fanns inget slut på våra skratt, men natten kom och tog mig med och tillslut sussade alla så gott, så gott.
Idag har jag sagt "hej då" till Linda. Imorgon far hon till Phuket och om det vill sig "illa" så lär jag inte återse henne förrän i maj. Hemska tanke. Jag blir alltid lika konstig vid avsked och försöker alltid placera den sista kramen i min viktigaste minnsebank, för att kunna plocka fram den när jag vill. Jag lyckades hålla mig från tårar så länge Linda såg mig, men när jag och Angelica kommit runt hörnet så började jag böla i alla fall.
"Hon kommer ju snart hem igen" sade sötaste Angelican och kramade mig där jag stod med händerna framför ansiktet. Det måste ju ha hjälpt, för nu är jag inte LIKA ledsen längre. Bara hon tar hand om sig, vår lilla vilda mus. Hel, ren, brun och utan könssjukdomar vill jag möta min Linda i ett soligt maj, fast allra helst i ett soligt april!
Puss hej och Grattis till Matilda Sjöberg som fyller 20 år idag!!!
