Fuck it
Äckliga halvfabrikat och sju sorters kakor
Det gick inte HELT som planerat då jag efter att ha hämtat pyntet i källaren och kommit upp till lägenheten inser att jag låst in mina nycklar i källaren. Fuck. Som tur var, inte mina "hemnycklar" utan bara själva källarnycklarna. Jävlar. Aja... Ringde samma person som jag alltid ringer när det uppstår problem - som helt enkelt är för jobbiga. Pappa.
"Vad ska jag göra åt det?" undrade han och jag blev lite besviken. "Du kan väl gå och ringa på Christian eller någon annan granne".
"Åh, nej" tänkte jag. "Det vill jag inte!"
Slängde iväg ett sms till Chrille efter mycket tvek, men han befann sig Uddevalla och kunde inte hjälpa mig.
Jag vet inte vad som är så jobbigt med att ringa på en granne. Jag tror det är det här med de första sekunderna då grannen har öppnat dörren och innan man fått förklara vem man är och vad man vill... Med min fantasi kanske inte orden skulle vara särskilt svårhittade, men med min osäkerhet så vägrar jag nog att hitta ringklockan på dörren. Det fick bli pappa i alla fall som fick komma och lösa mitt problem. Han ringde på en granne och "vips" så var nycklarna till rätta igen.
"De hängde så fint i låset så" sa pappa som är världens bästa pappa och självklart måste berömma mig även när jag har klantat till det.
Självklart kom inte pappa BARA för att hjälpa mig med nyckelproblemet. Vi skulle ju åka och handla också. Vid kassan stod jag och pappa och diskuterade annat folks inköp. Varför köper folk hem äckliga halvfabrikat och sju sorters kakor? Var är maten? Där stod jag med min vagn full av kikärtor och pesto. Och då är jag ändå bara 21.
Skrev musik till en text igår. Texten skrev jag i huvudet innan jag somnade här om dagen. På något lustigt vis skriver jag som bäst när jag ligger och precis ska sova. Kanska för att det är just då som jag inte har NÅT annat som måste göras än att sova och NÅT måste man ju ändå tänka på innan John Blund har fullbordat sitt jobb.
Just det! Minns att min farmor och farfar hade en sänglampa när jag var liten där John Blund höll upp ett paraply och att just paraplyet var själva lampskärmen. Undrar var den är nu? Har ett vagt minne av att denne John blund var "färgad" också. Kan det varit så? Ska fråga farfar nästa gång jag träffar honom. Skulle också väldigt gärna vilja ha den där lampan. Väldigt gärna.
I alla fall så vet jag inte om jag någonsin kan spela upp den där låten för någon. Kanske för Lisa eller för någon mer om jag är full. Den är ganska elak och egentligen menar jag nog inte allt jag sjunger. Eller jo.. jag menar det när jag är arg. Texten är i alla fall jäkligt bra och det känns inte bortkastat att tonsätta den. Kanske spelar in den i smyg någon gång.
Kände idag på förmiddagen att mitt adventspynt inte var riktigt perfekt, så jag fick gå hela vägen ner till inredningsbutiken Iems - alltså affären som ligger ända på andra sidan av mitt hus - och införskaffa en fin fin adventsstjärna. Sneglar på den hela tiden. Den är så vacker. Nästan lika vacker som... som... som... ja, jag får väl säga "som en dag" då, för egot i mig har inte riktigt funnit sin bekväma plats idag.
Innan jobbet följde jag med pappa till Smådjursakuten för att hämta hem min härliga, lurviga, underbara pissepatt, Panter. Lille plutten hade en liten slang i näsan, stackarn när han kom där i sin lilla bur. Vi gick in i ett rum tillsammans med veterinären och när hon ställt ner honom på britsen blev han jätteivrig med att få komma ut. Åh, vad jag kramade honom. Han var i sitt esse, omringad av tre personer som han kunde alternera mellan för att få så mycket kel som möjligt. Veterinären skrattade och berättade att han hade börjat spinna så fort någon av de hade kommit in i rummet och att han aldrig riktigt hade förstått att de ibland ville undersöka honom när de började ta på honom. Han hade bara trott att de ville kela. Däremot hade pappa blivit uppringd här om dagen var på en sköterska hade frågat om Panter vanligtvis var så snäll att man i princip fick göra vad som helst med honom. Hon menade på att om det inte var så var det ett tecken på att han kunde vara ganska sjuk. Pappa hade bara skrattat och förklarat att det är precis så Panter alltid är.
"Man kan hålla honom upp och ner om han vill." hade pappa sagt. "Han låter en göra vad som helst" . Det är sant.
Det tog längre tid en väntat hos veterinären. Hon gick igenom hur Panter skulle sondmatas och ta medicin hit och dit. Stackars liten. Hon sammanfattade hans diagnos som "Bukspottskörtelsinflammation". Tror ni hon snubblade på det ordet några gånger eller?
Hon berättade att hans magont hade lett till att han inte velat äta och "om en överviktig katt inte äter, så dröjer det inte länge förrän levern tar skada och väntar man ett par dagar kan det vara rent livsfarligt" sade hon.
Haha överviktig!
Han väger tydligen ca 1 kg mer än han skall. Typ som 10 kg mer för en människa. Jag vet vad det kilot består av. RÄKOST!
Jag har sagt till mamma och pappa att de inte får ge honom det, men det är tydligen svårt att säga "nej" till de där ögonen och det där jamandet och strykandet på benen.
Jobbade på Liseberg idag och fick äran att sitta med Patte igen. Denna gången sket han inte ut ett kinderägg till mig, men han lurade mig glatt med att visa upp en lapp var på det stod ett telefonnummer och "Ring. Puss!". Han sade att det var från en mamma som hade handlat av honom. Jag gick lätt på det tills han inte kunde hålla sig längre. ÅH! Hade typ varit roligare om han inte avslöjat sig alls!
Han gjorde i alla fall så att jag själv blev på lurigt humör och när Tina skickade ett sms och frågade om det var något speciellt hon behövde ha med sig till mig imorgon (när vi ska ut) svarade jag: "Ett glatt humör och alkohol. Just det! Man måste ha tomteluva på sig också!".
"Mitt skämt" höll tills hon skrev tillbaka att hon inte ägde någon luva och då kände jag mig inte tillräckligt "rolig" för att låta henne gå och inhandla en luva, för att imorgon bara få mig ett jävligt gott skratt. Jag avslöjade mig.
Imorgon blir det alltså då julmys hos mig med efterföljande utgång. Om jag ska bjuda på något? Självklart! Inte så mycket, men pepparkakor och glögg är väl alltid något. Hade först bara tänkt bjuda på alkoholfri Blossa, men efter att Kjelle nämnt hans "hemmabryggeri" kommer det även att finnas en flaska starkglögg att åtnjuta. Jag har dessutom tänkt ett steg i förväg och köpt plastmuggar, för jag tänker inte stå och diska femton koppar med fastklistrad saftsörja dagen efter. Ja, för runt femton pers. har jag räknat ut att vi blir. Hammarberg bangar antagligen - tråken ska på någon konsert - men om han kommer/hade kommit med sina vänner så blir/hade vi blivit över tjugo. Kanske lika bra då... Vi träffas ju ändå ute sen=)
Nu ska jag handtvätta my "good" bra och titta på hur John Malkovich går tillväga för att få ligga med en brud... alltså i filmen "Farligt begär".
PS. Jag måste ha sett ut som en riktigt tomte i kassan idag för en manlig gäst klockan 21 på kvällen tyckte att det var dags för mig att gå hem och ta hand om mina nissar. Innan jag förstod skämtat hade jag både en och två gånger associerat till att det var något helt annat jag skulle gå hem och ta hand om. Jaja... ;)
Boven i dramat hade "Frank Dandy"-trosor
Tinas sånglektion gick bra. I alla fall om du frågar mig. Som sin nya läxlåt fick hon "Gläns över sjö och strand". Den är inte helt lätt den låten. När hon hade gått fick jag som vanligt ångest över att vara helt jävla fucking själv, men efter att ha upptäckt "Me, myself & Irene" bland alla DVD-skivorna - en film jag velat se, men inte sett - mådde jag genast bättre. Härlig film by the way. Den har sina ställen.
Sov till klockan TVÅ igår. Kände mig helt drogad när jag väl bestämde mig för att stiga upp och påbörja dagen. Hade ett par missade samtal på mobilen och kände mig tvungen att ringa upp pappa. Han sade att Panter mådde bättre och att han skulle komma och hämta upp mig kvart i fyra. Helvete! Mindes då att jag ju så snällt skulle följa med och hälsa på morföräldrarna. Åh! Det såg pissigt stökigt ut i min lägenhet. Insåg att jag bara skulle hinna "städa" i en kvart om jag också skulle hinna göra mig något så när fin. Valde att bestiga diskberget. Bra val!
Slängde ihop en frisyr och drog på mig en klänning. Färg: svart. Alltid.
Blev lite sen ner till bilen så pappa valde att komma upp en sväng. Passade på att lösa två av mina gnagande problem. 1. Stoppade ner mina luciaskor i en kasse och räckte över dem till pappa. "Lämnas till skomakaren för lagning".
2. Räckte även över lappen till kemtvätten och bad honom gå över gatan och hämta kappan.
Sjysst! Nu känns inte axlarna lika tunga längre.
Åkte först och handlade lite i saluhallen inför morföräldrabesöket. Det skulle tydligen fikas med brieost och baguette.
Jag fick lite smått panik när mitt öga började skava. Tittade mig i spegeln insåg att min lins gått sönder. Helvete. Det blev till att åka hem och hämta en ny. Jag som alltid brukar ha en reservlins i väskan 99 gånger av 100.
Tillbaka till stan efter linshämtningen för att hämta upp mamma och sen bar det av till Toltorpsdalen. Det är kul att träffa mormor och morfar. Mormor ger mig alltid så många kramar och talar alltid om för mig hur fin jag är. Fick en femhundring för att jag var så fin. Undrar om jag hade fått mer eller mindre om hon tyckt att jag var ful!?
Men hon är ärlig min mormor. Pappa hade skrivit ut en bild på mig - min presentationsbild på facebook - eftersom hon ville ha en nytagen.
"Åh, du ser nästan ut som en filmstjärna" sade hon "fast du är nästan snyggare på bilden än i verkligheten".
Haha. Sant.
Vi fikade och pratade lite om min Panter och även om min mosters nya och gamla katter. En av hennes gamla katter sprang bort i somras och kom aldrig hem igen. Då säger mormor:
"Det är väl säkert någon som har ätit upp henne...Kanske ett djur".
Jag och pappa började skratta och pappa tillade:
"Ja, vi får väl hoppas att det var ett DJUR som åt upp henne".
Lilla mormor.
Fick skjuts till repet med Erik och Yes. Mycket riktigt hade Eriks bror - vid senaste besöket - trott att jag varit en hemlig älskare eller liknande. Tjitjing! Det var tydligen heller inte första gången som det hade råkat bli lite fel i tajmingen. Stackars Erik. Orka bortförklara när man är oskyldig.
Erik frågade mig vad jag skulle göra senare och när jag svarade: "Kings Head" kallade han mig för alkis, samtidigt som han hällda upp en öl till sig själv. Han är ju inte mycket bättre han, men snäller är han då jag också fick smaka på hans Staropramen. Tack.
Repet gick väl framåt, men omotivationen flaggade med sin närvaro. Det är fan bara en vecka kvar tills vi ska köra! Andas... Det löser sig. På måndag ska vi öva igen och då ska jag rycka alla i kragen.
Stack till Kingan strax efter nio. Där möttes jag av entusiastiska kramar från Lisa, Annika, Hammar och Kjelle. Hammar var så ivrig att han t.o.m. slog huvudet i lampan när han skulle sträcka sig fram för att överlämna en bamsekram. Aj aj aj.
Måste jag verkligen gå in på detaljer?
Det blev "efterfest" hos mig i alla fall. Jag, Kjelle, Lisa och Hammar. Denna gången var det i alla fall inte jag som drog fram "Sanning & Konsekvens"-kortleken! Jag nämner inga namn, men boven i dramat hade Frank Dandy-trosor på sig.
Det blev dock inte så många "konsekvenser" då alla var så lata och inte orkade resa på sig. Kändes som leken slutade väldigt plötsligt och innan man visste ordet av så sov i alla fall Hammar. Hur jag vet det? Jo, han andas så jävla tungt och det hörs även om man inte delar säng.
Kjelle tog bussen 07.22. Palla! Vi andra sov till klockan ett och avnjöt sedan - efter många "om" och "men" och "nej" och "trött" och "din tur" - var sin pizza. Varenda liten smula på min pizza var en egen himmel. Tack Gud.
Vi tittade på Vänner och jag och Hammar skjöt upp våran "ragga- på-18-åringar-på Sticky-kväll" som vi så käckt hade skakat hand på dagen innan.
"Nästa torsdag" föreslog Hammar trött.
"Eller nästa igen" sade jag, ännu tröttare.
Jag tror inte jag ska göra ett piss idag. Kanske försöka julpynta lite eftersom första advent är på söndag och mitt "främmande" på lördag förväntar sig nog lite julmysig inredning. Ska ner i källaren och kolla julpyntsläget nu.
Ciao
Pissen e på sukus
Passade på att ta mig en långpromenad igår när Anders skulle komma hit. Gick och mötte honom utanför Lisebergs huvudentré. Hade på mig min väldigt stora pälsmössa. Den som jag och Lisa köpte var sin av när vi var och shoppade en dag. När man har den på sig är det svårt att frysa. Dock frös jag lite om tårna eftersom mina "luciaskor" - alltså vinterskorna jag fick av Göteborgs Lucia - hade gått sönder IGEN. Bytte precis dragkedjan på en av de och nu har den pajjat igen. Fan. Måste typ gå och lämna in de idag. I denna väderlek är jag lite smått beroende av varma skor.
Fan, också! Har inte hämtat ut min kappa från kemtvätten än! Vilken fredag var det jag skulle ha gjort det? Oops. Måste verkligen göra det sen. Ibland hade det varit jävligt bra med en mamma i min etta som tjatade på mig så att saker blev gjorda eller en pappa som gjorde allt åt mig. Om ni frågar mina vänner så har jag redan en pappa som gör allt åt mig. Om ni frågar mig, så får ni inget svar.
Hyrde film med Anders. Det blev "Anchorman" och "Guldkompassen". Den förstnämnda hade jag sett innan, men inte han och den måste ju alla ha se någon gång! Guldkompassen hade ingen av oss sett och ja... Sevärdheten var inte i topp på den filmen. Det urartade i att jag - som tyckte att filmen var lite sämre än Anders tyckte - började leka med fjärrkontrollen och bytte kanal så fort det blev spännande, stängde av ljudet ibland och i vissa fall testade jag hur mycket jag kunde höja innan han sa till. Han sa aldrig till. Jag tror att Anders kommer bli en bra pappa en vacker dag. Klarar man av mitt otåliga, barnsliga beteende är man inte långt ifrån bäst.
Vaknade i morse av att mamma ringde med den jobbiga nyheten att min älskade Panter ligger på sjukhus. Han hade fått ont i magen igår och bara legat helt stilla. Han hade varken druckit eller kissat, så mamma och pappa hade åkt med honom till Smådjursakuten. Det ligger precis vid mig, så jag funderar på att gå och hälsa på honom lite senare. Stackars liten "pissen e på sukus". Men det är väl inget allvarligt? Katter kan väl bli lite förkylda/småsjuka som människor kan?
När man talar om trollen! Nu ringde pappa och uppdaterade mig. De hade ringt från sjukhuset och berättat att Panter hade hög feber, ont i magen och att de hade gett honom vätska och penicillin. Det gick däremot inte bra att hälsa på honom eftersom han behövde vila och de kommer att ha kvar honom över natten.
Klarar inte av om det är något allvarligt. Speciellt inte nu.
Tina kommer hit senare för en sånglektion. Nu är klockan 14.14 och jag får lov att önska mig något. Tänker alltid att jag ska önska mig "det där", men får lov att hejda mig och istället önska "det där". Oj, det här var nog mitt mest givande blogginlägg någonsin. Och oj nu använde jag mig av ironi. Oj. Oj då.
Be, please. A rainy day.
Ensam Sanna Söker
Trodde i en förutsägbar värld att lördagen skulle bestå av en pytteliten förfest med en pretty good efterföljande utgång. Efter att ha gjort ett sms-utskick med en inbjudan till denna "lilla" kväll och sen inte fått särskilt många entusiastiska svar blev mina förhoppningar inte bättre.
Man ska dock - av egen erfarenhet - inte ropa "hej" förrän man kommit över bäcken. Tre säkra gäster - Lisa, Annika och Clara - blev istället åtta glada.
Lisa, Annika, Clara, Angelica, Jeanette, Per, Gustav Ö och sist och störst VIKTOR HAMMARBERG. Haha. Det var lite som att se ett spöke när Hammar helt plötsligt befann sig i min hall. Man hade ju liksom ställt in sig på att inte se honom förrän si så där i... MAJ!? kanske. Jag var dock överlycklig att någon gett upp Norge och kommit hem igen;)
"Välkommen till Sverige. Det är här du hör hemma." sade jag och gav honom en stor kram.
Tänker nu på att han kramade Linda och Carro för bara en vecka sen. Häftigt.
Förfesten blev lyckad. Jag drack precis rätt mängd öl för att hålla mig på den där skapliga nivån då jag bara är en gnutta flörtig mot allt och alla utan att liksom vara FÖR påträngande.
Vi tog en spårvagn till sta'n och mötte upp Kjellin på Grönsakstorget.
Haha, även om denna kvällen var väldigt rolig och härlig så är det svårt att beskriva den därefter. Det verkar som att stämingen och detaljerna liksom har fallit bort från mitt minne.
I alla fall så dansade jag bara med Hammar första delen av kvällen. Han dansar bra, jag dansar bra, vi dansar bra. Så då dansar vi helt enkelt. Ball.
Tog en drink och kvällen slog över till påträngande och lite för flörtig. Drog till mig Kjellin, vilket är ett ypperligt smart drag av en onykter kicka då denne snubbe är den enda i hela världen - vi säger det - som kan bli onykter och uppraggad av mig men som ändå inte vill hångla. Haha. Han kanske är bättre på att tänka konsekvenser än vad jag är. Jag bryr mig inte så mycket. Tycker mest att allt är roligt (eller tråkigt) i stunden.
Märkte att klockan ändrat plats på sina visare och då jobb väntade på söndagen var jag tvungen att börja bege mig hemåt. Kände (ååååh) hur jag inte ville sova ensam. Mitt stora problem. Försökte få Kjelle att göra mig sällskap, men kanske sände ut fel signaler då jag precis stått och tryckt mig mot honom på dansgolvet. Jag ville bara inte vara ensam, men han ville prompt vakna hemma. Den har jag hört förr.
Jag gav mig efter ett tag och vi gick mot hans tåg. Tanken var väl att jag skulle hitta något slags färdmedel på vägen där. Vi hann inte långt förrän det kändes som jag fick ett slag i huvudet. Jag orkade inte röra ens en tå och kvällen bara vände på en sekund. Kjellin undrade varför jag stannade. Jag vände mig om och stirrade in i ett butiksfönster och bad honom att fortsätta gå. Sen började jag gråta. Varför? Varför?
Kjellin brydde sig inte ens om att fråga "varför" utan tog mig bara under armen, satte mig ner på den lilla trappan bredvid fönstret och lade sin arm om mig. Jag bara grät. "Var är Lisa!?" kom jag ihåg att jag sade.
Har tänkt lite på att jag kanske någon gång skulle kunna börja gråta bara så där med tanke på allt... men har inte oroat mig särskilt mycket eftersom jag tänkt mig att Lisa då skulle befinna sig bredvid och sina mina tårar på 1,7 sekunder.
Vatten + sälta gjorde att Kjellin missade sitt tåg och blev ändå tvungen att spendera natten med "ensam Sanna söker". (haha coolt namn. Hade lätt ställt upp i det programmet.)
Nej, det hände ingenting! Ingenting alls! Eller räknas en godnatt-kram?
Fy, vad jag såg förstörd ut igår på jobbet, men det var nog bara jag, för Ebba tyckte att jag var lika söt som vanligt. Hon är så go den där Ebba. Snäll som hon är blandade hon en extra stark kopp kaffe till mig så att jag skulle vakna till och riktigt ta mig an arbetsdagen. Kaffet blev dock lite för starkt och fick hamna utanför 6:ans dörr, innanför staketet till Farfarsbilarna.
Idag när jag vaknade...tihi... så gick jag fram till mitt fönster...tihi... gjorde en glipa i persiennen...tihi... och där ute på gården låg ett vackert lager med vit, len snö...tihi...
Vintern har hittat fram.
Idag ska jag träffa Anders. Inte K utan H. Aight? Vi ska "filmräjsa" och förvandla min "ensam"-titel till något helt annat.
Nu ska jag gå och leta upp min pulka. Pulka, pulka. Ett av mina framtida barn ska DEFF heta Pulka. Hot.
"Grumpy old man needs love too"
Lisa fick betala för min första bieren eftersom min väska fortfarande befann sig på Chapmanstorg hos Erik - Jessicas kille.
Drog mig både en och tre gånger för att stiga utanför kingans portar, för att försöka hinna med en vagn på jakt efter min svarta DKNY-kärlek. Mina små pumps lockade inte heller till att faktiskt åka och hämta alla mina tillhörigheter. Tog mig dock i kragen och lånade Lisas nya, varma vinterstövlar och steg ut på gatan. Nej, jag fick gå in igen, för det där som kallas hagel hade tydligen hittat ända till "Andra Lång". Det är Lisas sätt att säga Andra Långgatan. Nästan jobbigare att hejda sig så mitt i ett ord än att faktiskt säga klart det. Tycker jag...
Andra försöket gick bättre. Det berodde nog på att Annika kollat upp en passande spårvagn, så att jag skulle slippa vänta och att Lisa dessutom beställt in en öl som skulle stå där och vänta på mig tills jag kom tillbaka. Jag sprang.
Hade frågat Erik ett par gånger om han inte hade lust att joina oss på Kingan, men det ville han inte alls göra. Hans bror skulle komma på besök och "nej.." .han ville helt enkelt inte det. Kunde roligt nog hans portkod... eh... Det är BARA för att just de siffrorna ingår i en sommarhit som jag älskade när jag var liten. Kommer ihåg att jag ville att mamma skulle skicka ett brev till "Söndagsöppet" och fråga om inte jag kunde få vara med och uppträda med den låten där. (Detta var innan "Småstjärnorna" kom till.) Jag hade sett någon liten kille som varit utklädd till Magnus Uggla och mimat till "Fyra sekunder". Man vill ju inte vara sämre, men det där brevet blev konstigt nog inte av. Det måste varit jag själv som inte riktigt ville, för om det var något jag ville när jag var liten, så blev det gjort... kan man säga.
Som när Sanna 4 år var i huvudstaden med familjen och vi promenerade förbi slottet. Kan ha varit så att jag faktiskt tvingade min pappa att fråga om inte Madeleine var hemma och ville leka.
Vad pinsamt det måste ha varit för min stackars pappa och kliva fram till de två unga killarna som stod på "högvakt" och samtidigt veta att slottet är obebott eftersom ju kungafamiljen då/nu bodde/bor på Drottningholm, men ändå behöva fråga om prinsessan inte möjligtvis var hemma och leksugen. Tror att vakterna förstod hela situationen och att det gav dem ett gott skratt. Jag blev väl dock lite besviken. Att ta ett "nej" har väl aldrig varit min starkaste sida.
Back to Chapmanstorg. Upp för trapporna och ett pling på dörren. Det dröjde ett tag utan att Erik öppnade.
"Är han inte hemma nu?" tänkte jag. "Jag pratade ju med honom precis!"
Då hörde jag plötsligt steg i trappan nedanför och tänkte att det kanske var han. Såg en hjässa som kunde tillhöra Mr Ekström, men var för osäker för att "heja".
Då öppnades dörren av Erik och jag blev lite lättad. Erik sa "hej" och sen "hej" igen...? Då vände jag mig om och såg att killen i trappan klivit fram och, liksom jag, stannat framför Eriks dörr. Det var inte svårt att se att detta var hans bror. Han hade nog å andra sidan svårt att förstå vem jag var. Han såg väldigt förvånad ut och jag kände mig tvungen att i alla fall presentera mig vid mitt namn. Han blev inte mindre förvånad och speciellt inte som när Erik försvann in i lägenheten (för att hämta min väska) och jag stod kvar.
Förvirringen blev nog inte heller sämre när Erik lämnade över min kvarglömda väska. Hans bror måste ju ha trott att jag var någon hemlig älskare eller liknande. Inte minst sen han säkert visste att Jessica - min kära vän och Eriks tjej - befann sig i Stockholm.
Stackars Erik fick nog dra en liten förklaringen när dörren stängts igen och jag sprungit ut på gatan. Fick vänta en stund på vagnen och en rolig "invandrare" frågade mig vad det som föll från himlen kallades. Jag kunde i princip ha sagt vad som helst, men jag höll mig till "hagel".
Han berättade lite om femdygnsprognosen som hade talat om att det skulle bli väldigt kallt i dagarna. Jaha! Så "femdygnsprognos", det kunde han säga, men inte "hagel".
Det är ju typ som att spy innan man börjat kröka. Herregud.
Lisa och Annika blev förvånade över att det hade gått så fort att hämta väskan.
"Va!?" sa jag. Jag tyckte ju att jag hade varit borta ganska länge.
"Ja, vi har ju inte ens hunnit dricka halva ölen och känn!" sa Lisa och pekade på mitt fulla glas. "Din öl är fortfarande kall".
"Sweet" tänkte jag och slog mig ner vid "det bästa bordet", som vi kallade det för att vi hade haft sådant flyt.
Annika berättade att hennes"skägg" - alltså inte en generande hårväxt på henne utan hennes "dejt" Christian - hade nämnt att han kände några av de där "kändisarna"/"artisterna" som jag mejlat i hopp om en autograf som jag i min tur ville ge till en vän.
"Nehe!?"
Hon hade berättat för honom om mitt mejl och mitt önskemål och då hade han sagt att han kanske kunde fixa några autografer.
Åh, vad jag hade blivit glad, för att jag hade kunnat göra någon annan glad. Kanske t.o.m. väldigt glad.
Annika drog tidigare än oss andra två, men vi var inte långt efter. Kanske två öl och lite snack med en kille som brukade gå till kingan själv och en engelsman som bar en tröja med texten: "Grumpy old man needs love too".
Försökte få den "ensamma" killen att ge några tips på hur man gör när man går ut själv, men efter att jag lagt fram förslaget: "Ta tre öl i baren innan man börjar snacka med folk" kunde han bara instämma.
Engelsmannen var gammal och trevlig - liksom de flesta engelsmän är...Trevliga då alltså. Vi snackade lite om "flying" eftersom Lisa klämde ur sig att hon ska bli pilot.
Då berättade han att han på typ 70-talet flugit till Australien (tror det var det) och att planets alla fyra motorer plötsligt hade stannat. Piloten hade då pratat lugnt med passagerarna och sagt att "we have a bit of a problem". Alla skrattade när jag tydligt upprepade ett tretal gånger att de hade haft "a BIT of a problem".
Flygturen hade lyckligtvis slutat bra, då i alla fall två av motorerna hade startat igen. Han avslutade sin story med att tala om att passagerarna på planet varje år har en "reunion dinner" i London. Jag skrattade och sa:
"Oh, okey. It's like: 'we all should have died but instead we eat some dinner together' ". Det kanske inte låter så roligt nu, men skratten flödade medan ölen sinade och det blev dags för hemgång.
Kändes lite halvkonstigt att se snö falla från himmelen och det blev inte bättre av att Lisaa började sjunga: "Känner mig som ett höstlöv i din hand, får jag va kvar när vintern hittat fram".
Jag hade ju föreställt mig att vintern skulle komma när jag låg och sov och att jag skulle vakna av att det var "så där konstigt ljust" i lägenheten och att när jag väl fått på mig linserna (eller brillorna) skulle gå fram till ett av mina fönster, göra en glipa i persiennen och bli helt fylld med vinter. Snö överallt och ja.. så hade jag föreställt mig den första snön. Inte snö på Andra Lång som inte vågade lägga sig på de våta gatorna sent en torsdagskväll. Nej.
Lisa var hungrig när vi kom hem. Jag var väl inte särskilt hungrig men gästvänliga Sanna stekte laxfiléer och kokade bulgur.
"Godaste nattamaten" tror jag allt att Lisa yppade medan vi lita halvt tittade på Bridget Jones - the edge of reason.
Blev trötta efter käket och såg lite film från sängen istället, men en tanke på att Lisa skulle stiga upp 07.15 gjorde att vi stängde av efter halva.
Vaknade mitt i natten av att mina ben inte hade något täcke. Tänkte precis lösa det när jag upptäckte att andra halvan av mitt täcke befann sig på Lisas överkropp. Där låg vi och delade täcke fast att jag har två.
"Var fan är hennes täcke?" tänkte jag yrkvaket. "Jaha!?" Då har hon alltså mitt i natten gett upp sitt eget täcke, puttat ner detta på golvet, börjat sakna täcke igen och då valt att roffa åt sig den bit av textil som skulle värma mina spiror. Tack. Hade två alternativ för att inte fortsätta frysa. Antingen ta tillbaka mitt täcke (det sköna täcket) och blotta Lisas barm eller helt enkelt ge henne hela mitt täcke och fiska upp hennes täcke till mig själv. Jag valde det sistnämna alternativet.
Pratade med Lisa idag och hon tyckte att jag hade gjort alldeles rätt.
"Hur tror du att jag hade reagerat om jag vaknat av att du helt plötsligt ryckt av mig mitt täcke mitt i natten?" sa Lisa.
Hör till historien gör också att hon körde på "Sanna-stylen" den natten... alltså bar barm.
Halvmysigt att jobba idag, men ack så svinigt kallt. Efter jobbet promenerade jag till Scandinavium och lånade min pappas bil. Åkte hem och hämtade tvätt och åkte "hem" (Mölndal) för att tvätta tvätten. Hade tänkt stanna till halv två, två då pappa slutade, men mina hemmavistelser måste hållas korta för att inte störa husfriden.
Jag och mamma kan ryka ihop vilken sekund som helst eftersom vi är så lika. Skönt att få omfamna mina svarta små lurviga katter i alla fall.
Åh, jag vill ha katt i min lägenhet, men jag tror inte att min soffa och ett kattdjur hade blivit särkilt goda vänner. Jag hade nästan fått välja och det är än så länge ett hiskeligt svårt val.
Fick äntligen sagt till mamma att jag bara önskar mig en enda sak i julklapp - pengar. Hon envisas ändå med att köpa lite småsaker, men så länge jag får lite pengar också ska det nog bli julefrid i lackarebäcks-huset.
Min dröm är att skaffa änglalångt hår i januari. Då lär jag ha skrapat ihop 4400 till en hårförlänging på "Salong Victor". Saknar att ha extra hår fastklistrat till mitt. Ja.
Nu ska jag tvätta mitt egna hår med min nya "schampoo-kaka" från Lush. Det ska bli skönt men absolut inte lika "käckt" som mötet med butiksbiträdet vid inhandlingen. Gud, va hon måste ha träningsverk i båda kinder och ögonbryn när hon går hem från jobbet. Den minen hon behåller när man är inne i affären samtidigt som hon maler på om obefintligt koncentrationsmedel och miljövänlighet måste kräva båda stretching och massage. Jaja, huvudsaken är väl att hon trivs med sitt jobb och att hon fortfarande tror att jag alltid lämnar butiken så hastigt för att lukten av kräm, tvål och schampoo är lite för stark för mitt tycke.
Godnatter mina skatter.
1/88, ska det vara jag det?
Åh, nu slipper äntligen mitt hjärta gå på högvarv. Stackars mitt hjärta. Jag är aldrig sen med att plåga min blodpump. Det är inte jättemeningen. Jag lyckas bara alltid väldigt bra med att utsätta mig för sådant som kräver en hög puls.
Dagens höga puls utlöstes p.g.a. intervjun på KY-akademien. Pappa körde dit mig och jag fick honom till att följa med mig upp till tredje våningen (THE våning!). Fy, fan vad jag var nervös.
Övade ett handslag på pappa kombinerat med ett leende och frasen: "Hej! Sanna..".
Frågade honom om jag såg nervös ut, men det tyckte han inte alls.
"Gå in och sätt dig i soffan nu" sade han.
"Varför? Nej! Vad är klockan? Inte än väl?". Jag var nästan svimfärdig.
"Den är 18 min i..."
Jag blev lite lugnare och tänkte att "just nu i den här stunden vill jag bara börja gråta och inte göra det här och det är precis därför jag ska gå och sätta mig i den förbaskade soffan och vänta, för det kan i alla fall inte bli värre".
Så gjorde jag det och pappa gick.
På väg fram till soffan passerade jag konferensrummet som jag antog att jag skulle vara i senare.
"Gött" tänkte jag.
Rummet hade typ dämpad belysning och ja.. det såg ut vara en avslappnad stämning där inne.
Satte mig i soffan och förvånades över hur min puls steg upp och ner samtidigt som min tankegång gick fram och tillbaka.
När Emelie Domini ("ansvarig"/"lärare") kom för att hämta mig - "är det du som är Sanna?" - så var jag alldeles yr. Fick hälsat med ett stort leende och dragit ett skämt om att jag inte vetat vilken av sofforna man skulle vänta i, men att jag valt den skönaste...Ungefär så.
Inne i konferensrummet satt också Martin - artdirector - och när vi tagit i hand slog jag mig ner. Kände hur jag spände mig så mycket att jag kunde skakat av stolen vilken sekund som helst.
Intervjun satte igång så fort min ända bara hade snuddat vid stolsdynan och jag fattade det inte riktigt förrän jag såg Emelie börja anteckna det jag sade.
Snackade om att jag jobbade på Liseberg och de försökte skämta lite så att jag skulle bli lite lugnare tror jag. Det funkade... så småningom.
Ska försöka var så precis som möjligt, men som sagt så känns hela morgondagen som en enda dröm och jag minns sällan saker då mitt hjärta har varit på max.
Så vad frågade de?
"Hur kommer det sig att du sökte den här utbildningen?"
"Jag läste en kurs på GU i våras som hette Svenska Språket. En grundkurs. Och då var det en som hette Einar Korpus - en copywriter - com kom dit och föreläste för oss och gav oss en skrivuppgift. Jag hade inte riktigt tänkt på att "skriva reklam" kunde vara ett yrke. Reklam har alltid intresserat mig och jag har alltid gillat kreativt skrivande, men att reklamspråk var av den texttypen hade jag inte tänkt på tidigare. Så fick jag väldigt bra omdöme på uppgiften och tänkte att det kanske var någonting som jag var bra på."
"Vilken reklamkampanj just nu tycker du är bra?"
(Här fick jag panik, men insåg det stora värdet av frågan och sökte med ljus och lykta i min ekande hjärna. Helt plötsligt lönade sig alla de gånger då jag varit ute på krogen och snålat genom att ta en spårvagn hem. Då jag suttit på hållplatser och stirrat på spårvagnar som passerat och inte varit MIN spårvagn.)
"Eh... jag tycker att de här västtrafikreklamerna är bra. De som handlar om växthuseffekten. Typ: Här kan du ta det lugnt, läsa en bok eller bara rädda världen."
Då inflikade Emelie att
POÄNG!
"Vad gör du annars?" (+ följdfrågor)
"Jag sysslar mycket med musik. Spelar piano, gitarr och sjunger."
"Vad skriver du när du skriver?"
"Just nu så bloggar jag väldigt mycket."
"Vad handlar bloggen om då?"
"Den handlar om mig själv. Det är en väldigt ärlig blogg."
"Okej, skriver du typ: 'idag var jag och shoppade...'osv?"
"Nej, jag försöker skriva om mitt liv men på ett humoristiskt sätt och samtidigt vara väldigt ärlig."
"Var hittar du inspiration till att skriva - både musik och annat?"
"I mitt liv. I allt jag gör. Om jag ser en film eller hör en låt eller gör något skoj brukar jag ta med mig känslan jag fått och göra något kreativt av det."
Sen frågade de en fråga, men jag minns inte dess korrekta utforming. Något i stil med "hur jag ser på reklam överhuvudtaget"... typ.
"Många frågar mig om reklam är ett framtidsyrke. Asså... utan reklam finns det inga produkter."
"Nej precis. Om vi inte skulle gå tillbaka till byteshandel, men det lär ju inte hända" tillade Emelie.
"Vad kan du tillföra reklam och vad vill du ändra på?"
"Jag tycker dagens reklam är bra, men jag får väldigt mycket idéer när jag ser reklam eller bara en produkt och det jag har vill jag ge... Jag tror att jag har mycket att tillföra."
"Vad läser du för böcker?"
"Eh... jag läser inte böcker"
Här började de snacka lite sinsemellan om min generation och att vi inte läser böcker. Jag förklarade att jag inte läser för att jag har svårt och koncentrera mig och känner mig så utesluten från världen om jag sätter mig och läser. Emelie förklarade att det var mycket med mitt arbetsprov som väldigt bra och att hon inte kunde ha gissat att jag inte var en som läste böcker. Hon förklarade att det fanns arbetsprov där man märkte att någon inte läste så mycket och tvärtom, men att hon inte kunde gissat det i mitt fall.
Det känns bra. Hon snackade något om hur bra jag kunde bli om jag nu väl fick min bas av läsande. Martin fyllde också i med att jag borde börja läsa böcker. (I slutet tillade de att jag inte skulle ta illa upp för att de sa så, utan att det mest var för min egen skull som en framtida copywriter.)
De sade att de var nöjda och de frågade om jag var nöjd.
"Så länge de är nöjda är väl jag det också" tänkte jag.
Fick lite info. Svar om intagning kommer i början av december. Det var 400 personer som sökte och 88 som togs till intervju var av 33 personer kommer in.
Pust.
1/88, ska det vara jag det? Tror inte det. Håll nu alla tummar.
Jag kan dess värre bara hålla en tumme eftersom jag skar mig rätt gött igår. Skulle fixa frukost och det frysta - redan skivade - brödet behövde bara delas lite lite grann, men krävde ändå ett knivhugg...tyckte jag.
Det var sjukt trögt och du kan ju tänka dig med vilken fart och kraft som det vassa bladet kom störtande mot min arma tumme.
Fel tid på fel plats, tummetott. Vilket jävla jack, alltså.
Ännu en gång fick jag springa med sprutande blod från kök till toa. Roffade åt mig en handduk och tryckte mot såret. Sket lite i om sårkanterna var riktigt ihop, för smärtan var utom gränser. Aj aj aj. Lyckades typ fiska upp mobilen med munnen, lagt den på toalocket och slått in pappas nummer och sen på med högtalaren.
"Hej..." sade jag med smärtande stämma. "Jag har skärt mig i fingret igen!"
Man hörde hur pappas fötter börjar springa av ren reflex och han sade starkt och tydligt och jävligt fort att jag skulle linda en handduk hårt om och att han "kommer så fort han bara kan."
Sist jag skar mig fick jag för mig att det var bättre att kyla ner handen än att sitta i lindat högläge. Det enda kalla jag kunde komma på var kallvatten. DET! Var vad man kan kalla blodbad.
Denna gången hann det t.o.m. sluta göra ont innan pappa kom även om det fortfarande blödde när plåstret skulle på.
Nej, nu måste jag cleana här så att min själ får ro. Sen ska jag fundera lite över om mamma snart ska börja skämmas över att det var hon som tyckte att jag behövde de vassaste knivarna i stan. Och SEN ska jag ut och fira min morgondags 20 ansträngande minuter och ge Lisa a big fat kiss för att hon hjälpte mig att känna mig lite självsäker.
Femtio dagar i sträck
Måndagen denna veckan gjorde verkligen skäl för sitt namn. Inte att helger är helger för mig och att vardagar är normalt de dagar då jag jobbar, men måndagen i måndags blev en "sådan där" dag. Observera "dag", för ett samtal från min lilla Matilda Sjöberg drog mig ur soffan och lämnade oron och nedstämdheten kvar.
Det blev Diamond Dogs. På en måndag. Igen. Ja, jag vet... Men jag är i alla fall inte som "Dave" - den där engelsmannen som ser ut som en pigg uteliggare men som egentligen bara är en skön engelsman, som gillar att drick öl och dessutom har gott om pengar.
Dave har varit på Diamond Dogs femtio dagar i sträck. Tror att måndagen var hans 49:e. Hans engelska vänner tycker att personalen borde hänga upp ett foto av Dave och det är väl inte mer än rätt.
Betalade nog för två öl själv. Sen kom Matildas engelsman - Adam - och bjöd på drinkar. One too many.
Träffade en snubbe som var någon slags producent/manager. Berusade Sanna ger ut sitt nummer, men nyktrare Sanna svarade INTE i telefonen dagen efter.
Snackade med alla om allt och med allt om alla. Missade min spårvagn med mening - allas mening - och fick följa med Adam och Matilda hem. Viktor kom efter och övertalade mig att det är mycket härligare att vakna upp hemma, så jag kollade också upp en spårvagn. 04.50. Suck.
Lärde mig ännu en grej av Viktor. Jag frågade honom varför alla alltid tror att jag är så ung. Folk väljer alla möjliga olika åldrar UNDER 20. När jag försökte lägga fram att det kunde ha att göra med att jag är kort sade Matilda ifrån:
"Nej, så är det inte längre! När man var tretton och någon var längre än den andra kunde det vara så, men inte nu."
Nehe.
Då förklarade Viktor att man liksom ser det i ögonen. Han förklarade att mina ögon såg unga, pigga och friska ut. Som om jag inte varit med om mycket... Medan hans såg slitna ut. Jag ska tänka på det...
I alla fall så gick vi till var sin spårvagn. Jag mådde piss och var väldigt trött. Den sista drinken hade kommit upp och jag råkade få hicka eftersom Viktor tog upp en jobbig grej så att jag blev stressad.
Min spårvagns avgång stämde tydligen inte, så jag skulle tydligen få vänta i 27 min.
Viktor tog sin spårvagn och... Sa jag att det började regna? Sa jag att jag för fan tog en taxi hem för att det inte höll att stå på ett knäpptyst valand?
När jag ännu en gång vaknade upp med ångest och oro insåg jag att det var något som var fel. Ringde Lisa och lade fram ett par förslag som hon gav great respons på. Mina planer räckte i alla fall till att jag kunde vakna något så när lugn idag.
Övade med Jessica och Erik igår inför julfesten. Det gick som det gick. Jag var hes och ingen var väl särskilt motiverad egentligen. Usch, detta som skulle bli en sådan där "enkel" sak som jag skulle slippa bli nervös över. Nu börjar det kittla i magen i alla fall. Vi ska öva på måndag igen. Hoppas det blir bättre då.
På vagnen hem fick jag världens "roligaste" telefonsamtal - att jag glömt min väska hos Erik. Fuck.
Som tur var hade jag med mig min mobil (givet eftersom de ringde mig) och ännu bättre - nycklar! Så slapp jag hämta väskan igår och kan göra det idag istället.
Skulle kolla på film med Joel och hade lovat att jag skulle hyra en innan de stängde. Det gick ju bra... Kontokortet låg ju i väskan. Vi fick nöja oss med min egen "Pirates of the Caribbean". Jaja, det var mysigt ändå.
Nu är jag hungrig. Lisa ska komma till mig sen och förbereda mig mentalt och verbalt för intervjun imorgon. Åh, herregud vad jobbigt. Ska bli så skönt när den är över. Jag kommer vara asnervös, men det är väl normalt? Jag tror de räknar med att man är nervös. "Intervju" har ju den klangen...
Nu börjar Vänner och - tro det eller ej, men - det blir frukost till det.
Pussas
Pinsamt saliv
Just nu sitter jag och lipar till Desperate Housewives. En galen kvinna håller på och skjuter folk i en affär. Deras anhöriga står utanför och vet inte vem som kommer att komma ut levande. Usch.
I fredags jobbade jag på Jul på Liseberg. Öppningsdagen. Jag gillar arbetskläderna bättre på jul. Då får vi även ha mössa om vi vill och det vill jag. Inte bara för att jag kan skita i att lägga ner tid på en frisyr utan också för att jag är så himla söt i den mössan. Eller i alla fall så sa Ebba att jag var det och hon har ju ganska bra smak.
Åh, blev så himla glad och mysig till mods när jag steg in i kassa 6 - som för övrigt är som kassa 1 på julen - och fick se en vattenkokare, kaffe, te, varm choklad och pepparkakor. Nu är det jul igen, nu är det jul igen!
Kändes både konstigt och naturligt att vara tillbaka. Julsäsongen känns lite lättare att jobba eftersom den leder fram till något roligt. Julafton.
På sommarsäsongen arbetar man när det roliga händer och när man har jobbat färdigt är sommaren slut. I och för sig ligger man väl i ganska hårt för att ta vara på alla sena sommarkvällar, men ändå...
Jocke hämtade upp mig efter jobbet och så drog vi och hyrde film. På något lustigt vis lyckades jag bestämma båda filmerna samtidigt som Jocke ändå verkade nöjd. Det blev "Angel", den med Helena Bergström och "Förtrollad". Jocke var lite skeptiskt till "Förtrollad" men där hade han inget att säga till om.
Första filmen var sjukt seg och det gjorde inte saken bättre att vi avbröt tittandet för en vända pillowfight. Jaja, popcornen var goda, men efter filmen blev vi trötta och Jocke drog sig tillbaka. Mitt i en gäsp kom jag på att jag ju ändå var tvungen att se den andra filmen också eftersom den skulle lämnas åter följande dag. Fy, vad det var värt det! Blev typ kär i något när jag tittade.
Lördagen innebar också jobb på Liseberg. Satt med Patrik och vi lekte filmleken hela dagen. Den går ut på att en person säger titeln på en film och så fortsätter nästa person med att säga en titel på en film, men denna titels begynnelsebokstav måste vara densamma som föregående titels sista bokstav. Got it?
Patrik är helt sjukt grym på film så jag blev lite stressad varje gång det var min tur. Det stod ganska still emellanåt.
Arbetsdagen avslutades lite vackert med att Patrik kom tillbaka till kassan efter en tur till Netto var på han hukade på kassagolvet, började låta som en höna och låtsades värpa ut ett kinderägg. Tack, Patrik! God choklad.
Åkte hem en snabbis för att packa en liten väska och åkte sedan hela långa vägen till Kungsbacka. Vad fan skulle jag i Kungsbacka och göra? Jo, just det... Lisa bor ju där nu. Åh, vilket fint hus hon har! Asmysigt med rum överallt och jättehögt i tak.
Jag, Lisa och Lisas kompis Ellen drack öl, snackade och det blev t.o.m. en liten konsert i vardagsrummet.
Lisa + Sanna + Piano + Öl = konsert. Vi fick faktiskt applåder från vår enmannapublik!
Jag gick och lade mig lite tidigare än de andra galningarna eftersom jag skulle upp och jobba. Sov som en stock. Fan vad bekvämt det var att vakna i ett riktigt hus med riktig frukost. Gott.
Lisa körde mig till stationen och för en gångs skulle fick jag känna på hur det var att bo i Kungsbacka och samtidigt jobba på Liseberg. Kanske lite långt att åka, men i det fina vädret kunde ingenting suga.
Satt med Annika i kassan igår. Hon har gått och blivit så pass förälskad att det blivit svårt att kombinera med ett simpelt jobb.
När jag kom skulle Annika på rast, men den rasten blev mer eller mindre halverad p.g.a. den lilla koppen med varm choklad som hon råkade välta över produkterna. Rätt ner i hålet för biljetterna välte hon den och på vägen lyckades vätskan fördärva både femkampshäften och åkpass. Det blev mycket torkande och jag satt nästan och skämdes för att jag skrattade så mycket.
I begynnelsen av Annikas andra rast gick "produktnerplockningen" bra och man trodde nästan att hon skulle klara sig ut ur kassan utan missöden, men just i det ögonblicket då vi i kör sade "hej då, ses om en timme" så släckte hon lampan i kassan och stängde dörren. Tack! Hon kom på sig själv, öppnade dörren, fick ett skrattanfall och tände snällt lampan igen. Tack.. igen!
Behöver jag säga att hon diffade den dagen?
Efter jobbet blev det förfest hos mig. Förfest bestående av två pers. Lis und San. Oj oj oj. Blev lite stressigt att göra sig fin och dricka upp all öl samtidigt. Vi fick springa till den passande spårvagnen och vi sprang så fort och det var så kallt att när vi väl satte oss på spårvagnen ville jag bara spy.
Åh, nej... Nu kommer det jobbiga som jag inte orkar skriva egentligen, men som jag lovade Lisa att jag skulle skriva.
Jag har i alla fall typ inte mått sämre på en spårvagn och jag har aldrig varit mer andfådd i hela mitt liv. Då sträcker Lisa fram handen.... Pust... och säger "high five" för att vi hunnit med vagnen med nöd och näppe... Mmm.. Och... Mmm...
Det är då som jag och min kropp inser att det finns inget i hela min existens som skulle kunna få mig att göra den kraftansträngningen att klappa hennes hand med min. Det enda som min hjärna fokuserar på är allt saliv som bildats i min mun efter löpningen och hur ont det gör i halsen efter den kalla luften. Så i alla fall... Åh, det här är ju pinsamt. Räcker det inte med att jag ber om ursäkt Lisa? Igen, alltså... I alla fall så spottar jag i Lisas hand som hon sträckt fram för att få en high five. Allt detta sker under bråkdelen av en sekund, så självklart ångrar jag mig bråkdelen efter och undrar var min hjärna var när jag faktiskt lät mitt saliv sippra ner i min kompis hand. Asså... Jag är dum i huvudet och de två hållhakarna som Lisa har på mig nu kommer inte att sluta i frid. Fuck. I'm dead.
När vi kom till Park Lane, Spritluckan vill Lisa gå på toa och tvätta händerna. Då hade jag redan förträngt mitt misstake och frågade "varför?". Jag är ett jubelpucko.
Dansade loss och upptäckte att killarna på bordet bredvid, de var ju två från den där "roliga" serien Andra Avenyn. Även fast de absolut inte var snyggast på stället blev det någon slags grej att vi dansade där de var även fast vi inte hade för avsikt att gå fram. De förstörde koncentrationen!
Lisa sov hos mig och nu sitter jag här.
Jag har bestämt mig för att börja bli lite känslokall. Jag orkar inte gå runt och känna så mycket vad jag än gör. Jag "chillar" aldrig på det även fast uttrycket förekommer i min vardag. Jag vill vara lite så där: "fuck it!". Men just nu är jag mer lite så där: "fuck me!".
Ha det. Hej.
"Änglarna gråter"
Idag tycktes pappa dock ha glömt av den regeln. Det gjorde inte så mycket i och för sig eftersom jag ändå behövde komma upp, men han väckte mig mitt i en spännande dröm. Minns nu inte vad den drömmen handlade om, men den VAR spännande.
Fick en bra tvättid idag. Med "bra" tvättid menar jag inte för sent och inte för tidigt. 14-17. Perfekt.
Jessica kom efter fem någon gång med låtlistan och en jätteblöt jacka. Det har ju regnat som fan idag. Skurar i alla fall.
På tal om regn så kan jag med all säkerhet utlova regn imorgon. Ska träffa Erik och det har inte varit uppehåll en enda gång då jag har träffat honom. Kanske låter väldigt cheezy att jag ska lägga sådant på minnet, men jag minns det dels för att jag brukar dra den härliga repliken: "Änglarna gråter" när vi ses. Vet inte om guds bevingade folk möjligtvis är avundsjuka eller om de gråter för att det är så otroligt vackert...Haha.
Sen minns jag ju också att det alltid har regnat när vi setts för att jag på alla möjliga konstiga vis har varit tvungen att anstränga mig för att inte förstöra min frisyr.
Som första gången - alltså efter Viktors kalas när vi sen drog till Sticky. Innan vi lämnade Viktors crib grabbade jag åt mig första bästa plastpåse i hallen och använde som mössa.
"Hellre ful nu än inne på Sticky" tänkte jag.
Fast så jävla ful kan jag inte ha varit i min kreativa huvudbonad, för i kön in till mera alkohol (Sticky) fick jag min första kyss. Alltså min första "Big E kiss".
Nog om hångel. Jag och Jessica gick igenom alla låtarna inför julfesten. Det gick bra och som vanligt behövde vi inte innan komma överens om vilken dynamik som borde användas på varje låt eftersom vi känt varenda så pass länge att "mind reading" faktiskt blivit ett existerande faktum. Om någon skulle sitta med oss när vi övar eller på något sätt musicerar så skulle två ögonbryn lyftas till skyarna och de brynen skulle då inte befinna sig på oss.
Det var lite som när vi skulle sjunga på Pernillas - min föreståndares - bröllop och det plötsligt skulle vara med en till tjej och ljuda ihop med oss. Det krångliga var absolut inte att vi blev en till - för den tjejen var ju hur skön som helst - utan att vi helt plötsligt var tvunga att prata och förklara sådant som var så självklart för oss. Knäppt, men det blev ett riktigt fint framträdande till slut.
Kom på att jag måste försöka komma i säng i tid idag. Erik ska komma hit redan klockan tolv imorgon och jag vill ju hinna ta på mig i alla fall en liten, liten klänning;) innan. Haha.
Fan va jag e bra.
Sleep tight, don't let the bad bugs bite!
En nersprutad sugga
"Här var det mycket testosteron" måste jag tillägga att Lease flängde ur sig innan vi började träna. Det börjar bli en återkommande replik vart vi än går.
Drog till info-mötet på Liseberg, men innan mötet skulle jag hämta ut mina arbetskläder på Kläderiet. Jag har aldrig sett så lång kö. Tröttsamt. Var jävligt hungrig också och jag fasade över tanken att föreståndarna kanske bara valt att bjuda på kaffe och kaka denna gången. Men "icke sa nicke" - som min far brukar säga. Uppdukat i personalmatsalen stod både vörtbröd, skinka (ost till mig), senap, pepparkakor, lussekatter och glögg. T.o.m. köttbullar hade de ställt fram (falafel-bullar till mig). Åh, det var himmelskt gott för en hungrig buk.
Susanna och Pether höll i mötet och en del saker var mindre intressant och en del lite mer. En sak som var lite mer intressant var att Pether utlovade snö i parken! Jag höjde på ögonbrynen och då säger han plötsligt:
"Var det någon som såg snön när ni gick i parken?".
Jag hade själv gått genom en stor del av parken och jag hade då inte sett någon snö, så min förvåning blev stor när jag hörde flera stycken svara:
"Ja!".
Vid det laget antog jag att jag inte var den enda som var förvirrad och att det inte borde ha varit alls så förvånande när jag utropade ett ljudligt:
"Va!?".
Trodde också att mitt utrop bara skulle bli en röst av många "Va!?", men tydligen var jag den enda med höjda ögonbryn i hörsalen och mitt utrop ledde till att halva församlingen bröt ut i skratt. Jag bjuder på den. På min förvåning.
Efter kontraktsskrivning var jag bara tvungen att gå genom parken igen för att leta snö. Mycket riktigt! Där stod några gubbar och sprutade fake-snö i blå-gången. Jag och Annika var just på väg att taffsa på en snösmyckad gran när vi blev hejdade av en man som förklarade att snön måste "få fastna lite mer först innan man tar på den".
"Ni kan få ta på grisen istället!"
"Vilken jävla gris!?" tänkte jag och föreställde mig en nersprutad sugga bakom den väldiga lastbilen som troligtvis innehöll all den oriktiga snön. När det inte kom någon gris och jag såg Annika böja sig ner för att grabba tag i lite snö från ett farthinder bredvid oss insåg jag att man visst ibland kan kalla sådana där stenblock till farthinder för "grisar". Besviken!
Sitter nu och tittar på Desperate Housewives och funderar på vilken tid som jag kommer att bli trött idag. Brukar lägga mig vid 2-3, men hoppas innerligt att ett flertal gäspar ska slå till redan vid tolv kanske? Det vore skönt att komma i säng vid den tiden.
Ska öva jullåtar med Yes imorgon. Ska bli kul med lite stämsång. Åh, ska nog sticka och köpa lite glögg och pepparkakor tills hon kommer. Va mys! Sån't borde man ju alltid ha hemma vi den här tiden. Eller är juletiden riktigt kommen än? Kanske inte. Men kanske att den varma glöggen passar detta väder ändå. Ja, det skulle jag nog säga. Absolut.
Fantasierna var utan gränser
I söndags jobbade jag på Ullevi. Lugnt, som vanligt. Fick sitta med Anna (som vanligt) som är hur skön som helst. Hon och jag har mycket gemensamt... eller a.. samtalsämnet blir åter igen boys boys boy(s)?
Helt plötsligt dök ett vänligt och bekant ansikte upp i luckan. Det var Sanna A, som jag lärde känna när jag var med i Göteborgs Lucia förra året. Hon var tydligen där för att kolla in killen hon "dejtar" - en Gais-spelare.
I alla fall så hade hon fått lite skvaller om de nya luciorna. Haha. Kommer ni ihåg min 3 meter långa, "fina" änglabild som hängde i Nordstan?
I år... I ÅR ska de för det första ha porträttbilder och för det andra ska de vara osminkade och ofixade i håret och för det tredje... FÖR DET TREDJE så ska de ha clownnäsor på sig!! Asså!? Tydligen hade fem av dem börjat gråta. Jag hade varit en av dem!! Stackars, stackars . Anledningen till näsorna var att de ska stödja Barnsjukhuset i år... och antagligen symboliserar näsorna deras "clownverksamhet". Men ändå! Jaja, det ska bli spännande att se bilderna sen när de hängs upp.
På söndagskvällen träffade jag Matilda (MaZi) på Avenyn och vi drog till Diamond Dogs p.g.a. den billiga ölen. Kul att träffa henne igen. Hon har alltid så mycket kul att berätta. Hehe. Sen kom Viktor också - Matildas klasskompis från högstadiet, som för övrigt har spelat i samma band som Big E. Världen är SMALL. Or should I say X-SMALL?
På tal om Big E, så ska jag träffa honom på torsdag. Vilken dag är det ens idag? Har sjukt många planer för denna veckan och det är just i sådana lägen som jag får dåligt minne och blir stressad. Aight.
Igår kom Tina hem till mig. Hon ska komma hem till mig varje måndag framöver för att "lära sig sjunga". Hon har redan en sångröst, men den behöver tränas och jag är inte sen med att hjälpa en vän om det handlar om sång. My passion. Det gick rätt bra. Vi körde en ganska lång uppsjungning och sen gick vi igenom hennes läxlåt. Det blev lite nostalgiskt, för jag gav henne den låten som jag fick på min första sånglektion på gymnasiet. Hör och häpna, "Mamma Mia". Minns att Annette - min sångpedagog - tyckte att jag kunde softa lite när jag sjöng eftersom jag drog på som fan... Jag ville ju bara visa vad jag gick för=) Nu har jag lärt mig värdet av att softa. Dynamik is the shit.
Just det! Innan Tina kom var jag på gymmet och tränade. Eftersom det var så längesen jag tränade körde jag bara lite kondition i typ 45 min. Man vill ju inte döda sig själv första gången.
Idag vaknade jag av det roliga sms:et: "För att citera ett barn idag vid lunchen: jag kom ur mammas snippa..." / Big E.
Ska snart dra och träna med Lichtenstein. My Lease, alltså. Sen ska vi på info-möte med biljettare OCH entréare..I think. Och när jag sedan kommer hem igen ska jag spela in musik. Flippade här om dagen för att mitt Cubase var fuckat. Ringde min bror för att be om hjälp, men han bad mig att lösa problemet själv och att "läsa mig till ett svar", precis som han gjort i alla år... Mhmm. I alla fall så är jag väldigt smart och duktig, för jag löste det! Bra, Sanna.
Ha en bra dag!
Balkaniserad
Har inte skrivit på ett tag, så jag antar att jag har en del att skriva om... ehm...
Låt oss börja med fredagen. Hade sett fram emot fredagen väldigt, väldigt mycket eftersom jag hört så mycket coolt om "Balkan Beat Party" vilket jag och Lisa skulle attend to. Och som grädden på moset skulle jag även få träffa Erik för första gången på ett tag. MEN! Big E var trött och stannade tråkigt nog hemma. Däremot blev min kväll inte tråkig för det. Först förfestade jag med Lisa och Annika hemma hos mig. Hade bakat pizza med smaskiga vegetariska "pålägg" och Lisa hade inhandlat en mängd olika sorters öl, som vi kunde smaka på och njuta av. Samtalsämnet var som vanligt killar och den vanliga frågan fick sitt vanliga svar: "Ja, Lisa du får röka inomhus om du gör det i köket".
Annika följde inte med till Musikens hus för att bli balkaniserad, men Lisa och Lisas stalker - dvs jag - tog tappra, obscena steg på dansgolvet.
Först var det konsert med bl.a. en galen dragspelare och med galen menar jag HELT SJUKT GRYM! Man kunde inte låta bli att dansa. När DJ'n gick på blev det riktigt "party" och mina fina lockar försvann mer och mer medan vi svängde våra lurviga.
Det var t.o.m. så lyckligt att den enda killen som faktiskt vågat klä ut sig till tiger kom ner och gav oss lite dans och sällskap. Lurig som jag är var jag inte sen med att bita honom i svansen. Blev drucken och tyckte att vi skulle dansa på scenen, men Lisa - som inte alls var på min nivå och ville "vänta lite med att dricka mera" - tyckte INTE att vi skulle göra det. Då gjorde jag det. Själv. Det var skoj. Det är en befrielse för en brutta på 161 cm att få se lite hjässor för en gångs
skull.
Nu orkar jag inte skriva mer, för min fitt-dator - eller om det var mitt kuk-internet - raderade just en massa som jag skrivit. Jag kukar ur. Fuck.
Inte att förglömma är dock att jag TRÄNADE idag. Sanna har införskaffat gymkort. Dessutom sitter jag här och planerar en sånglektion, för Sanna har även blivit sånglärare.
Jajjemen. Mitt liv slår nu... nån annans liv. Fett.
(Får man ens skriva "kuk" på en blogg? Orka sjunka till "manslem" bara för att somliga inte gillar ordet "kuk")
KUK.
Jag ger er ROBINSON-LOVISA
I alla fall så kom Lovisa hem en dag och hade fått ännu ett sådant där dumt infall.
"Sanna, jag vill söka till Expedition Robinson. Kan inte du hjälpa mig att skriva en ansökan, du som är så bra på att skriva?!".
Även fast jag var i fullt sjå med mitt eget skrivande så kunde jag inte vara den som är den och inte avvara tio minuter åt en ivrig vän. Det kändes svårt att skriva i "jag"-form och försöka vara Lovisa. Dessutom skulle ju det vara som att ljuga. Sättet man skriver på speglar ju ens personlighet och jag och Lovisa är ju som sagt varsin individ (tro det eller ej!).
Brevet fick helt enkelt bli till på mitt eget lilla vis.
Lyder som följer:
" Mitt namn är Sanna Larén och jag är 21 år. Jag vill inte vara med i Robinson...
Där emot vill jag gärna att ni tar emot min vilda inneboende. Om det är någon som skulle behöva komma iväg till en öde ö och få springa av sig lite så är det min kombo. Lovisa Johansson heter hon och är också 21 år. Denna tjej ses ofta mingla på någon av Göteborgs barer, eller åtminstone så är överdrivet flörtande, sexigt dansande och alltid en drink i handen, hennes sätt att säga: "Vaddå, jag minglade ju bara lite!"
Förutom att hon har ägnat sina unga år åt att föda upp katter och namngett de efter dyra klockor har hon även varit en duktig och vågad gymnast och jobbat som gymnastiktränare för barn.
Hennes kompisar beskriver henne som en gummiboll. Att bo tillsammans med en gummiboll är ingen enkel visa. Jag orkar helt enkelt inte längre med hennes flängande och studsande hit och dit mellan olika killar, jobb och lustiga påhitt. Ni kan ta henne. Det vore apskönt att få ha sommaren i fred och veta att hon lade all sin lagrade, övermänskliga energi och sina adrenalinkickar på ett vettigt TV-program och inte på att reta upp mig med sina ångestfyllda bakfyllor och oreda i - den faktiskt stora - garderoben som vi har kommit att kalla hennes.
Det är inte det att jag inte gillar min älskade vän Lovisa. Hon är social och charmig, men efter en nästan 20-årig vänskap skulle jag med glädje vilja se henne roa det svenska folket i TV-rutan. Då kan jag lugnt luta mig tillbaka i soffan och känna att jag har kontroll. Åtminstone har jag en TV-kontroll med volymknappar och om nöden kräver - även en off-knapp.
Lovisa är även en äventyrslysten tjej och begav sig "hej vilt" iväg på en backpacker-resa förra året i november. Trots att resan varade i fem månader så kan jag, som en av hennes äldsta vänner, säga att hon suktar efter mer äventyr.
Envis som en åsna, galen som den värsta, men ödmjuk som få och hennes smeknamn för sommaren 2009 är redan givet. Jag ger er ROBINSON-LOVISA."
Vilket brev, va!?;)
Inte konstigt att min mobil ringde i morse och kanske inte heller särskilt konstigt att personen på andra sidan luren sade sig ringa från Expedition Robinson. De sökte Lovisa, så klart!
Jag gav ut hennes nummer och hoppas hoppas hoppas att de fått/får tag i henne!
Jag har försökt ringa henne i en kvart nu... men hon svarar inte.
Shit, va hon kommer dö när hon får samtalet.
Och jag vill prata med henne nu!!!!
Kärt barn har många fula namn
Åkte in till stan igår och fick ett infall att "jag ska köpa mig en sjal". Shit, man är inte långt ifrån pensionen när man kan ta till sådana repliker. Äsch. Kunde inte bestämma mig för vilken typ av sjal jag ville ha. Vill jag ha en färgglad typ Carro-sjal eller vill jag vara lite mer elegant? Det slutade med den eleganta varianten.. tror jag... Färgglad var den i alla fall inte, men oj, vad jag faktiskt passar i sjal. Sjal, sjal, sjal. Nog om sjal.
Gick till bolaget och köpte öl åt mig och Liz, sen åkte jag och inhandlade lite matvaror på Maxi med Mum und Pap. Skoj. Köpte Red Hot Hummus, som jag prövade idag. Fy, fan vad gott. Hummus is still the shit!
Runt halv nio kom Annika och Leaschaajaj (kärt barn har många fula namn) hem till mig. Vi ölade och pratade om killar. Annika har allt skaffat sig en karl hon. Oj, vad vi satt och tittade på bilder på facebook som hon undvikit att titta på för att "nej, jag vill inte se sådana där bilder som han kan vara ful på". Han var inte ful! Kanske lite trim av hår här och där, men "han har ju fina drag" som jag sa och Annika påpekade för femte gången att "han ler så fint". Sannerligen!
Utgång blev det inte, men den traditionella skeden med Laisa gick dock inte att undvika. Först tittade vi klart på Bombay Dreams som Lieasada började titta på sist hon var här. Jag grät lite i slutet, så jag hade nog druckit en öl för mycket kan tänkas.
Spenderade i stort sätt hela denna dagen med Lisa. Eller som hon uttryckte det:
"Oj, det blev ju en heldag det här, Sanna".
Jag tror att hon menade att hon var lite förvånad över att vi faktiskt klarat av att umgås i så många timmar. Inte att vi går varandra på nerverna - kanske att jag gör det lite på hennes - men att det liksom aldrig hänt förrut.
I alla fall så provade vi kläder, Lisa köpte assnygga vinterdojjor och vi spenderade mer tid än som kan vara nyttigt inne på Lush för att butiksbiträdet var så himla, jävla käck. ÅH! (käck one two)
Sedan åt vi soppa på "vårt ställe" i Saluhallen - det grekiska soppköket där man får världens största skål med linssoppa för 35 spänn (inkl. bröd). Gott!
Det var ungefär så som min och Lisas intensiva vänskap började kan man säga. Hon ringde mig en dag innan vi skulle jobba på Lisse och frågade om vi inte skulle ta en lunch ihop. Även fast jag känt Lisa länge och inte haft några problem att snacka med henne så blev jag ändå lite paff och hon trodde nog att jag fått ett slag i huvudet, för gud vad jag snurrade ihop allt jag sa. Det blev en lunch i alla fall och på det en vänskap.
Givetvis tog vi en tripp till mitt favoritkonditori - Ahlströms - och käkade varsin Gustav Adolf-bakelse. Gott, men mättande.
Vi sa "hej då" och jag begav mig till Södra Guldheden för att träffa min andra sjungande hälft - Jessica. Vi ska sjunga på min pappas Julfest den 5 december och nu kände vi att det kanske var dags att i alla fall välja lite låtar. Ska bli så roligt och vi bestämde oss ganska snabbt för att övertala hennes pojkvän att kompa oss på gitarr, för att vi ska kunna koncentrera oss så mycket som möjligt på sången. Grrrymt.
Imorgon ska jag antagligen ha förfest och denna gången ska jag sticka ut med att baka pizza till mina kära, välkomna gäster. Vilka de nu blir...
Håret på ända och en flaska rom till andedräkt
Jag är på shoppinghumör. Åh... Det bådar inte gott eftersom jag ändå måste in till stan och hämta kappan hos sömmerskan. Hmm.. jag ska minst köpa en halsduk för det behöver jag verkligen. En sådan där aslång som man måste vira flera varv. En sådan vill jag ha.
Var så trött igår när jag bad Lisa att hon skulle ringa mig efter skolan. Jag borde ju ha frågat ungefär när hon slutade också... men, men. Någon gång tror jag hon yppade att hon typ alltid börjar kvart över ett... så, då har jag ju lite tid att spilla innan hon är klar.
Just det! Haha. Satt ju vid datorn här om dagen och drack vin efter att Tina hade varit hos mig. Skrev ju då att jag skickade lite mail till kändisar för att om möjligt kanske få en autograf eller något. Det där låter väldigt, väldigt lågt och mesigt. För att förklara lite närmare - utan att avslöja för mycket - så skrev jag till några "kända" (musiker) som jag vet att en "vän" till mig gillar, i hopp om att min "vän" kanske skulle bli asglad på mig då. I alla fall så fick jag pinsamt nog svar igår. Haha. Jättepositivt svar och "vad gullig" jag är, men jag kan inte avslöja för mycket innan jag pratat med min "vän". Hehe. Äsch, jag skäms lite, så det lär nog dröja ett tag innan jag tar upp det. Varför blir man så störd när man är full och varför blir jag konstigt nog så snäll? (höhö)
Ska nog ut med Lisa idag. Om vi följer hennes "smarta" plan så ska vi festa hela natten, för att sedan utnyttja min gratisfrukost på Hotel Plaza. Dundra in där med håret på ända och en flaska rom till andedräkt. Nej.
Undrar vart det bär hän ikväll. Finns ju en del att välja på, men... Åh, vad jag egentligen bara längtar till fredag. Hihi. Kom på att det inte är första gången jag längtar till en fredag för just den här orsaken. Mmm...
"Jag ska döda dig, Sanna"
Ringde Lisa efter jobbet igår och då var hon på matchen med Hammar, Kjellin och Christian.
"Kom till klacken" skrek hon.
Jag sprang till pappa för att fråga om han kunde lösa så att jag fick vara i klacken, men jag fick helt enkelt inte.
"De är helt galna, nej Sanna".
Åkte hem en sväng, käkade lite och försökte göra det bästa av en dålig hårdag. Åkte tillbaka till Ullevi när matchen var slut och mötte vännerna i utgången.
Hade först tänkt att det kanske inte gjorde så mycket om jag inte hann fram i tid, så att jag fick sagt "hej då" till Hammar - som åker till Norge idag. Men det var så värt det!! Kommer ändå sakna honom. Ska försöka att få tummen ur och åka upp och hälsa på mina kära i Norge, som nu har blivit tre.
Vi minus Hammar begav oss till Stage för att ta "en" öl. Notan slutade på 680 inkl. dricks. Det är väl ganska mycket för att vara Stage?
Jag blev avtvingad min mössa, trots min dåliga hårdag. Lisa gömde den under sina grejer och jag fick helt enkelt sitta där och inte försöka bry mig.
"Jag skulle ju aldrig få ett ragg i det här håret" sade jag.
"A, för allt sitter ju i håret" sade Kjellin ironiskt.
Lisa blev riktigt dragen. Hon skyllde på den vinflaskan hon smakat innan matchen. I och för sig ganska troligt att den var orsaken till hennes lull.
För övrigt så har hon också väldigt mycket kommit underfund med att hon ska döda mig, döda mig, döda mig, döda mig, döda mig... Ja, hon sa det ett par gånger efter att hon "på skoj" skulle visa ett sms för mig, som hon INTE tänkt skicka utan bara så att jag skulle "flippa" lite och tro att hon var knäpp och sen skulle vi båda skratta åt det. Problemet var bara att när jag fick mobilen i min hand fattade jag inte alls vad det var jag skulle titta på och speciellt inte sedan mobilen var helt släckt. Tryckte på random knapp och OOPSSS!
"Sänder meddelande står det här nu Lisa. Vad var det jag skulle titta på?".
Jag förstår att hon vill döda mig, men jag är faktiskt oskyldig. Jag menade inget illa. Jag visste inte vad jag gjorde. Men jag får låsa dörren ordentligt om nätterna till det hela har lagt sig lite. Puss Lisa.
Lisa och Kjelle tog tåget kvart över tolv medan jag och Christian satt kvar och tog ett till glas vin. Han har lovat att vara min "rebound" nu när Linda, Carro, Hammar är i Norge, när Lisa åkt till alperna och t.o.m. Kjelle dragit till Österrike. Allas nya hobby verkar vara att åka långt, långt iväg i vilken riktining som helst, men i alla fall bort från Sverige och MIG!
Men, men... bara de lovar att komma tillbaka så...
Efter Stage gick vi till Kebaben i brunnsparken med två kurrande magar. Då upptäckte Christian att han inte fått med sig sitt kontokort och eftersom hans sista spårvagn gått var jag inte sen med att ställa upp för en nyvunnen vän. "Du får sova på min soffa om du vill!"
Vi hade kul hemma hos mig. Lyssnade på grymma låtar på youtube och han fick stå ut med att jag skulle visa snygga bilder på Erik för att sen övertala honom om att hålla med om att Erik ÄR snygg. Det var lättare än jag trott=)
Jag blev så där röd i ögonen och i kombination med min dåliga hårdag kände jag att det var dags för att inta sängplats och hoppas på att morgondagen hade något bättre att erbjuda.
Stackars Christian var nog lite för lång för min soffa. Antar att det inte är världens bästa argument att säga att "lille Carro brukar sova gott i den."
Men, men morgonen kom och pizza med den. Gott. Lite Desperate Housewives och Vänner, sen åkte Christian hem till sitt Långedrag där han nog trivs bättre=)
Nu är jag nyduschad och jättefräsch, men sjukt trött. Idag blir det bara TV och åter TV. Ska försöka ta mig in till stan imorgon och hämta min Pour-kappa så att jag kan lämna in den andra på kemtvätt. Jag kan ju inte stå helt utan kappa. Då fryser man.
Såg att "40 days and 40 nights" kommer sen. Hur många gånger har jag inte sagt/tänkt att jag ska göra som han i den filmen?
Alldeles för få;)
Gud, vad hes jag är. Hej då.
Om det är meningen så är det meningen
Hur som helst så drömde jag om Big E för andra natten i rad. Inatt drömde jag att jag höll på att flyga med en helikopter och helt plötsligt så stod han bara där. Erik.
Han förklarade lite luddigt att han kommit hem tidigare för att någon hade fått magsjuka. Lite ironiskt när jag vaknade och insåg att jag "inkasserat" ett sms från the guy var i det stod att han mådde bra och "jag har ingen magsjuka ännu;)". Blev i alla fall väldigt glad av sms:et och glömde helt av snooza på mobilen. Inte alls likt mig.
Skulle gå och lätta på morgontrycket när jag upptäckte ett kuvert i hallen. Sjukt att om man öppnar ett brev i halvmörker så kan man urskilja ett slags lila sken. Har ni sett det någon gång? Har väl något med klistret att göra.
I alla fall så innehöll det "magiska" kuvertet ett brev från KY-akademien (jag har ju sökt in till deras "Reklam & Marknadsföring"). Om jag säger så här: man får INTE att kuvert om de inte ville att man ska komma på intervju! YIPPIE! Nu vet jag att jag i alla fall är tänkbar!
Fuck, får sjukt hårda och snabba hjärtslag av att tänka på hur nervös jag kommer vara. Det står att intervjun ska vara i MINST 20 minuter. Det kräver ju för fan mer än ett djupt andetag. Hjälp. Undrar vad de kommer att fråga... Varför utsätter man sig för så'nt här? Jaja, om det är meningen så är det meningen! Andaaas.
Idag ska jag jobba på matchen på Ullevi. Kan det vara IFK som spelar tro? Brukar inte ta reda på det förrän jag är där och det är jag inte ensam om. Ska kanske ta en öl med Lischa efteråt, fast egentligen borde jag åka hem och försöka lägga mig i tid. Gud, vad kallt det är. Kommer frysa ihjäl i kassan.
Ses kanske på matchen. Hej. ("Hej, hej")
Den obefintliga häcken
Vissa jackor var jättetunga och jag kände ibland hur jag nästan försvann bland all textil när två eller tre personer skulle hänga på samma galge. Innan jag fick in rutinen så svor jag varje gång jag var borta och hängde upp jackorna på stället, men det kanske var mest för det irriterande ljudet när jag - samtidigt som jag hängde upp en eller flera jackor - rev ner en eller flera galgar. Herregud.
Men charmen var med mig och leendet var uppskruvat till max, så jag tror att gästerna var nöjda även fast några plagg föll ner på golvet emellanåt.
"A, jag hade ju aldrig velat ge min jacka till mig" sade jag till Lisa.
"Ta det lugnt, Sanna" sade hon när jag skrek att allt gick åt helvete. "Det är bättre att du hänger upp allt ordentligt, så att de får tillbaka allt de har hängt in att du stressar".
Hon är klok den där och jag blev faktiskt lite lugnare.
Efter den första rushen var det assjyst (ja, det stavas med ett "s") att bara hänga och snacka och kanske lite då och då hämta ut en stackars biljett som blivit kvarglömd i någon jacka.
Vi stod mest och tittade på killar. De var ganska unga idag. Mer ungt folk idag än igår i alla fall.
Lisa snackade något om en sorts häck som hon gillade, men där tappade hon mig helt. Tydligen gillar hon "den obefintliga häcken". Det var något med hur byxorna satt som gjorde den så fin. Jaha?
"Där är en söt kille" sa jag och stötte till Lisa i sidan. Hon skrattade och när hon tjippat efter andan fick hon fram att:
"Ja, men han ser ju typ precis ut som Erik". Tss... Vet inte vad jag svarade, men lät bli att titta in folk efter det. Har väl bara en sak i huvudet ändå, kan tänkas.
På min rast sprang jag till Focus och inhandlade en liten baguette, tomat & mozarella-mjukost på tub, en ramlösa granatäpple (den är bäst) och spaghettiringar med tomatsås på burk.
Hade lite bråttom och självklart så var det en bezzerwisser i min kö, som hade någon slags rabattkupong som han ville använda trots att han redan inhandlat varan med rabatten och... ja.. Det var väldigt mycket tjat för att tillslut få två ynka kronor i handen, som rabattkupongen gav.
"Småpengar, men en prinicipsak" sade han och log.
Va fan? Självklart håller man fast vid principer, men det där var ju nästan pinsamt.
"Nu ska han säkert hem och stolt berätta för sin flickvän eller fru att han hållt fast vid en princip" tänkte jag och önskade innerligt att resten av den framförvarande kön INTE hade mage att ens nämna ordet rabatt eller kupong.
Det är nu jag borde starta ett nytt stycke, men eftersom killen framför mig faktiskt höll i en rabattkupong så väntar jag nog lite till. Jag var stressad och killen före hade inte fyllt i sitt namn på kupongen han lämnade fram. Kassören gav honom en penna och medan han fyllde i sitt namn skämtade han och sade:
"Ja, annars kunde jag ju använt den här igen".
Eh. Varken jag eller kassören förstod skämtet eftersom han ju ändå skulle lämna in kupongen...
Den roliga kön tog slut och iväg sprang jag för att äta min macka bakom skynket i garderoben. Lisa fick också smaka. Jajjamen!
Pether frågade mig om hur jag tyckte det var att jobba på konserter och efter mitt glada svar så lovade han mig fler pass i framtiden. Efter ett tag kom han fram igen och erbjöd både mig och Lisa jobb på fredag och lördag.
"Fredag...?" sa jag och Lisa tveksamt i kör. Skratt. Vi ska ju ut då, så det fick vi tacka nej till, men lördag, då kör vi igen för fulla muggar eller ska jag säga tomma flaskor? Pether har nämligen kommit på att vi ska samla in alla tomma flaskor vi hittar, panta och köpa kaffebröd för "eller kanske en smörgåstårta!". Ja, exalterad var han i alla fall.
Fick skjuts hem av Lisa eftersom hon ville köpa cigg och röka och tyckte att sällskap skulle passa. Stannade till uppe vid mig, snackade om ditten, datten och rökte nog en tre cigg var. Kom hem och åt upp mina spaghettiringar och nu sitter jag här och är inte trött. Tittar lite halvt på "Lucky number Slevin" med tända ljus. Jag är så mysig och önskar att en mysig andra halva var här och gjorde mig sällskap.
Mys. Pys. Mys. Pys. Pys. Mys. Mys. Pys. <---så mysig är jag just nu och inte ens en Big E i sikte.
Ha't bra.
"Den ligger i bakfickan, kan du...?"
Jobbade på InFlames-konserten igår ju. Jag fick vara "vaktmästare"/"värdinna" i hallen. Min uppgift var att kolla så att de som skulle ner på ståplats hade en biljett som... ja, som det stod "ståplats" på. Det kan låta som ett monotont jobb, men inte många "biljettvisare" var den andra lik, kan man säga.
Där fanns "oj, jag har lagt min biljett i jackan som jag precis hängde in i garderoben", "kan du hålla mina fyra öl, så ska jag ta upp den", "men känner du inte igen mig, jag visade för dig förrut?", "den ligger i bakfickan, kan du...?" (Där gick min gräns för service). Där fanns "Varsågod, du kan skriva ditt telefonnummer på baksidan av biljetten", "jag har ingen ståplatsbiljett, men kan jag få gå ner ändå?" ("nej, tyvärr"). Där fanns t.o.m. en som "fan, jag slängde min biljett".
Jag måste ärligt säga att hårdrockskillar eller åtminstone InFlames's publikskara är mycket trevliga och att kvällen var ganska så njutningsfull. Killar överallt! Hade varit rena himmelriket om jag så hade velat. Men nej... mina tankar drog sig långt söderut och det blev mest bara roligt att stå där och få uppmärksamhet för att man tillhörde den otroligt lilla delen av kvinnofolk.
När förbanden började spela blev det mörkt i hallen och jag fick lov att använda "min" ficklampa för att kunna läsa på biljetterna. Eftersom jag är en ganska orutinerad konsertarbetare så blev jag "stuck with" den allra största ficklampan eftersom de andra redan roffat åt sig de smidiga små. Tack.
En av "gästerna" - som förövrigt nog gick förbi mig alldeles för många gånger med mening - påpekade att "din ficklampa ser ut som...". Åh, va pinsamt. "Ja, du vet vad jag tänker på, eller hur!?" sa han.
"Åh, bara gå och ställ dig!" sade jag trevligt med ett garv på väg och väl medveten om att han strax skulle komma tillbaka för att säga något ännu mer opassande.
Efter att ha stått och lyst ett tag upptäckte jag att "gästerna" höll sina biljetter i sin sådan höjd att min ljusstråle mer än ofta lyste upp deras familjejuveler. Jag fick koncentrationssvårigheter och blev mer än glad när jag blev avlöst för att vara brandvakt.
När man är brandvakt sitter man bakom scenen och skulle något hända - så att lokalen måste utrymmas - är det vi som har ansvar för att öppna utrymningsdörrarna. Denna konserten fick brandvakterna även ha koll på en låtlista för att vara beredda på den pyroteknik som InFlames skulle bjuda på. Förstod inte riktigt först varför vår arbetsledare hade målat en bomb vid de låtar där "fyrverkerierna" skulle ske, men... herre gud! Vilken jävla smäll!!! Jag kände trycket och hettan i hela ansiktet. "Fan, va onödigt!" hörde jag mig själv skrika och jag kan nu ärligt säga att ingen som jag känner har varit så nära en "krigsupplevelse" som jag. Jag hoppas innerligt att ingen skippade öronpropparna!
Segt att jag vaknade klockan två idag. Visste inte om jag skulle äta frukost eller lunch och nu - efter att bara ha varit uppe i två timmar - sitter jag och gör mig iordning för ett kvällspass på jobbet. Känns lite annorlunda. Ska jobba på InFlames idag igen nämligen. Lisa också! Kanske att vi idag får jobba ihop? Igår fick ju hon stå i garderoben. Jag fick i och för sig också stå i garderoben på utsläppet, men inte med henne. Så nu har man varit garderobiär också. Mångsysslaren i mig, som talar.
Ha det så länge.
Pussar till Norge.
"Hej, hej"
Och så befann man sig i ännu en "Dagen efter". En bra sådan - tack och lov. Lite trött, men ångestfri.
Angelica hade inhandlat ett spel igår på "martinshop". Jag visste inte att de hade spel som man kunde spela med kompisar. Tjejkompisar, alltså. "Sex, booze & Rock'n'roll" hette det och kan liknas lite vid TP. Enda skillnaden var väl i stort sätt att frågorna bara handlade om sex, sprit och Rock'n'roll.
Vem vann? Eh.. det verkar omöjligt att få till en början, en mitten och ett avslut när vi spelar spel. Alldeles för mycket snack. Fast vi gillar ju att prata och prata och prata...
Kanske var det allt prat som gjorde Angelica så trött;) Eller var det helt enkelt så att det var alkohol i hennes vin som "inte alls var gott, men jag blandar ut det med fruktsoda".
Klockan började bli mycket, så vi fick börja bestämma oss om det skulle bli någon utgång eller inte. Hur mycket vi - jag och Lisa - än ville stanna hos A, så blev det lik förbannat utgång. Så klart! Angelica hade ju bara somnat ifrån oss ändå. Hehe.
Fem minuter innan vi skulle gå och vi satt vid köksbordet försöker Angelica - väldigt pedagogiskt - förklara var hennes nycklar ligger, så att vi skulle kunna låsa hennes dörr ifall hon helt plötsligt skulle somna. Vi hann gå innan.
Vi tjuvåkte på spårvagnen och planerade hur vi skulle "sjunga bort" kontrollanten ifall någon sådan dök upp. Idag känns inte det som världens bästa idé.
Hela vägen in till stan var planen att vi skulle till Sticky, men på något vänster hamnade vi på Nefertiti. Käkade någon slags pizzaaktig grej från seveneleven.
"Vad är det för jävla pirog du äter på?" frågade Lisa.
"Det är ingen pirog, det är nog en pizza, tror jag...". svarade jag.
"Om det där är en pizza, vad är i så fall då en pirog?".
Jag kunde inte svara på det.
"Jag återkommer..."
På Nefertiti bröt helvetet lös - i alla fall i min kropp. (Bara för att tillägga något störande så låter det som om någon gör kullerbyttor med rustning i min trappuppgång just nu. SHUT UP!)
Gud, vad vi dansade och mitt vokabulär - som annars brukar innehålla i alla fall minst tio ord när jag är ute - blev plötsligt väldigt begränsat.
Det enda jag fick fram var "Hej" och för att utnyttja mina resurser maximalt så drog jag till med ett dubbelhej.
Alltså: "Hej, hej".
Det kan låta som jag blev den minst eftertraktade på stället p.g.a. mitt minimala ordförråd, men tvärtom.
"Hej, hej" är nu mera en av mina bästa - om inte DEN bästa - raggningsrepliken jag har på lager. Det var ju självklart inte meningen att jag skulle ragga, men med mitt - tydligen ursöta - "hej, hej" fick jag fiskar på kroken ändå. Hehe. Den enda kärleken jag dock kunde tänka mig var bara Lisa i en vacker sked när vi kommit hem. Jag tror att Lisa lite lätt försökte våldta mig igår! Sa jag inte det här om dagen? Att hon och Angelica skulle försöka något bara för jag är så otroligt het. Haha. Återkommer till det.
Vi träffade på ett par utklädda killar på dansgolvet. Eller rättare sagt, så gjorde jag det, för helt plötsligt var Lisa borta. "Det här är inte bra" hann jag tänka. "Jag kan nog behöva henne när jag är så här".
Då skymtade jag en asflabbande Lisa som inte tyckt att det varit en särskilt bra idé att dansa med sminkade killar och därför inte följt efter mig. Jag fick övertalat henne och sen stod vi där och försökte shaka lite booty som Big E. Vi lyckades... nästan.
Lisa försökte igår förklara för Angelica vad Erik var för en kille och hon sade så bra saker att jag nästan började sakna honom lite.
När klockan var tre var jag full som ett ägg. Normalt sett brukar jag ha svårt för att hålla balansen så att folk får hålla en liten hand bakom min rygg på dansgolvet, men igår var det mer att Lisa fick hålla ett hårt litet grepp om min arm för att jag inte skulle få för mig att springa iväg. Hon lyckades sådär.
Sen ville hon att vi skulle gå hem för att jag var för full. Då lekte vi kurra-gömma bakom en stolpe, för jag tyckte att vi skulle stanna. Jag fick ge mig... Haha.
Vi tog spårvagnen hem. Satt först och frös på hållplatsen och Lisa snackade med någon som skulle hem och äta donuts.
"Det där kan inte vara donuts" sa jag. "De är ju svarta!"
"Det är choklad, Sanna".
"Hopp".
Lisa var jättebusig när vi kom hem till mig, men jag kan inte berätta vad hon gjorde, för då bryter jag mot överenskommelsen med mig själv. Alltså att jag har lovat mig själv att inte skriva om vissa saker fr.o.m. nu. Det blir ju en så himla mycket fuzz helt plötsligt. Det var i alla fall hiskeligt roligt.
Lisa ville inte gå och lägga sig direkt, så jag satte på "Bombay dreams" åt henne, men det dög tydligen inte, för mitt i mitt däckande skulle hon göra mig arg och försökte liksom skeda mig som en jävla idiot och jag tror att hon t.o.m. lade sig på mig emellanåt. Jag blev så jävla sur, men kunde inte sluta garva, så hon fortsatte "vara rolig". Tror att jag tillslut fick till en dask i ansiktet på henne och då slutade hon. Rolig tjej det där...
Fan, va kul vi hade i morse. Gick igenom gårdagen, tittade på bilderna och dog. (Ja, för att vara tydlig så innebär "dog" att vi helt enkelt "skrattade ihjäl oss")
Nu ringde Pether från Liseberg och frågade om jag hade någon vän från min avdelning som kunde tänka sig att jobba på konserten ikväll. Hmm.. Tough choice... Lisa dök ju inte upp lite fort. Så nu ska vi slå klackarna i taket i Lisebergshallen. Eller a... jobba... Hoppas vi får stå ihop. Hoppas, hoppas.
Dags för helrenovering och ett tappert försök att få på mig pennkjolen som jag ska jobba i.
Tack och hej.
