Mitt sannaste jag

Ja, det var meningen att det skulle bli lite stillsamt igår för radarparet. Lite pubquiz och kanske max två... vi säger tre glas MAX av sådant där rödtjut. Där satt vi som fån med en sådan där pyttepåse med lättsaltade chips. Jag hade redan gjort bort mig i baren då jag bett att få:
"Chips... POTATISchips". Det fanns några sorter att välja mellan och det var tydligen "potatischipsen" jag fått för mig att jag ville ha. Jag  är ju inte lite dum.
Quizet var av den musikaliska varianten och jag och Jessica sträckte väl lite på oss och föreställde oss nog ett flyt, flytigare en flytigast när jag tryckte in HELT rätt svar på första frågans tre delar. Elton John, Goodbye Yellowbrick Road och Trollkarlen från Oz. Just DE orden kom att bli väldigt viktiga för oss i tävlingen eftersom de var i princip de enda bokstäverna på hela pappret under hela tävlingens gång. Visst kluddade vi ner något lite här och där, men det var nog mest för att det inte skulle se ut som att vi var helt tappade bakom tåget. Det var vi.
Som idioter satt vi och led när laget bredvid rättade vårt papper. Däremot hade vi kommit på ett halvroligt lagnamn och det gjorde oss inte lika rädda inför en eventuell sista plats då quizmastern - enligt traditionen - bör utropa vårt lagnamn i samband med ett "buuu" eller liknande. "När får man gå hem?" hette vi. Det var i alla fall roligt igår... och då hade vi faktiskt inte börjat dricka än. Dock sade Nicke "icke" och vi kom blanka fan NÄST SIST.
"Vart går man när man sen då?"
Blir du väldigt förvånad om jag säger att vi drog till FLAME? Där var det "jamsession" och jag skulle kunna göra det enkelt för mig genom att säga att det var precis som det låter, men eftersom jam SKA innehålla en grymt stor gnutta improvisation, så vill jag göra det svårt genom att säga att så var inte fallet. Inte alls. Jag ifrågasatte detta, men "nej, men hon som sjöng nyss gick ju bara upp och sjung". A, men hon sjung ju liksom en låt som bandet redan hade övat in och hon frånskred inte originalversionen någonting! Ja, men är det så Jam går till i Majorna så vill jag inte vara med.
Som tur var blev det karaoke efteråt och som "tur" var så blev vi bjudna på "champagne" av tre killar. Man vill ju inte gärna flika in med ett "visst, det är mousserat, men fan inte skumpa" när något är gratis. Däremot hade jag gott och väl kunnat klara mig utan de där två-tre extra glasen.
Jag tror t.o.m. att jag hade kunnat klara mig utan den där whiskyn som jag och Jessica satt och smuttade på när vi efteråt kommit upp till Eriks lägenhet. Det KAN också vara så - observera "KAN" - att det t.o.m. var LITE onödigt när jag gick in på toa för att spy och måste ha glömt av hur man gjorde, för helt plötsligt var både mattan och mina röda strumpor med strutsar på, alldeles fläckiga. Usch! Jag fick ropa på Jessica. Hon förstod inte riktigt hur det hade gått till.
"Men... jag brukar luta mig framåt och ha liksom huvudet I toan nästan. Gjorde du inte så!?"
"Jooo... Jag GJORDE det!" sade jag och ljög.
Jessica var hur snäll som helst. Det gjorde inget alls att jag hade hulkat fram lite rödtjut på lite allt möjligt som befann sig i hennes pojkväns badrum.
"Jag lägger allt i badkaret och så tvättar jag det imorgon!"
Så snäll. Jag fick t.o.m. låna ett par nya sockar OCH så följde hon mig ut till spårvagnen.
Var jag hemma runt ett-två kanske? Jag åt i alla fall kommer jag ihåg. Det gör jag ALLTID när jag kommer hem från fyllan... tror jag. Kanske inte med hemsläp? YOU tell me;)

Idag har jag i alla fall jobbat 12 och 1/2 timma på Valhalla. Var jag fräsch? Ja, det var jag faktiskt! Jag började halv tio, men gick upp klockan åtta bara för att kunna få sitta i en timma och dricka saft. Jag mår lite bättre när jag gör så. Egentligen var det meningen att jag bara skulle ha jobbat till klockan sex, men när Pierre kom och bad mig stanna till tio så kunde jag bara inte säga nej.
"Bara fyra timmar extra" sade min arbetskamrat Tina och log.
"BARA fyra timmar..." mumlade jag och tänkte på hur ofta man använder just DET uttrycket. "Sällan" kom jag fram till.
Dagen gick i alla fall bra och jag har haft det riktigt roligt. En kund väckte mig verkligen ur min dagdröm:
"Säljar ni dolmar här?"
"Va sa du!?". Jag spände hela kroppen för att inte kapsejsa och jag ville inte börja skratta när jag såg hur liksom jobbigt kunden tyckte att allting blev helt plötlsigt när jag inte riktigt hört henne från början.
"Dolmar!" sade hon lite högre.
Jag vände mig mot produktskåpet och tänkte:
"Gud i himmelen låt det stå en jävla dolme där nu då!"
Det gjorde det!!=) Det är tydligen en slags träningsgrej som man sätter mellan bena när man simmar. Alltså inte i skrevet utan längre ner. Det var i alla fall vad jag fick förklarat för mig av Tina efter att kunden inhandlat en stor, röd dolme utav plast för 120 kr.
En annan kund var ytterst tveksam till att lämna ut sitt telefonnummer när han registrerade sitt tio-gångers-band. Han trodde att jag skulle ha det till privat bruk.
"Det finns ju så många psykfall där ute" sade han.
"Va attraktiv jag känner mig nu" sade jag fast att jag visste att han sagt det med glimten i ögat.
"Man vet aldrig. En ulv i fårakläder..." sade han.
"Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga" sade jag bara för att säga något medan jag gav honom kvittot och en penna. "Då får du bara skriva ditt namn där".
"Jaha!? Så nu ska du ha mitt namn också!" sade han.
"Ja, det är nog lika bra att du skiver upp adressen också" skämtade jag uppgivet och kände att hans påbörjade skämt gått lite över styr.
"Jag skojar ju bara med dig. Det förstår du va!?" sade han och blinkade åt mig. Och innan han gick drog han till med:
"På tio återseenden då!"
Lustigkurre.
Imorgon ska jag gå med i "städet" igen och lära mig det så att jag kanske äntligen kan få en full eller i alla fall en fullare arbetsvecka.
Nu ska jag bara slappna av.

Reeeelaaax