Not too much, but still a tease
Gårdagen hamnar faktiskt på min topplista. Först jobbade jag fyra sköna timmar på Valhalla tillsammans med Anita och Sara. Fick världens godaste blåbärsmuffins av Anita. Jag blir helt till mig bara jag tänker på den. Ett ord: perfektion. Bättre än nikotin. Fan, alltså.
Efter fyra timmars kaffedrickande och skrattanfall och ja... jobb, så bytte jag skepnad och klev i min värdinne-uniform. D.v.s stövlar, kavaj, kavajkjol och en LAGOM urringad tröja. Not too much, but still a tease, som jag inte brukar säga, men det lät jäkligt bra nu.
Arbetspasset på Scandinavium påbörjades med en lunch i Arenarestaurangen. Sjukt goda vegetariska spett och en ännu godare potatissallad. Vad hade jag gjort för att förtjäna detta?
Kände mig mer avslappnad bland alla de manliga kollegorna och lät lite mer personlighet skina fram bakom min uppklädda fasad.
"Gillar du hockey?"
"Nej... jag tycker att de har för mycket kläder på sig."
Garv. "Ooookeeej..."
"Vaddå? Alla får väl gilla sport på sitt sätt"
"Absolut!"
Respekten vunnen!
Struntade i alla de olika direktiv som jag fick angående kaffebryggningen och bestämde mig för att göra på mitt eget sätt. Jag körde på att alltid ha tre termosar och två kannor fulla och sen två kannor i full gång för bryggning eller nyss färdigbryggda. Det gick kanon. Det blev bara två kannor över till slut och vad motsvara det? 12 kr? Fuck that! Jag var så jävla nöjd med mig själv och bänken såg strålande ren och fin ut under hela matchen. Mina kollegor märkte nog också att jag kände mig mer bekväm, för... ja, för det kändes så!
Bytte skepnad ytterligare en gång inne på en stor handikappstoalett och blev en någorlunda okej version av Sanna-går-in-för-att-gå-ut. Inget urringat, lite volym i håret och mindre sminkad, men va fan... Jag skulle ju bara ut och träffa Angelica och Jeanette... TRODDE jag:)
Vi gick till Vasastan och träffade ett asskönt killgäng som systrarna redan var bekanta med och ibland kan man faktiskt ha så kul att man sen sitter på en spårvagn hem genom ett nerskräpat "dagen efter"-Göteborg och ser solen sakta gå upp. Man kan t.o.m. känna sig lycklig då. Man kan t.o.m. vara lite salig.
Förutom att det var jävligt kul att träffa Angelica och Jeanette igår så fick jag mig en riktig jävla self esteem boost. Fuckin ey´! "Nå'n där uppe måste ha sett mig". TYP! Precis vad jag behövde.
Nej, nu ska jag i alla fall försöka att vara lite bakis. Puss
Efter fyra timmars kaffedrickande och skrattanfall och ja... jobb, så bytte jag skepnad och klev i min värdinne-uniform. D.v.s stövlar, kavaj, kavajkjol och en LAGOM urringad tröja. Not too much, but still a tease, som jag inte brukar säga, men det lät jäkligt bra nu.
Arbetspasset på Scandinavium påbörjades med en lunch i Arenarestaurangen. Sjukt goda vegetariska spett och en ännu godare potatissallad. Vad hade jag gjort för att förtjäna detta?
Kände mig mer avslappnad bland alla de manliga kollegorna och lät lite mer personlighet skina fram bakom min uppklädda fasad.
"Gillar du hockey?"
"Nej... jag tycker att de har för mycket kläder på sig."
Garv. "Ooookeeej..."
"Vaddå? Alla får väl gilla sport på sitt sätt"
"Absolut!"
Respekten vunnen!
Struntade i alla de olika direktiv som jag fick angående kaffebryggningen och bestämde mig för att göra på mitt eget sätt. Jag körde på att alltid ha tre termosar och två kannor fulla och sen två kannor i full gång för bryggning eller nyss färdigbryggda. Det gick kanon. Det blev bara två kannor över till slut och vad motsvara det? 12 kr? Fuck that! Jag var så jävla nöjd med mig själv och bänken såg strålande ren och fin ut under hela matchen. Mina kollegor märkte nog också att jag kände mig mer bekväm, för... ja, för det kändes så!
Bytte skepnad ytterligare en gång inne på en stor handikappstoalett och blev en någorlunda okej version av Sanna-går-in-för-att-gå-ut. Inget urringat, lite volym i håret och mindre sminkad, men va fan... Jag skulle ju bara ut och träffa Angelica och Jeanette... TRODDE jag:)
Vi gick till Vasastan och träffade ett asskönt killgäng som systrarna redan var bekanta med och ibland kan man faktiskt ha så kul att man sen sitter på en spårvagn hem genom ett nerskräpat "dagen efter"-Göteborg och ser solen sakta gå upp. Man kan t.o.m. känna sig lycklig då. Man kan t.o.m. vara lite salig.
Förutom att det var jävligt kul att träffa Angelica och Jeanette igår så fick jag mig en riktig jävla self esteem boost. Fuckin ey´! "Nå'n där uppe måste ha sett mig". TYP! Precis vad jag behövde.
Nej, nu ska jag i alla fall försöka att vara lite bakis. Puss
Kommentarer
Postat av: vilda musen
go sanna!
gud vet va ja hade gjort och gud vet hur jag hade matt om ja inte traffat dej!!!
puss alsk.
Trackback
